Nacho-pacho & Prima-Lotta

Bebin har flyttat...

2012-01-27T02:33:00.000-08:00

och i samma ögonblick började Prima bli normal igen!
Ja det är onekligen intressant det här med hundar hormoner och rädslor / vakt.
Primas skendräktighet håller på att avta och hon börjar likna sig själv igen. Hon är fortfarande lite "spökig" men så otroligt mycket bättre mentalt.

Visst saknar jag Yaya, men det är samtidigt väldigt skönt när livet återgår till det normala igen. Prima behöver mycket stimualans - hon är minst sagt en AKTIV hund med stort behov av stimulans. Nacho-P är kramigare och gulligare än någonsin och ska sitta i knäet varenda möjliga sekund. Jag har börjat träna honom i Rally-lydnad och det tycker han är toppenkul. Tänk att ens matte plötsligt pratar med en nästan hela tiden - säger att man är världens duktigaste hund och inte kräver tajt fotposition utan godtar att man går lite långt fram och lite snett ut för att kunna titta sin matte djupt i ögonen hela tiden.

Testade Rally-lydnad även med Susa, men hon blev splittrad av skyltarna på planen och kunde inte koncentrera sig. Hon måste alltid ha totalkoll på allt pga sina rädlsor och står det plötsligt skyltar på planen så kan ju faktiskt det vara något farligt.
- Hur kom de egentligen dit? undrade Susa och blev så låst att hon inte ens kunde sätta sig i fotposition.
Jag hade även med Susa när vi tränade i ridhus och då uppträdde samma fenomen:
- Luktar konstigt, känns konstigt under tassarna, verkar annorlunda, reflekterade Susa när hon steg in i ridhuset. Hur i hela friden ska man nu kunna fatta vad ens matte säger? Allt är ju helmysko...

Prima-Lotta och Nacho stördes inte alls av ridhusmiljön (jo Prima åt hästbajs några gånger). De tyckte miljön var trevlig och Nacho-Pacho gick sitt "fria" rallylydnadsfotgående perfekt. 1 dm från mina ben och med stadig ögonkontakt - yes!
Nu kommer han väl aldrig mer vilja gå jaktfot (hmmm) jo´rå när han har pippifåglar i tankarna travar han på vid min sida utan en enda tendens att vilja se på mig förstås...

Louise och jag har börjat kursandet igen. Det är som vanligt väldigt kul, men också mycket jobb - speciellt det administrativa när man har så många kurser samtidigt. Jag har en del privatlektioner på gång också vilket är roligt och givande - fullt upp med andra ord - måste ju hinna med mina egna vovvar också!
Prima och jag går en tävlingslydnadskurs för Anne Dahlin. Målet med den är att jag ska bli lika strukturerad och tävlingsinriktad i lydnaden som i jakten. Jag har en tendens att träna lydnad lite hipp som happ - utan målsättning och då kommer man ju ingenstans.

Så vi får se vart skutan bär - framåt går den i alla fall och så långt är det väl bra...

Min Prima-Lotta

2012-01-15T16:53:00.000-08:00

Prima är inne i en mycket "spökig" period just nu. Hon är skendräktig, vårdar lilla Yaya och vaktar mot faror. Jag känner nästan inte igen min lilla vovve. Hon verkar så skör, osäker och misstänksam. I arbete är hon dock som vanligt - härlig att träna - det enda som märks är visst splitter. Mitt i ett jobb kan hon få för sig att göra något annat en stund - men då brukar jag bara vänta och plötsligt kommer hon på vad det var hon sysslade med och då jobbar hon igen. Det är alldeles uppenbart att det är skendräktigheten med alla hormoner som spelar henne spratt.

Idag tränade Louise, Danne och jag tillsammans (men jag förde Sus-i-dus eftersom hon inte kan samarbeta med Danne när jag är i närheten - hon har mig som "förste tränare" eftersom jag tränat henne sedan hon var pytteliten).

Prima fick börja med ett sök, ca 70 meter brett och 120 meter djupt. Mestadelen av söket låg på fält, men det fanns även fåglar inne i skogen på ena sidan och fåglar som låg på andra sidan av ett vattenfyllt brett dike. 8 fåglar var utlagda.

Prima jobbade på bra, men blev störd i sitt upptag då jag böjde mig ner och sorterade fåglarna hon redan apporterat.
Efter söket tränade vi skott - kast vilket fungerade finfint. Skytt och kastare ställde upp. Jag tränade Prima att gå mot skytten, vända om och ta ett linjetag bakåt (för att minska fixering mot skytt o kastare). Jag tränade även Prima att komma på inkallning från kastare-skytt och mot fågeln på andra sidan utan att bry sig om att vilja apportera. Det här är nyttiga övningar för Prima och jag tycker hon utförde dem bra. När Prima nästan tappat intresse för skytten och kastaren ställde jag upp och lät Prima apportera efter skott några gånger, vilket också fungerade. Hon fick även här varva med att emellanåt hämta fågel på linjetag bakåt innan hon fick hämta markeringen.

Nacho tränade sök tillsammans med Lystra och Susa eftersom jag ville träna honom i passivitet när andra hundar jobbar och han fick trippelmarkering med skott vilket gick alldeles utmärkt. Sus-i-dus jobbade också på fint, även om hon såg lite chockad ut första gången hon fann fågel i sökrutan (hon har inte tränat med vilt sedan i somras). Om jag hinner och har lust blir det kanske en film av deras sök också...

Här är i alla fall Primas sök.

Efter dagens träning kom Malou med sin man och syskonbarn för att träffa lilla Yaya som numera är omdöpt till Raya (eftersom Malous hund heer Yazza). Raya bor kvar hos mig en vecka till, men sedan flyttar hon till Ekerö. Det känns bra, trots att jag kommer sakna henne mycket.

2011-12-26T05:48:00.001-08:00

Rapport från hane 4

2011-12-25T10:03:00.000-08:00

Tjenixen! Här är jag, fyran! Jag är själv i stora valphagen och leker...

Ior är ganska kul och jag får ha honom utan att någon annan lägger sig i...

Bakom den där väggen är alla andra - de som inte kan ta sig ut själv...

Kolla vad fåniga de ser ut - helt hjälplösa!

Min syrra börjar fundera på hur jag tog mig ut...

Sen hjälper morsan dem lite - tar bort det högsta hindret - men de klarar det inte ändå...

Kanske dax för en klätterkurs...jag kan ta bra betalt - gärna i form av oxfilé...

Vilda små valpar

2011-12-23T11:10:00.001-08:00

Oj oj oj, nu börjar det skaka i valplådan. Valparna är sjövilda och går bärsärkargång så fort de har en möjlighet. Jag har varit tvungen att göra om valphagen för minstingen hane 4 tror han är bergsklättrare och ser varje kompostgaller som en härlig klätterutmaning. I förrgår hittade jag honom uppe på gallerburen i valprummet. Han hade klättrat över det höga kompostgallret och upp på buren där han satt och och kollade in världen nedanför...

Sen har vi hane 3 som ser varje trång passage som en utmaning. Han ska in o i allting - tränger och tränger och tränger sig igenom små hålor som den slugaste råtta. Jag har till och med hittat honom under presenningen vi lagt ut i valphagen.

"Våran" lilla tik är en ljuvlig tjej, lekfull och trevlig. Jenny har dock i sista minuten bestämt sig för att inte behålla henne, då hon tror att hon inte kommer kunna ge henne den stimuli och träning hon behöver, så nu får hon bo kvar hos mig ett tag till medan vi funderar på vart hon ska ta vägen. Vi kommer definitivt inte att släppa henne - hon är alldeles för häftig för det. Så nu har jag fått en underbar julklapp - Yaya är min några veckor till i alla fall...

Hane 3

2011-12-23T10:21:00.001-08:00

God Jul !

2011-12-23T01:49:00.000-08:00

Inte kan man ha annat att göra dan före julafton än att redigera o publicera filmer på valparna?
Jag får lita på att tomten och hans nissar sköter om resten!

Varsegod - här kommer min julklapp till alla valpköpare o även till andra intresserade förstås.

Vad kan vara bättre än att få luta sig tillbaka, titta och fantisera om sin kommande valp och hänge sig åt alla äventyr man kommer ha tillsammans?

Hane 2

Hane 4

Hane 5

Förhoppningsvis hinner jag lägga in film även på hane 3 och tiken. Hane 3 har ju redan en film inlagd där han leker med Lystra och hälsar på marsvin, så därför valde jag att vänta lite med hans film. Hane 1 har sin film under gårdagens blogginlägg ifall någon missat det!

2011-12-22T14:44:00.000-08:00

Louise och jag filmade häromdagen när vi lekte med valparna på en för dem okänd plats (TV-hörnan i allrummet). Jag kommer lägga in några filmsnuttar på valparna. Tyvärr är det ju så att en del filmer blir bättre än andra - ibland kastade jag bollen fel så den hamnade under soffan eller TV-bordet, ibland darrade kameran lite för mycket och för någon valp blev det knappt någon inspelning alls. Det ni ser är alltså inte riktigt sanningen - det är ett klipp ur verkligheten och som alla klipp så speglar det valpen just då i det ögonblicket och ögonblicket är sant - men helheten kan vara en annan...

Här är hane 1! Fler filmer kommer...

Mycket att tänka på...

2011-12-20T07:48:00.001-08:00

Den som tror att jag ägnar mig åt julbak, julstök och julstämning tror alldeles fel. Här tittas på valpar 24 timmar om dygnet. Jag tittar när de äter, när de busar, när de sover, när de bajsar o kissar. Och jag plockar bajs, byter tidningar, slänger sopor, tvättar, tvättar och återigen tvättar. Skurar och försöker att få huset att lukta så "gott" det går för jösses vilken lukt det blir av dessa valpar, trots att de bara är 6.

