Nacho-pacho, den trista truten och Kalle kanin

Idag fick jag prova att apportera trut för första gången i mitt liv. Det var ett stort och trist fjäderfä måste jag säga, så tung och otymplig att jag nästan inte fick den med mig. Jag är ju som sagt en ganska liten tollarkille. Men jag gjorde mitt bästa och fick både godis och lek som belöning. Truten var jag inte särskilt förtjust i. Tacka vet jag Kalle Kanin. Han är så mysig att hålla i munnen. Jag vill faktiskt inte lämna av honom till matte. Det finns inget godis i världen som är bättre än denna gulliga lilla kanin. Matte verkade ganska nöjd ändå, trots att jag strejkade lite med avlämningarna. Bilderna blir som vanligt ganska dåliga, matte borde köpa ny kamera. Man vill ju se snygg ut på korten!
Truten var tung och trist, men jag kämpade tappert för att få in den till matte. Bildbevis på att jag kan bära "Kalle Kanin" Här är jag med kaninen! Den var så mysig så jag ville inte ge den till matte - ville behålla den själv!