När jag inte ägnar mig åt städande, tittande, träning och promenader med mina egna hundar så kan jag inte låta bli att testa valparna. De är så stora nu att man faktiskt kan se skillnader. Problemet är att en del skillnader gäller från dag till dag, medan vissa skillnader består över tid.

Tiken är enklast för det spelar ingen roll hur hon beter sig - vi ska behålla henne ändå. Hon är ljuvligt söt, har massor med päls och är härligt lekfull. Hon apporterar den lilla bollen gång på gång till mig och levererar i hand - hon vill verkligen lämna den till mig och är jättenöjd att få ett nytt kast. Hon är däremot inte lika sugen på dummy - nästan ointresserad och hon var klart sämst i syskonskaran på att ta fågel. Men vi tror på henne ändå! Hon har ju fantastiska gener!!! O matglad är hon till tusen, så det går nog att övertala henne att göra det mesta...hon är dessutom en ganska så modig liten dam!

Det ska bli spännande att se om de likheter/olikheter vi ser kommer bestå. Mycket handlar ju om hur nya ägaren tränar förstås och vad hunden får uppleva under sin uppväxt. Vi har några som är lite pipigare än de andra, några som visar på mycket fin balans mellan arbete o passivitet, några som är oerhört sociala, några som är lite mer bitiga-kampiga, några som har lite mer darr i benen vid nya miljöer än andra (tex när de tas ut i okända marker- underlag). Dom är dock väldigt jämna, så frågan är hur mycket man kan se egentligen.
Sen handlar det ju förstås om vad man ska ha hunden till och vilken typ av hund man önskar sig - vad man gillar att jobba med för saker och vad man helst undviker.

Det blir förstås så att man som valpköpare lätt faller för en individ - man tycker man får någon slags kontakt. Jag ville ju helst ha Turbo-Bella i Nacho-Qvickakullen - hon var verkligen min och jag tyckte hon var sååå häftig. Jag valde in i slutet mellan henne o Prima, för Prima var lite bättre med viltet och hon var dessutom en tyst valp, så förnuftet vann över känslan och jag blev nöjd med mitt val. Jag hade säkert blivit lika nöjd med Turbo-Bella - man älskar ju den valp man får och som man lever med!

2011-12-19T09:18:00.001-08:00

Hane 3 var först i kullen med att vilja leka med sin mamma. Idag fick hane 3 träffa Lystra (snart 1 år) och det var nästan lika kul som att leka med morsan.

och här träffar trean marsvinen

Kort från Tyskland

2011-12-16T10:05:00.000-08:00

Gunner, pappa till kull 14, ser ni längst ner till höger på kortet och Caylee, mamma till nya stjärnskottet "Tassa" (Marias valp som Tollarbo har på foder) ser ni högst upp till vänster.

Valpfilm

2011-12-16T03:20:00.000-08:00

Tog ut valparna i allrummet idag och bestämde mig för att filma en snutt till alla valpsugna valpköpare och även till övriga förstås. Håll till godo!

Om vädret tillåter kommer vi ta ut valparna på tomten för första gången imorgon - det ska bli spännande. Kanske tinar en liten fågel också för att se hur de reagerar...

2011-12-16T00:59:00.000-08:00

Hane 4 fem veckor

Hane 3 fem veckor

o här är resten...

2011-12-15T10:26:00.001-08:00

Hane 2 fem veckor väger 3200 gram

Hane 3 väger 3100 gram

Hane 4 är minst och väger 2500 gram

Hane 5 är jämnstor med de andra brorsorna, 3200 gram

Tiken har planat ut - bantat ner sig för att kunna leka lite lättare och stoltserar numera på 3100 gram!

2011-12-14T12:36:00.000-08:00

Hane 1 fem veckor - vikt 3200 gram!

4:an tingad samt bilder från hundmässan

2011-12-12T10:37:00.000-08:00

Nacho ser rätt allvarlig ut på den här bilden, men faktum var att han älskade att vara monterhund på stora hundmässan i Stockholm. Vi stod där i två timmar. Nacho ville hela tiden hoppa upp på bordet för att kunna hälsa på alla människor. Han är så go, så go, så go och det verkade besökarna också tycka för vi hade fullt hela tiden och Nacho var oerhört poppis. Det var många som tyckte hans storlek var alldeles perfekt - men jag fick då informera om att han är minimisize för hanhund...

Prima-Lotta tog efter sin far och hoppade upp på bordet hon också. Jag visade lite apportering och konster med båda hundarna och det tyckte speciellt barnen var roligt. Härligt att både Nacho o Prima var så coola i den stökiga miljön.

Nacho fick oerhört fina lovord från alla besökare som tyckte han var söt, gullig, trevlig, pussig och många älskade hans mjuka lena päls. Synd att inte publiken är domare!!!

Det här är Pontus flickvän Mirre och hane FYRA.

Pontus och Mirre tycker FYRAN är den allra finaste!

Så det kommer bli en valpköpare som blir utan valp för Pontus och Mirre har sagt att ingen kommer få ta FYRAN för han är ägnad åt dem.

Kärlek!

Lite mer info om valparna!
Nu har de blivit hundar...
Jösses vad söta och roliga de blivit! De leker, busar och är riktigt aktiva. Några av dem har hoppat över hagen och tagit sig ut på golvet, så nu gäller det att ha koll. Idag trängde sig en valp in mellan kompostgallren vid trappen, så jag fångade den med halva kroppen utanför. Ingen självbevarelsedrift alls. Unni fortsätter att ta sina valpars leksaker och hävdar att all lek med föremål är tillägnat henne. Hon är så snäll mot sina små, men leksakerna hämtar hon om och om igen från valphagen för att lägga på sin egen kudde. Vilken liten knäppis, va?

oj oj oj

2011-12-09T13:14:00.000-08:00

vad häftigt! Jag bockar och bugar!

Se upp för barn!

2011-12-09T06:38:00.000-08:00

Valparna får barnbesök av såväl 10 månader gamla Gabriel (Jennys son)samt lilla Melissa (Saras dotter)se bild.
Det är fascinerande att se hur valparna tar kontakt med barnen - de är mycket lugnare och biter mindre - kan det verkligen vara möjligt?
Ja, inte vet jag - men gulligt är det i alla fall.

Valparna är registrerade!

2011-12-06T11:24:00.000-08:00

Om 4 veckor är Smart, Toy, Vill, Wilmer, Xuper och Yaya redo att lämna boet!
Deras Tollarbonamn ser ni nedan:

SE60963/2011 Tollarbos uniqa Smart as Gun

SE60964/2011 Tollarbos uniqa Toy as Gun

SE60965/2011 Tollarbos uniqa Vill as Gun

SE60966/2011 Tollarbos uniqa Wilmer as Gun

SE60967/2011 Tollarbos uniqa Xuper as Gun

SE60968/2011 Tollarbos uniqa Yaya as Gun

För er som inte känner tjocka släkten så heter mamma Unni - Tollarbos Unique von Ducke - därav "uniqa" och pappa heter Gunner - därav "as Gun". Pappa är från Canada så Gunner har förstås att göra med "gun" inte med vårt svenska Gunnar.

Frågan kvarstår - vem av valparna är Smart? Vem är Toy? Vem är Vill, Wilmer o Xuper? Den enda vi vet är lilla Yaya - världens tjockaste tik...och söt som socker...

Yaya mätt o belåten efter att ha ätit allt som går att äta...
Foto: Maria Lindén

Ny film!

2011-12-05T02:13:00.001-08:00

Hur söt kan man va?

2011-12-04T12:01:00.000-08:00

Foto: Maria Lindén

2011-12-03T00:22:00.000-08:00

Här händer det saker!
Valparna äter som grisar - de slafsar i sig all mat som erbjuds och verkar inte ha något stopp. När de inte får som de vill skriker de högljutt så det tjuter i öronen. Igår såg jag att en av hanarna nästan lyckades häva sig över lådkanten och i morse hittade jag en annan hane som lyckats med bedriften. Jag hade lagt biabädd och dynor runt hela lådan så fallet blev mjukt - men äventyraren såg ändå lite spak ut kan jag meddela. Resten av galningarna hängde över kanten gallskrikandes - fruktansvärt avundsjuka på sin bror som lycktats ta sig ut. Ja jösses vilka valpar - det kommer bli high life här hemma - det kan jag garantera! Valparna väger nu lika mycket som Nacho-Qvickavalparna gjorde vid 4 veckors ålder.

Louise kommer förbi i eftermiddag och ska hjälpa mig bygga hage till galningarna. Frågan är om de kommer acceptera att bli instängda. Några valpar från Nacho-Qvickakullen klättrade ju på kompostgallret, jag minns Krut - han var enveten och kämpade alltid tappert för att ta sig ut. Likaså min lilla Prima-Lotta. Hon skrek aldrig, utan använde sin energi till att klura ut hur hon skulle hantera situationen istället. Det finns fortfarande inga kompostgaller som hindrar hennes framfart. Hon klättrar på dem, puttar på dem, drar i dem, gräver under dem eller gör något annat knasigt tills hon tar sig över...

Prima är en så gullig liten hund. Hon har en helt annan karaktär än Susa. Susa står mig varmt om hjärtat och jag tycker verkligen om henne, men jag måste säga att livet blivit lättare efter att hon flyttat. Det är så skönt att ha snälla hundar - att inte behöva vara orolig - att inte behöva vara på spänn och rädd för att något ska hända. Prima är poppis!

Nacho gillar ju folk men han blir så himla varvad när någon hälsar på - han springer runt som en tok, tjuter och skäller, apporterar allt han kommer åt och vet inte hur han ska hantera sin glädje. Prima är lugnare - hälsar kort och varvar ner - men om någon sätter sig i soffan eller på golvet kommer hon med sin kalla lilla nos, luktar noggrannt igenom personen och lägger sig sedan nära nära för att bli klappad.

Igår kom en gammal kompis hem till Pontus som inte hälsat på sedan Susa flyttat. Susa kunde aldrig acceptera honom - hon skällde o skällde o skällde så jag var tvungen att ta bort henne. Killen är ju van vid det så han hälsade inte på Nacho o Prima eftersom ett försök till hälsning på Susa resulterade i vansinnes-skäll. Killen gick och satte sig i soffan istället och då kom Prima, hoppade upp, luktade noggrannt igenom hans öron, bestämde sig för att han luktade bra och gosade ner sig i hans knä. Sen satt de där och myste och jag måste säga att mitt hjärta tog glädjeskutt - den som har haft en rädd hund vet och förstår nog vad jag menar...
Snälla hundar gör mig lycklig!

Träning

2011-11-27T05:45:00.000-08:00

Jösses vilken vecka.
Jag har knappt varit hemma något - jobbat och varit bortrest på planeringsdagar. Både Pontus och Stefan har varit sjuka, men Jenny och Louise har varit här ändå och passat valparna. Jätteskönt!

Igår var det då äntligen dags för träning igen. Prima, Lystra och Qvicka tränade lydnad och den käre Nacho-pachen tränade jakt - dirigering. Vi filmade och jag har lagt ihop några snuttar från träningen. Vi har även filmat valparna idag. De åt för första gången och det verkade smaka bra...

Lydnadsfilmerna visar när vi tränar in moment - så det är inte någon uppvisning i färdiga moment, utan bara lite kul att visa vart vi är påväg.
Håll till godo!

Bäst när det gäller!

2011-11-20T06:21:00.000-08:00

Finaste Qvick-i-Lonkan och flera av hennes syskon har en härlig egenskap;
De presterar fantastiskt bra på tävling. Det är som att de skärper till sig lite extra, eller triggas av tävlingsandan, eller ja, inte sjutton vet jag - MEN DE ÄR VERKLIGEN BRA PÅ TÄVLING!

Idag blev Qvicka lydnadschampion - HURRA HURRA HURRA HURRA till Louise såklart!
Brorsan Tolle tog sitt andra förstapris i elit, så snart är han också champinjon. Grattis till Eva!

Jag har spenderat förmiddagen på Upplandstollarnas aktivitetsträff. Vi skulle varit 12 från början, men blev bara 7 - men jösses så bra träning det blev för både Prima och Nacho. Prima fick börja på tollingstationen där jag först tränade ansmygning och belönade externt till matskål ett par gånger. Sedan la vi på passivitet - sedan ansmygning, passivitet och tolling och tillslut hela kedjan med externbelöning bakom. Prima var fantastisk! Hon levde faktiskt upp till den målbild jag har av det här momentet. Lugn,tyst och koncentrerad vid ansmygning och passivitet. Lekfull energisk tolling, perfekt stadga och fint markeringsarbete. Nu är det hög tid att börja lägga in störningsträning! Alla delmoment sitter - så att länka ihop dem går uppenbart alldeles utmärkt. Kanon!
Vi gick vidare till dirigeringsstationen där Prima började något tafatt. Jag tyckte hon hade sämre fart än vanligt och var lite luktig, men Elisabeth berättade att andra hundar kört på samma ställe med köttbullar precis där hon ville lukta. Jag bytte område och farten och stilen kom tillbaka. Skönt att få en förklaring!

Prima tränade raka linjetag med störningskast både på vägen ut till dummy och påväg tillbaka med dummy. Jag tränade även "vidare-ut" med störningskast. Prima hade lust att byta dummy några gånger, men till min stora lättnad gjorde hon det inte när jag med hög stömma ropade åt henne att genast komma in med den hon hade i munnen. Intressant vilka saker som uppstår bara för att man tränar någon annanstans än hemma. Prima byter aldrig dummys vid våra "vanliga" tränigar.
Slutligen gick vi till markeringsstationen. Prima var trött (hon är skendräktig och slöare än vanligt). Tre figuranter stod ute åt tre olika håll. Prima fick börja med en enkelmarkering, sedan titta på en annan markering - vända om - se en dold markering som hon fick hämta och sedan hämta nummer två som minnesmarkering. Hon löste uppgifterna bra, men saknade den energi jag önskar.

Slutligen dags för viltet. Den käre Herr Nacho fick komma ut och sken som en sol när han insåg att det var viltträning på gång. Nacho fick ta en dubbelmarkering med duva och kaja för att sedan gå på ett linjetag med kråka. Sedan ägnade vi oss åt att träna passivitet vilket är viktigt för Nacho. Han var lugn och sansad - kändes bra - men så var det ju inte heller några skott inblandade vilket brukar få Nacho att gå upp mer i varv.
Jättekul träning i alla fall MEN ROLIGAST AV ALLT ÄR ATT LOUISE O QVICKA GJORDE SÅ BRA IFRÅN SIG IDAG PÅ LYDNADSTÄVLINGEN!!!!! Hur kul som helst! Yihaaa!

Äntligen

2011-11-19T12:37:00.000-08:00

Varsegod - här är filmen!
Njut och föreställ er att få sätta ner näsan i den mjuka pälsen, snusa en stund och känna den lilla kroppen mot er kind.

Grrrr

2011-11-19T10:43:00.000-08:00

Man blir så förb....!
Har suttit och gjort en film på Unni och valparna - MEN den går inte att överföra till YouTube av någon märklig anledning. Jag har försökt 4 gånger, men det bryts hela tiden. Ska försöka imorgon och hoppas verkligen att det går!

Valparna växer och frodas. De flesta går omkring på ostadiga ben, 2 har öppnat ögonen och kisar på världen som genom ett dis. Det ska bli sååå spännande att följa deras uppväxt. Jag längtar tills de blir lite äldre på samma gång som jag vet att det då kommer bli mycket jobbigare. Men jag jämför hela tiden med Nacho o Qvickas galna 11 små troll och allt känns så mycket lättare med 6. Idag klippte vi deras klor och jösses vad fort det gick - bara 108 klor!

Träningssug

2011-11-14T00:05:00.000-08:00

Unni har börjat tröttna på symbiosen och vill allt oftare komma ut från valprummet och ägna sig åt social samvaro med "oss vuxna". Valparna sover sött och verkar tycka det är okey att morsan ägnar sig åt annat en stund. Valparna ser verkligen ut som tjocka små korvar där de ligger och snusar. Flera av valparna börjar mörkna på nosen och på trampdynorna och några är mörkt röda i pälsen. Verkligen jättefina!
Tiken är störst och hungrigast, verkar kunna äta hur mycket som helst...vart ska detta sluta - en ny Qvicki-lonkan kanske?

Jag har haft Unni i långlina på promenaderna och det gillar hon skarpt. Vill inte ha henne lös, trots att det säkert skulle fungera bra, men jag vill inte riskera något. Har på senaste tiden hört flera tragiska olyckor med hundar som bivit överkörda, så jag chansar inte.

Prima har fått fortsätta sin dirigeringsträning och hon har blivit duktig. Lyssnar fint på stoppsignal, även på långt håll och kan med lätthet dirigeras såväl höger, väsnter och "längre ut". Vi kör linjetag mellan 70 och 100 meter nu och det går fint. Nacho har fått träna lite han också och jösses så mycket bättre han blivit. Han klarade bara linjetag på 40-50 meter förut, men nu springer han också uppemot 100 meter. Prima är bättre än sin far. Nacho är så het att han har svårt att koncentrera sig på dirigering efter stoppsignal när han är ute på längre avstånd. Han stannar (oftast) på stopp, men sen är det som att han tänker:
- När får jag springa, när får jag springa? istället för att tänka:
- Åt vilket håll ska jag springa?
Han kan höger, vänster och "ut" men han har liksom inte tid att lyssna - har i förväg bestämt sig för hur han VILL springa och tycker min information är onödig. Det är så klart inte hans fel - jag har tränat honom så dåligt, men nu försöker jag i alla fall bättra mig och det har redan gett resultat.

Har kameran på laddning, så förhoppningsvis kan jag ta några enveckorsbilder ikväll. Jobbar sedan tisdag - fredag så då lär det bli sämre med uppdateringar om nu inte Louise tar på sig den uppgiften för hon ska vara valpvakt.

Gullegrisar

2011-11-11T05:10:00.000-08:00

Gulliga Unni med sina gullegrisar

Unni vill gå lite längre promenader nu och verkar gilla att vara ute och sträcka på benen, men så fort vi vänder kosan hemåt drar hon i kopplet som en galning och tycker jag går alldeles för sakta. Då längtar hon hem till valparna. Hon är en oerhört gullig mamma - försiktig och varsam med de små - sköter dem på bästa sätt och njuter av sin mammaledighet.

Första filmen...the power of love!

2011-11-10T08:38:00.000-08:00

En liten gåva till valparnas blivande ägare och till alla andra intresserade...

Nu är jag också med - på riktigt...

2011-11-09T10:06:00.000-08:00

Fick besked igår att jag blivit delägare i Kennel Tollarbo och idag kom diplomet med posten. Känns kul och spännande - men Louise och jag har samarbetat så mycket redan under Nacho-Qvickakullen så egentligen blir det nog ingen större praktisk skillnad.

6 söta små valpar som är dryga dygnet...

...de äter och sover - sover och äter...

...de måste vara världens finaste valpar!

och här är världens bästa mamma...redan i farten - gör konster för minsta lilla torrfoderkula - aptiten på topp - och leklusten med för den delen...på promenaden igår hittade hon en boll ute - blev störtglad och frågade mig glatt:
- Ska vi leka en stund - bara några minuter - jag är suuuugen!
Så vi lekte lite med bollen, men rätt som det var kom hon på det - "jädrar, jag har glömt ungarna" och så sprang hon fort tillbaka till vårt hus med bollen i munnen (nä - en upphittad boll får man inte glömma!)

Välkommen!

2011-11-08T10:17:00.000-08:00

Så har den kära Unni blivit mamma och det är underbart att se. Vilket lugn! Vilken harmoni! Vilken familjelycka! Jag sitter i rummet bredvid de små och njuter. Tänk vad livet är mäktigt - storslaget - häftigt!
Unni klarade valpningen galant och vi fick äran att vara med och se de små komma till världen. Jag, mina två tonårssöner, Unnis matte Jenny, Louise och den allra bästa barnmorskan av alla, Annika.
Unni är en sådan snäll och fin hund - hon lät till och med Prima-Lotta vara med i rummet eftersom Prima-Lotta med en ÅSNAS envishet vägrade att hålla sig bakom grind och kompostgaller.
Nacho vankar omkring som den orolige styvfar han är - han vill inget hellre än att vara med Unni och valparna, längtar efter Unni, piper och trampar runt...förälskad!

2011-11-07T11:47:00.000-08:00

Unni i valplådan
Dags att känna på lilla magen...
puss puss

2011-11-07T01:18:00.000-08:00

Nacho vill vara tillsammans med Unni hela tiden. Han har alltid älskat henne och vill gärna ligga nära...

Kolla här; Nacho och Unni nära varandra, medan Lystra får hålla sig lite på avstånd...

Nytvättade tuttar - snart dax för hungriga valpar...

Spännande!

2011-11-06T09:51:00.000-08:00

Musse, Unnis mamma, strax före valpning. Det blev 7 valpar!
Qvicka, Unnis syster, strax före valpning. Det blev 12 valpar!
Unni strax före valpning. Hur många????
Unni innan magen började växa - vilken skillnad!

Primas funktionsbeskrivning

2011-11-06T06:00:00.000-08:00

Jag har äntligen tagit mig tid att kolla igenom filmerna när Nacho o Qvickas 11 små troll gör sin funktionsbeskrivning. Märkligt hur lika de var. Visst finns det variationer inom kullen, men om jag jämför med alla funktionsbeskrivningar jag sett, så är variationerna inom den här kullen inte särskilt stora. Prima var sig lik, förutom att hon inte tog anden, men jag blev inte särskilt förvånad - det är ju få hundar som tar anden på funktionsbeskrivning - det blir så märkligt för dem när de har apporterat dummy och så plötsligt slängs en and rakt framför dem helt synligt. Prima hämtar änder fint i vanliga fall, så jag bryr mig inte om att hon bara luktade på anden på beskrivningen.

Håll till godo. Här är filmen på Primas funktionsbeskrivning!

Primas funktionsbeskrivning

2011-11-06T01:02:00.001-07:00

2011-11-05T07:21:00.000-07:00

Unni 21.6 kg - väger runt 17 utan bebbar i magen - bara några dagar kvar nu...det är så spännande!

Unnis mage rör sig i böljande vågor och när man lägger handen på magen så känner man valparnas små sparkar. Idag har Unni ätit väldigt lite, jag har varit tvungen att ge henne torrfoder från handen. Prima äter med glädje upp det som Unni lämnat och när jag vägde henne idag visade vågen 15.0 kg.

Unni har trots sin stora mage letat bollar idag. Jag hade egentligen lagt upp övningen för Prima, men Unni blev så tänd att jag inte hade hjärta att bara låta henne sitta och se på. Unni sökte intensivt och hittade tre bollar som hon vackert lämnade i hand. När det sen var Prima-Lottas tur kunde man verkligen se hur tung Unni har blivit. Prima for fram i raketfart jämfört med sin annars så snabba moster. Jag har börjat träna långa linjetag över stock och sten, i terräng, på fält, över stigar osv. Ska inte göra om samma misstag som jag gjorde med Nacho. Jag tränade alldeles för förutsägbart och därför är Nacho en mästare på linjetag längs stigar och där jag lagt doftspår. Så fort jag frångår detta har han svårt att springa ut längre än 15-20 meter. Men med Prima-Lotta ska det bli andra bullar. Hon ska få varierad träning...(hoppas jag i alla fall)
Ha det gott alla som läser - och håll utkik på bloggen efter valpspår.

Nya stigar...

2011-11-04T00:25:00.000-07:00

Jag vet inte vad som hände i min hjärna när jag fyllde 40 - men jag kan helt klart säga att jag gjort enorma förändringar i mitt liv. Plötsligt känns det inte lika viktigt med trygghet - jag vill leva, må bra och utvecklas. Känna att jag väljer att göra det som är viktigt för mig - inte vad andra förväntar sig eller vad jag känner att jag borde göra.

Jag har gjort många förändringar i livet - och ett av dem är synen på jobb. Jag sa upp mig 2009 efter 10 års tjänst på Enköpings socialförvaltning. Bestämde mig för att ta steget - flyga vidare och se vart vingarna bar. Jag kan inte säga annat än att jag tog rätt beslut. Vingarna har burit även om det stundtals har kännts oerhört omtumlande och otryggt.

Hjärnan kan liknas vid en djungel. När du står inför en situation och inte vet hur du ska göra är det naturliga att göra på det sätt du alltid brukar göra. Du följer din inre djungelstig - den stig du alltid har gått - den du känner igen. Om du väljer att ta en annan väg riskerar du att inte hitta fram och vägen känns otrygg. Det är därför förändring är så svårt och speciellt svårt för dem som har breda väl upptrampade djungelstigar - de som gått samma väg många många gånger.
- När du tänker och fokuserar in i framtiden - vilken känsla får du då?
- Vilken känsla vill du ha som du alltid kan komma tillbaka till?

Jag tror jag funnit balans nu. Det känns i alla fall bra - mycket bra!
Livet är inte bara jobb och måsten - det gäller att skapa mening och finna glädje. Det har jag nog alltid tyckt, men det har blivit ännu mer uppenbart för mig på mitt nya jobb. Jag arbetar sedan 2 månader tillbaka som kurator där jag träffar människor som fått en bestående hjärnskada pga olycka, misshandel eller medicinsk orsak, tex stroke. Arbetet ger mig insikt om hur viktigt det är att leva varje dag fullt ut - att se till glädjeämnena i livet och ta ansvar för att berika dagarna. När som helst kan det hända - det man inte tror - det man inte vill tänka på. Livet kan förändras, fort och dramatiskt. Det som ingen tror ska hända dem - händer faktiskt några! Och någon kan vara jag!

Nu arbetar jag 50% - ett underbart stimulerande jobb - men på lagom nivå. Resterande tid ägnar jag åt våra hundkurser samt en utbildning om prestationsutveckling genom mentala processer. Kursen handlar om hur vi påverkar oss själva genom vårt tänkande och den är oerhört intressant. Hundkurserna ger mig massor av energi. Det är så roligt att hålla kurs - och jag får dessutom göra det med min allra bästa vän. Nu har vi planerat nya kurser och temadagar inför vintern och våren. Vi tänker ha några kurser på vintern. Jag hade ju det förra året och det gick riktigt bra - men vi fick ändra plats några gånger beroende på vädret. Hoppas fler än vi känner för att träna vintertid...

Snart är det dessutom dags för valpar i huset. Inte så länge sedan sist då käraste Qvick-i-lonkan flyttade hem med sina 11 små troll. Nästan ett år sedan faktiskt och nu är det dags igen...men denna gången är det syster yster Unni-Bunni som ska valpa.
Nacho och Prima känner ju redan Unni så hon välkomnades hjärtligt in i flocken. Gladast är nog Prima-Lotta som är ruskigt förtjust i sin moster.

Unnis mage är jättestor och hon vill inte så gärna gå långa promenader. 20 minuter är alldeles lagom. Hon tempas varje dag - idag 38.0!

Enda smolket i bägaren just nu är att jag stundom saknar min lilla Sus-i-dus något så fruktansvärt. Jösses så jag älskar den hunden! Men hon har det bra hos Danne och jag får ju i alla fall träffa henne så ofta jag vill.

Igår passade jag Susa en stund och föll återigen för frestelsen att träna henne - denna gång i lydnad. Vilken underbar liten hund hon är! Jag blir lika knäckt varenda gång vi gör något tillsammans för hon ger mig så mycket glädje - samtidigt som jag vet att hon skulle ge mig lika mycket oro om hon bodde hos mig och barnen.

Vi körde igenom lydnadsklass 1 och den satt som en smäck. Fördelen med att träna Susa är att jag känner en känsla som jag verkligen vill ha när jag tränar hund - något att eftersträva och försöka skapa i varje träningssituation - en slags vi-känsla - du och jag - där vi båda vill lika mycket - och där vi försöker förstå varandra så att det blir rätt. En känsla av att vi har så himla kul ihop och att inget alls kan störa vår tid tillsammans. Vi - du och jag - i en bubbla - med världen utanför! Den känslan är fantastisk!!! Och när det är slut så tittar vi på varandra - med glittrande ögon - och längtar till nästa gång...

Jag har bestämt mig för att aldrig någonsin tvinga min hund att utföra träning som min hund tycker är tråkig. Om min hund inte är intresserad av att träna för den belöning jag har att erbjuda, så ska jag undersöka om det finns något annat som min hund tycker är roligare. Träning ska ske tillsammans - både jag och min hund ska gilla det vi gör - annars får vi se oss om efter något roligare att sysselsätta oss med.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag inom en vecka kommer ha valpar i huset. Började titta på bilder på Nacho-Qvickavalparna och hittade några bilder på nyfödda Prima-Lotta, nummer 2 = Zweia. Vilken liten raring! Tänk att hon blev min...

Aktivitetsträff Upplandstollarna

2011-10-31T02:36:00.000-07:00

Qvicka, Nacho, Prima och Lystra på väg till träning!

Igår var det dags för jaktträning med Upplandstollarna. Vi var 11 stycken glada, träningssugna men frusna entusiaster som träffades den här gången. Prima var glad och stollig. Jag är jättenöjd med träningen för jag upptäckte flera delar i min träning som jag måste utveckla. Trots att jag försöker träna varierat märker jag att jag uppenbarligen tränar statiskt och förutsägande ändå - så nu har jag några nya bitar att ta tag i här hemma. Nacho fick till sin stora lycka hämta en and som Monica tagit med sig. Nacho föredrar vilt framför dummys. Han får en helt annan glöd när det är vilt han ska hämta...så lycklig vovve!

Filmtajm!

2011-10-28T09:07:00.000-07:00

Idag har jag tagit mig tid och lagt in några filmsnuttar från vår träning. Sandra, Sara, Louise och jag fortsatte med dirigeringsträning och alla vovvar (och mattar) tyckte det var riktigt skoj. Vi tränade dirigering med matskålar och pinnar. Prima-Lotta tränade både höger och vänsterskick, raka linjetag med stoppsignal och vidare "ut". Här kommer alltså några små filmer på vovvarna.

För att se hel bild dubbelklicka på bilden!

Jag såg i efterhand att jag skrivit 2010 istället för 2011, men så får det vara - för mycket jobb att gå in och ändra och redigera filmen när den väl publicerats.

Grattis Imke och Na´vii

2011-10-24T03:05:00.000-07:00

Na´vii har klart Tysklands juniorjaktprov med fina poäng. Grattis Imke! Farsan Nacho är stolt som en tupp!

Gässens visdom:
När varje gås flaxar med sina vingar skapar det ett 'upplyft' för fåglarna som följer. Genom att flyga i en 'V' formation, blir hela flockens räckvidd för en flygning 71% längre än om varje fågel flög för sig själv.
Lärdom
Människor som delar en gemensam riktning och känsla av gemenskap kan komma dit de ska snabbare och lättare eftersom de reser med hjälp av varandras drivkraft.

När en gås faller ur formationen, känner den plötsligt motståndet och segheten i att flyga själv. Den förflyttar sig snabbt tillbaka till formeringen för att dra nytta av lyftkraften från fågeln precis framför den.
Lärdom
Om vi har lika mycket vett som en gås håller vi oss i gemensam formering med dem som är på väg åt samma håll som vi själva vill åt. Vi är villiga att acceptera deras hjälp och ge vår hjälp till andra.

När ledargåsen blir trött, roterar den bakåt i formationen och en annan gås
tar över tätpositionen.
Lärdom
Det lönar sig att turas om att göra det hårda jobbet och dela ledarskapet. Precis som gäss, är människor beroende av varandras färdighet,
kapacitet och unika uppsättningar av gåvor, talanger eller resurser.

Gässen som flyger i formationen tutar för att uppmuntra de där framme
att hålla farten uppe.
Lärdom
Vi måste försäkra oss om att vårt tutande är uppmuntrande.
I grupper där det finns uppmuntran, är produktiviteten betydligt större.
Uppmuntrandets kraft är den sorts kvalitet vi söker i tutandet.

När en gås blir sjuk, skadad eller skjuten, faller två gäss ur formationen
och följer den ner för att hjälpa och skydda den. De stannar hos den tills den antingen dör eller kan flyga igen. Sedan lyfter de och gör följe med en annan formering eller flyger ikapp sin egen flock.
Lärdom
Om vi har lika mycket vett som gäss, står vi vid varandras sida i svåra tider likväl som i tider då vi är starka.

Tiden går...

2011-10-17T03:16:00.000-07:00

och jag hinner inte skriva det jag tänkt att skriva.
Funktionsbeskrivningen av Qvicka och Nachos 11 valpar är klar. Vi har filmat så jag hoppas jag kan lägga in en liten snutt på Prima-Lotta snart.
Valparna var väldigt lika varandra, men små variationer. Alla hade full koll på uppgiften och var målmedvetna. Alla sprang rakt ut och nästa alla hade lika fin fart tillbaka till sin förare. Ungefär hälften var helt tysta, några hade något pip och några lät lite mera. Gemensamt för kullen är deras stora socialitet - nästan alla ville hälsa på kastare och publik. Den största gemensamma nackdelen var greppen. Nästan alla bar dummyn lite löst - man skulle önska djupare och mer orörligt grepp.

Prima såg ut som hon brukar - fin fokus - rakt ut -grep snabbt - och direkt in till mig. Prima brukar ha fina grepp, men även hon fallerade lite på den biten.

Kursen under måndag och tisdag hos Niina Svartberg fungerade fint för hanhundarna trots två höglöpande och ytterligare två löpande kullsystrar. Imponerande. Vi tränade till och med på samma plan men pojkarna valde jobb fram goda dofter.
Härligt!

Fullt upp!

2011-10-08T11:24:00.000-07:00

Idag har Louise och jag startat upp två nya kurser. En valpkurs med apporteringsinriktning och en jaktintroduktion för vuxna hundar. Vi har en kul blandning vovvar. På vuxenkurser dominerar tollarna - vi har bara en golden och en labbe - resten är rödtottar, men på valpkursen är det golden, labbar och flat, en wachtel och en ruggigt söt liten tollartjej. Alla förare är glada och ambitiösa och det känns alltid lika skönt när man känner att man har en trevlig grupp att jobba med.

Vi passade på att åka en vända till Kistagallerian mellan de två passen där Prima och Lystra fick miljötränas medan vi drack kaffe latte och åt litegrann. De är duktiga, Prima och Lystra - inga som helst problem att vistas i lördagsträngseln. Prima fick träna lite fotgående i all röra och det gjorde hon med fin fokus och glädje.

Imorgon är det dags för funktionsbeskrivning av Nachos och Qvickas valpar. Alla 11 kommer! Det är helt fantastiskt - vilken anslutning! Tiden bara flyger förbi och tusen saker händer på samma gång...om några veckor har jag förhoppningsvis en skara valpar här hemma dessutom - det är stor efterfrågan på valparna - både i Sverige och utomlands - så vi hoppas det blir mååååånga...

Återfall

2011-10-06T12:28:00.000-07:00

Kunde inte längre hålla mig!
Idag har jag och Susa tränat igen, trots att hon inte är min längre...
och hon var lika fantastisk som jag mindes henne!

Susas och mitt samarbete är underbart! Hennes intensitet, arbetsvilja och fokus gör mig salig av lycka. Hennes bruna vackra ögon ber snällt:
- Ska vi göra nå´t tillsammans, du och jag?
När jag svarar "såklart min lilla prinsessa" viftar svansen som aldrig förr.
- Jag är med! Jag är på! Jag är beredd!

Danne har hjälp mig en hel del med Prima när jag jobbat, så jag lovade att jag skulle passa Susa åt honom också. Visst förstod jag att det skulle bli jobbigt - jag har varit så ledsen över vår separation - och jag har försökt att hålla henne ifrån mig för att inte bli för känslomässigt engagerad när vi ses - och framför allt när hon åker iväg - hem till sitt - som inte är hos mig...

Ja jösses vad man kan knyta an starkt till en hund. Jag vet ju att hon har det bra. Hon är lycklig och behandlas väl - men trots det blir jag ledsen och funderar på om jag gjort rätt. Innerst inne vet jag förstås att barnen går först och att det även för Susas skull hade varit förskräckligt om hon behövt bita ifrån mot någon av barnens vänner. Det ska hon inte behöva göra! Det är det vi ska skydda henne ifrån - för då har hon plötsligt förvandlats från en rädd hund till en farlig hund. Där är vi inte idag - och vi ska inte utmana ödet!

Jag försöker vara glad över att Susa mår bra och att jag har två andra underbara hundar i min närhet. Under helgen kommer dessutom Nachos 11 valpar till Stockholm för funktionsbeskrivning och kurs hos Niina Svartberg. Det ska bli så kul att träffa alla. Ja, man får försöka tänka på allt som är bra och allt som man har, istället för att fokusera på det man förlorat.

Bilder

2011-10-01T04:19:00.000-07:00

Hello alla Nacho-diggare! Dags för ett dopp!

Jag undrar vart jag ska simma? Hmm, morsan pekar framåt - det verkar bra - jag simmar på...

Yeah, där är ön - jag VET att det ligger en dummy där, jag VET!

-Va nu´rå? Har du inte lagt någon dummy här idag? Vart ska jag leta då! Vart, vart?

Igår träffade jag, Maria och Jenny för lite träning och fotografering. Vi har haft så dåliga apporteringsbilder på Unni så vi bad Maria fota med sin "proffskamera". Det blev flera bra bilder och jag ska sortera och redigera när jag får lite mer tid. Har dock i alla fall tagit mig tid att lägga in några av bilderna under Tollarbos kull 14.

Unni gjorde ett finfint sök med 9 olika slags vilt. Nacho fick sitta och titta på, men fick sedan träna vattendirigering. Det gick rätt så bra - inte klockrent, men han tog signalerna fint och hämtade båda dummysarna. Det han hade svårt för var att inte gå upp på en ö som finns mitt i vattnet (där det brukar finnas vilt eller dummysar). Nacho ville absolut upp dit först för att sedan låta sig dirigeras åt rätt håll. Denna självständighet! Jag måste alltså träna ordentligt med störningar och få honom att sluta tänka själv och lita på mig istället.

Brorsor på "G"

2011-09-26T01:16:00.000-07:00

Här är Titti och Moyo efter godkänt anlagsprov viltspår vid 9 månaders ålder. Några dagar senare fixade även Roland och Krut godkänt anlagsprov. Grattis grattis!

Mer än nöjd

2011-09-26T00:03:00.000-07:00

Sedan sötaste lilla Sus-i-dus flyttat hem till Danne har Prima hamnat i fokus i träningen. Visst har jag tränat Prima hela tiden, men Susa var den hund jag prioriterade eftersom vi siktade mot tollingjaktprovet på Tollarspecialen. Susa var dessutom så oerhört rolig att träna så att jag aldrig kunde låta bli...bara ville träna mer och mer och mer...

Det som hänt sedan Susa flyttade är att Prima fått en större plats här hemma och att hon fått bättre, effektivare och mer planerad och strukturerad träning. Jag kallar henne inte längre för "den lilla valpen" utan ser henne som den unghund hon är. Man kan inte annat än säga att hon har avancerat fort!

Igår hade Louise och jag tänkt träna lydnad på Bro-Håbo BK, men när vi kom dit var det söktävlingar på gång, så vi hann bara träna Qvicka, som gjorde ett finfint jobb. Sedan dröjde vi oss kvar runt klubben med Prima eftersom jag ville att hon skulle höra skotten som skjöts under platsliggningen och budföringen. Prima lyfte lite på öronen, men hade inga andra reaktioner - det kändes bra!

Sedan provade vi hur våra valpar (hmm - läs unghundar)hanterade olika slags vilt. Vi testade kråka, mås, duva och and. Både Prima och Lystra var lite fundersamma på kråka, men apporterade spontant efter lite betänketid och luktande. De andra fåglarna satt som en smäck i gapet på dem och båda grep snabbt och apporterade snyggt in i hand. Det kändes fantastiskt bra! Vilka duktiga tjejer!
Vi tränade både sök och markeringar. Prima fick prova på dubbelmarkering vilket hon klarade fint (men vi hade tydliga referenspunkter).

Den käre Nacho-pachen fick sitta med och träna passivitet hela tiden. Han var lugn och helt tyst, även när den höglöpande lilla Lystran tränade. Han fick avsluta träningen med dubbelmarkeringar och ett sök med 6 fåglar. Jösses så snyggt han jobbade - nästan så jag blir sugen att starta B-prov igen...
När han hämtat in söket kom jag på att all god hundmat tagit slut, så jag slängde åt honom några torrfoderkulor i en skål som han glufsade i sig med stor aptit.

Ha ha ha! Det är knappt jag tror det är sant, men Nachos matintresse har verkligen förändrats efter kastreringen. Jag är sååå lycklig! Han går att belöna med precis vad som helst i matväg nu och han vill helst ha både frukost, lunch och middag. Det är toppen! Nu får jag ta ansvar för att han inte äter för mycket, istället för att vara orolig över att han äter för lite. Precis i min smak...det är så det ska va!

Susa mår bra. Hon får vara hos Dannes föräldrar på dagarna när Danne jobbar. Danne åker hem varje lunch och låter henne springa efter bollar eller söka efter dummys. Jag har lärt honom hur man tränar närsök, sök och linjetag, så hon aktiveras på ett bra sätt och verkar trivas med sitt "nygamla" liv. Jag vet inte om den här lösningen är hållbar i längden, men Danne vill verkligen ha henne, så vi har bestämt oss för att prova och se om det fungerar. Barnen tar ju aldrig hem kompisar när de är hos Danne, så förhoppningsvis fungerar det bra. Jag har i alla fall fått det betydligt lugnare. Jag går omkring med mina vänliga trygga hundar och njuter av friden - själsfriden - även om jag saknar min älskade lilla Sus-i-dus som var min allra trognaste följeslagare...och finaste träningskamrat.

Ny film!

2011-09-19T08:39:00.000-07:00

Här kommer sista filmen på Unni när hon söker efter olika slags fåglar i en inhängnad fårhage några dagar efter parningen. Eftersom Unni fortfarande var i höglöp kändes det viktigt att hon inte hade en chans att få till ytterligare en parning (men någon annan kärlekskrank hane). Jag har inte klippt något alls i filmen - det ni ser är precis så som Unni sökte. Jättefint tycker jag, med enda anmärkningen att hon någon gång kommer in tom och får skickas ut igen...

2011-09-19T06:07:00.000-07:00

Jag har klippt ihop några filmer där Gunner och Unni tränar. Nu är alla filmer utom en klara. Jag håller precis på att överföra en jaktfilm från Unnis träning, så den publicerar jag så snart jag kan. Filmerna läggs såklart även ut på kull 14´s sida på Tollarbos kennel. Nu håller vi tummarna för att det blir fler än 4 i kullen, för då ska jag få ta hand om dem och deras söta fina lilla mamma Unni förstås.

Gunner på besök i Sverige sept 2011

Gunner jaktträning sept 2011

Unni tränar lydnad sept 2011

Knarkhund

2011-09-19T05:43:00.000-07:00

Prima har lärt sig markera kokain under helgen! Vi fick ett hemligt ämne i en burk och fick till uppgift att lära hundarna känna igen doften. Sedan skulle de påvisa att de hittat ämnet genom att trycka näsan mot rätt burk. Prima var otroligt duktig! Det visade sig att hon hade mycket lätt för att känna igen ämnet, Kokain...

2011-09-19T05:36:00.000-07:00

Tollarbos Ockra el Nacho hederspris och BIR-valp på utställning i Högbo i helgen. Grattis Malin!
Grattis även till Nachos bror Poker som fick ck, res-cacib och blev 2:a bästa hane på samma utställning och till Charley och Izor som fick ck.

Förändringens tid

2011-09-13T11:36:00.001-07:00

Idag har jag börjat mitt nya jobb som kurator inne i Stockholm. Jag kommer arbeta 2 heldagar och en halvdag - och min mamma kommer passa hundarna. Resten av tiden ska jag läsa en kurs om prestationsutveckling genom mental träning, dvs tränings- och tävlingspsykologi samt ha kurser tillsammans med Louise. Dessutom har Susa flyttat. Jag saknar henne varje dag, varje minut, varje sekund, men beslutet känns fortfarande rätt. Mina barn går först och min oro var för stor.

Nacho mår bra! Operationen gick super och han har varit pigg och glad, ja nästan vildare än vanligt, men det beror nog mest på att han inte får vara lös och inte tränar. Han har ett jättefint ärr som nästan lägt så snart åker "supermandräkten" av. Jag är så tacksam att jag fick låna dräkten av Louise för Nacho har älskat att ha den på sig. Så väldigt mycket bättre än att ha tratt på skallen.

Jag var dötrött när jag kom hem ifrån jobbet. Prima var sjövild och totalt utvilad. Hon får bara gå ut på tomten när mamma passar henne. Vad göra?
Jo, hon fick hämta 5 dummys på ett sök utanför oss och fick sin middag som belöning. Det tyckte hon var fjantig träning så sedan tränade jag fritt följ och apportering inomhus och belönade med lek och då blev hon i alla fall lite nöjdare.

Nu sitter jag här framför datorn och försöker för tredje gången i rad att göra en film med Unni och Gunner. Av någon märklig anledning verkar den här kombinationen tilltala vårt grannland Norge, för de har varit flitiga med att skicka förfrågningar på kullen.

Nu ska jag jobba på och hoppas få till filmerna...ha det gott!

Om jag bodde på en öde ö...

2011-09-10T00:11:00.000-07:00

Om jag bodde på en öde ö - och bara fick ta med en av mina hundar, då skulle jag ta med fröken Sus. Hon är den allra goaste och finaste och mest fantastiska hund som finns! Hon vill alltid vara med mig, ingenting annat lockar henne, hon är så glad och go och fin, trogen och vill så gärna göra rätt och vara tillags.

Ändå blir det så fel!
Så fel eftersom hon blir så rädd. Hon klarar det mesta när hon är vid min sida - litar så blint på att jag ska ta hand om det svåra, men ibland räcker modet och tilliten inte till - det finns faror som hotar - och hon känner sig tvungen att försvara!

Vissa typer av hundar kan hon helt enkelt inte klara av (men det kan jag stå ut med). Det svåra är hennes stora rädsla för barn i alla åldrar. Hon är inte bara rädd - hon är skarp också, vill se till att de försvinner.

Jag har så länge försökt att inte se - provat att blunda lite till - och hoppas...
Hoppas på förändring - hoppas på att det ska gå över - och tränat, tränat, tränat.
Nu vet jag faktiskt inte om jag orkar så mycket till, när oron gnager i bröstet, när jag är rädd att börja mitt nya jobb som jag så gärna vill ha eftersom jag då inte längre har kontroll på henne - när jag går och väntar på att det värsta ska hända - att hon ska bita någon...

Jag älskar min lilla Sus-i-dus, men hon behöver en annan ägare. Hon ska inte bo i en barnfamilj och hon ska inte passas på dagarna av min gamla mor som inte kan hantera hennes rädslor.

Hon ska inte behöva möta och försöka mota bort barn och ungdomar i vår hall. Hon ska inte behöva vakta vår tomt mot alla barn som leker och cyklar på gatan. Hon behöver helt enkelt bo någonannanstans och jag behöver frid i själen.

Susa är världens roligaste hund att träna - alltid med på noterna - alltid glad - och så otroligt fokuserad på det hon gör. Hon är också världens gulligaste familjehund - med dem hon känner - ständigt trogen - alltid vid min sida - ständigt nära. Hon älskar alla hon inte är rädd för. Men hon ska INTE vara tillsammans med barn. Jag fattar inte varför hon är så rädd för dem. Det spelar ingen roll hur många kompisar till mina barn som kommer hem - ger henne köttbullar - ignorerar henne - hon klarar bara inte av det. Och jag klarar inte av att känna denna oro - tänk om något skulle hända, tänk om hon känner sig trängd och nafsar till? Jag kan inte vara på plats och skydda henna hela tiden. Då får jag inget eget liv.

Nu har jag alltså bestämt mig för att undersöka om det finns någon ny matte eller husse för lilla Susa. Jag tror hon kan skänka mycket glädje till rätt person. Jag gör det med sorg i hjärtat, men beslutet känns rätt. Om rätt person inte finns - så har jag henne kvar och fortsätter i samma bana som förut, för jag vill att hon ska ha det bra - att hon ska ha det bästa!

Om jag bodde på en öde ö...så skulle jag och Susa vara förenade för alltid - men nu bor jag inte där, utan här - och livet är som det är - även om det gör ont ett tag.

Valpdags...

2011-09-08T12:19:00.000-07:00

Foxgroves Moonlight Gunner har parats med...

Tollarbos Unique von Ducke

och om det blir en stor kull med vildbassingar så ska de bo hos mig. Om kullen blir liten söt och lugn kommer de bo hos Louise...

Med tanke på föräldrarna så tror och hoppas jag att det blir många fina och vilda valpar!!!

valpträff

2011-09-07T06:30:00.000-07:00

Tiden går...Prima är 8 månader gammal - på den här bilden 6 veckor!

Idag har det minst sagt REGNAT!
Det var dags för syskonträff igen. Ockra, Joy, Prima, Lystra, Qvicka och Susa brydde sig inte ett dugg om regnet förstås. Nacho-pacho fick vila i bilen, med sin tratt på skallen. Susa tycker att han är okey nu - med eller utan tratt spelar ingen roll...

Vi började med att ta ut Ockra och Qvicka. Vi vallade ett område tillsammans med hundarna om ca 50 gånger 50 meter. Jag la ut 18 dummys i olika storlek (mest små), en del öppet, andra i gropar, i granar och nära omkullfällda stammar. Jag la också ut dummys åt andra hållet, så att man kunde alternera sökskicken åt två håll. Ena söket låg i skog - andra på äng.

Qvicka och Ockra jobbade fint tillsammans och var även duktiga att vänta på sin tur. Vid ett tillfälle råkade Louise och Malin skicka ut dem samtidigt - åt två olika håll, men det löste de snyggt utan att påverkas av varandra. När de hämtat 19 dummys bestämde vi oss för att sluta. 4 dummys låg kvar i skogen så vi bestämde att kära lilla fröken Sus skulle få äran att plocka in dem.

Eftersom Susa inte tränas i jakt för tillfället började vi med lydnaden istället. Susa var arbetsglad som vanligt även om hon gjorde en del knasiga grejor. Vi började med att repetera ingångar med apport samt galopp plus ingång med apport. Eftersom det gick bra beslöt jag mig för att Susa skulle få göra ingång med apport vid dirigeringsapporteringen.

Jag har från och med igår börjat lägga ut target som Susa ska stå på (istället för kon) innan jag skickar henne att apportera. Susa tittade spänt på när Louise la ut apporterna 20 meter framför henne. Susa ställde sig fint på targetmattan, men när jag sa apport höger kastade hon sig ner och greppade targetmattan med munnen och kom glatt infarandes med den till mig. Enklaste vägen att få sin kattmat kanske?
Tyvärr inte, fröken Sus...men däremot kan jag inte hålla mig för skratt. Hon är så söt så söt så söt när hon gör fel. Vi gjorde om övningen och Susa apporterade snyggt höger apport, gjorde en snabb och snygg ingång. Bra! Targetmattan får vi öva lite mer på....

Sen tränade vi rutan och hopp med sättande samt några fjärrskiften. Lite lagom träning och sedan - ja, sedan, kom det roligaste av allt - nämligen söket. Susa visade som vanligt en fantastiskt sökförmåga. Hon hade 14 gamla legor i söket, men arbetade tålmodigt och målmedvetet igenom hela området. Det tog lång tid för henne, men hon hade inte en tanke på att vilja ge upp. När hon hämtat tre dummys bestämde jag mig för att sluta. Jag tror aldrig jag sett henne jobba så bra - riktigt imponerande...
Den sista allra minsta dummyn låg i en djup grop intill väggen i en liten håla (i gropen). Ja jösses, inte konstigt att den var så svår att finna...

Lystra och Prima fick träna dirigering mellan höbalar (sådana där vita stora bumlingar). Vi fokuserade på raka långa linjetag och ut-tecken från sittande. Lystra körde dolda dummys, medan jag valde att skicka ut och när Prima sprang i rätt riktning fick Malin och Louise slänga en dummy i hennes färdriktning som belöning för att hon tog mina tecken och sprang åt rätt håll.

Joy som är hetare än hetast behövde inte se några dummysar över huvudtaget. Han sprang fort och vackert åt det håll Sandra pekade. Joy fick även träna skick mellan matskålar över diken med olika bredd samt några grundläggande lydnadsdelar.

Vi avslutade dagen på Mcdonalds. 4 dyngsura men glada och hungriga hundtränare måste också ha belöning.

Nacho mår bra - men han gillar inte att ha tratt på skallen, så jag har satt på honom en lila t-shirt åt fel håll, dvs benen är instuckna i ärmarna, halsöppningen passar bra vid svansen och sen har jag knutit en knut längs ner på T-shirten (vid Nachos bröst) och hakat fast t-shirten på halsbandet. Ingen kan vara lyckligare än herr Nacho - han vill leka, äta och sitta i knäet. Skönt! Louise har lovat att han ska få låna Qvickas glittriga mammapyamas som hon hade när valparna skulle avvänjas, så då kommer han se ut som en riktig drag-queen, men jag tror verkligen han föredrar dräkt framför tratt.

Så mycket känslor...

2011-09-06T04:38:00.000-07:00

...ja, det här med kastrering är uppenbarligen ett hett ämne!
Det svåraste för mig har inte varit att besluta om Nacho ska kastreras eller ej, utan det svåraste har varit att jag behövt förklara mig och försvara mig och att jag får så mycket skuld.

Jag har länge funderat på att kastrera Nacho. Jag har pratat med otaliga människor om hur en kastrering påverkar hundens personlighet. Jag har forskat och läst och funderat. I somras var Nacho en hårsmån ifrån att para Susa, trots att jag höll dem isär så gott jag kunde. I ett obevakat ögonblick hade Susa stuckit ut och stod vackert uppställd intill herr Nacho som var uppbunden vid äppelträdet på tomten. Jag hann precis sära dem...

Nacho är en alldels underbar hund och jag är övertygad om att han kommer vara lika underbar efter sin kastrering. Möjligen lite mer intresserad av mat, vilket bara är en fördel eftersom han är en mycket kräsen hund när det gäller mat. Kanske lite mindre tikintresserad, lite mindre doftintressed, men vad gör väl det? Kanske lite lurvigare päls...

...men framförallt får han leva sitt liv i sin flock utan att bli frustrerad och galen av att slitas ifrån sina tikar när de löper och jag slipper vara orolig, ständigt passandes på dem alla.

Nacho mår bra, men är lite medtagen efter narkosen. Han ligger på sängen med sin tratt på huvudet.

Susa är nog den som är mest orolig. Hon höll på att få spader när hon såg Nacho med tratten på huvudet.
ETT MONSTER!!!!
Vem är det där?
Det ser ut som Nacho men något är väldigt fel, skällde fröken Sus...
Han ser inte ut som han brukar - nä- det måste va någon annan hund - säkert en mycket farlig hund - bäst jag skäller lite till - försvarar alla här i huset...

Sen släppte jag in Prima-Lotta som hade en helt annorlunda inställning.
- Åh hej, vad har hänt med dig? Vad har du på huvudet? Något konstigt? Jag tror jag måste pussa dig lite på munnen - ja, jag är här inne i tratten med dig nu, pappa...
Puss puss....

Kul kul kul!

2011-09-05T09:17:00.000-07:00

Louise och jag ska åter starta upp några kurser - det känns kul! Vi har även fått erbjudande att öppna en filial till Hundcampus och vi har nästan bestämt oss för att svara ja. Det är så otroligt kul med specialsök och man kan använda det till så mycket (inte bara lära hundar att söka cancer och narkotika). Man kan bl a lära hanhundar att inte bry sig om löptiksdoft. Man kan träna hundar att gilla och söka upp olika slags vittring. Man kan tex få en hund som inte gillar att apportera kråka att älska kråkans vittring och därmed öka intresset för viltslaget. Man kan träna hunden att bli oerhört doftmedveten och öka hundens förmåga att söka upp vittring. Ja, det är riktigt häftigt hur mycket man kan träna sin hund när det gäller dofter. Det bästa av allt är nog att ens hund plötsligt uppfattar en själv som en ny varelse - en unik person som har full kontroll på dofter och vittring. I vanliga fall upplever ju hunden att vi människor är enormt kassa när det gäller dofter, men när man jobbar med specialsök i plattform så är det föraren som har kontroll på dofterna och som belönar när hunden markerar rätt doft. Det ökar hundens respekt för oss - vi har plötsligt en förmåga de inte anade fanns hos oss (och den har vi ju egentligen inte heller...) fast det fattar ju inte hunden förstås. På senaste kurstillfället på Hundcampus fick vi ha egna lektioner hela helgen. Vi fick olika ämnen på fredag kväll. Jag skulle ha lektion på lördag mellan 10-12 så jag hade bara några timmar på fredagskvällen att förbereda mig. Det gick bra i alla fall, så det kändes skönt, men jag hade förstås gjort det mycket bättre om jag hade haft lite mer tid att förbereda mig på. Louise hade lektioner på söndagen och gjorde ett strålande jobb. Det var härligt att se. Prima-Lotta fick vara visningshund och hon skötte sig utmärkt - helt oberörd av att folk och hundar glodde på henne när hon tränades och hon hade fin kamplek och stort intresse av sin matbelöning. Det gillar jag! Jag hade Nacho och Prima med mig. Susa fick vara med husse. Nacho fick prova på sökplattformen han också. Han skulle markera thédoft (man brukar börja med det) och han fick störningsmarkeringar i form av kaffe, kakao och något slags bajs. Nacho markerade bra, men han var lite för ivrig - skulle upp och klättra på själva plattformen och krafsa på metallen med benen om det inte gick fort nog. Ibland känns han väldigt barnslig, men guuud så gullig han är... Den allra käraste Sus-i-dusan fortsätter att tränas i lydnadsmomenten. Hon lär sig fort bara jag tänker noga igenom vilka kriterier jag ska ställa och vilken belöningsform jag ska använda. Om jag har en för het belöning, tex boll, när hon ska koncentrera sig så går det inget vidare. När jag har rätt typ av belöning som ger rätt arousalnivå så går träningen utmärkt. Jag har fortsatt med kattmat i matskål vid apporteringsdirigeringen och nu kan Susa välja rätt apport på 10 meters avstånd till apporterna och 10 meters avstånd till mig. Idag länkade jag med ingång och det gick bra så till vida att hon gjorde en vansinnigt snabb ingång innan hon fick varsegod till matskålen, men jag märkte att ingången inte var särskilt precis. Jag behöver alltså träna ingångar med apport från snabb galopp. Susa gör perfekta ingångar med apporten på nära avstånd, men när hon kommer farandes från långt håll far hon runt som en guttaperka, ja nästan flyger i luften och då hamnar inte alltid rumpan rätt...men jag är glad att hon kan höger och vänster såpass snyggt. Nu ska jag lägga ut en target som hon ska skickas till innan dirigeringen, för jag vill inte använda kon ännu, eftersom jag håller på att lära henne att hitta till mitten av rutan (och jag är 100 procent säker på att hon kommer blanda ihop momenten). Men om jag kan skicka henne till target så kan jag fort lära henne att gå till kon senare. Susas fotgående har av någon anledning blivit sämre - hon går långt fram och jobbar för lite med rumpan - så det ska jag träna extra på. Jag har kommit på att fotgående är perfekt att träna på vid parkeringsplatser där det finns vita streck att följa. Man får en rak fin gång och kan tänka ut i förväg att man ska göra en sväng precis där vita strecket går. Jag har en tendens att gå lite vingligt annars och det gör ju inte precisionen bättre förstås. Det är massor på gång i mitt liv just nu - känns snurrigt, men roligt...hur det blir får vi se...antingen går det bra - eller så går det mindre bra. Framtiden kommer ge svar!

Big mama är en snygg mama

2011-09-04T12:21:00.000-07:00

Gulligaste Qvick-i-lonkan ställdes ut idag, fick excellent och vann sin klass (öppen klass).
Lilla Lystra blev BIR-valp såklart...

Grattis till Katrin som tog cert med Gripa! Jättekul! Vilken toppenbrud!

Själv har jag ägnat mig åt att vara halvsjuk -har sovit halva dagen - har målat klart några dörrar och såklart tränat lite med brudarna. Nacho har varit med husse, men Susa och Prima fick följa med till klubben. Prima tränade apportering med and vilket gick alldeles strålande - bra fart och förmåga att finna vilt, finfina grepp och avlämningar i hand varenda gång. Dessutom helt tyst och samlad.

Susa tränade hopp med sättande, hopp med apportering, vanlig apportering, apporteringsdirigering och rutan. Jag har börjat tycka det är riktigt kul med lydnadsträningen...hoppas hoppas Susa ska kunna klara av tävlingsmiljön också...jag skulle så gärna vilja tävla med henne! men jag ska ta det lugnt nu - inte gå för fort fram utan ta ett steg i taget så kanske vi förhoppningsvis så småningom når mål.

Världens finaste Prima!

2011-08-31T22:38:00.000-07:00

Här är en bild på Prima som jag tog med Maria (Lindéns) kamera när vi var på kurs hos Niina Svartberg. Åh vad jag skulle vilja ha en ny kamera. Min egen är så dålig att jag inte ens tar några kort med den, så det är tur att andra fotar Prima, för annars skulle jag inte ha några bilder alls på henne.

Kursen hos Niina var kul och givande. Jag hade åskådarplats eftersom jag bestämt mig för att jag inte ska träna lydnad med Prima utan fokusera på jakten. Det var jättekul att se Primas syskon träna. De är så olika allesamman, men ändå så lika. I oktober får jag se ännu fler syskon för då ska vi ha funktionsbeskrivning och kurs för Niina igen. Då ska vi få träffa Na´vii från Tyskland (den enda av valparna som jag inte träffat sedan de flyttade hemifrån). Jag läääängtar!

Idag ska jag och Prima träna jakt med syrrorna Indra och Ockra samt brorsan Joy. Synd att jag inte har en bra kamera!

Härligt resultat!

2011-08-30T02:19:00.000-07:00

Tollarbos Moyo el Nacho, BIR-valp och BIS-4. Grattis Titti!

Mod och träningsvilja

2011-08-30T01:01:00.000-07:00

Kära fröken Sus-i-dus är inte bara rädd - hon är en förtjusande liten hund, världens gulligaste mot alla hon känner och fullständigt tokig i all träning jag föreslår. Jag måste säga att hennes träningsvilja är underbar. Hon är så lätt att belöna - het efter mat, kamp som jaktlek - vilket ju gör träningsmotivationen enorm.

Igår hade jag köpt kattmat som jag la i en skål som externbelöning. Jag hade funderat en del på hur jag skulle träna in apporteringsdirigeringen i lydnaden eftersom bollkast som belöning inte fungerade så bra (hon blev för het och lite snurrig i momentet eftersom hon älskar bollar). Kattmat som externbelöning gjorde dock susen...

Susa apporterade snyggt och hade fin fokus och förståelse för höger och vänster. Vi har även tränat in hopp-apport och hopp-sitt samt tvåans apportering. Nu är det dags för metallapporten och vittringen. Det är så kul att träna in nya moment och Susa gör fantastiska framsteg. Fördelen med lydnadsträningen är att det finns träningstävlingar, så jag har som mål att starta några träningstävlingar och kolla hur Susa reagerar på det.

När vi tränade igår kom en polis med sin schäfer in på plan. Susa sneglade lite fort, men fortsatte sedan träna med mig totalt oberörd och ointresserad av schäfern. Det var lite kul faktiskt, för jag såg att schäfern sneglade på oss och pep lite när Susa fick hämta sin boll som belöning. Susa brydde sig inte ens om när schäfern tränade "skall". Hon är modig ibland...oerhört fokuserad och ruskigt sugen på sina belöningar.

Intressant!
Det bådar gott... jag hoppas vi kan starta på en träningstävling inom kort så att jag kan visa Susa att tävlingsmiljö är det häftigaste och TRYGGASTE som finns...

Att gå i farsans fotspår...

2011-08-28T02:28:00.000-07:00

Hur svårt kan det vara att hålla sig till det man bestämt?
Tydligen jättevårt!
I alla fall för mig!

Igår skulle jag bara ta en kort kisspromenad med Prima runt knuten. Av ren vana (ovana) lät jag Susa följa med.
Vad händer?

Vi möter naturligtvis en St:bernardsvalp som i Susas ögon såg ut som ett monster ur den värsta skräckfilm man kan tänka sig. Prima gör omedelbart utfall - skäller och drar i kopplet mot den lilla (STORA) valpen. Susa trycker mot mitt ben och morrar djupt - långt innifrån. Jag skulle egentligen vilja låta Prima avreagera, prata med ägarna och låta henne hälsa, men jag vet av erfarenhet att detta skulle göra Susa galen av rädsla. Susa går igång när hon tror att Nacho eller Prima utstätts för fara och då skäller hon som en tok. Det enda jag kunde göra var alltså att passera och ta med hundarna in.

Jag känner mig så upprörd - det är precis så här som jag INTE vill att Prima ska göra och det är mitt fel! Jag väcker Nacho som intagit sängen tillsammans med lillhusse och ber honom följa med ut. Känner mig så upprörd och arg både på mig själv och på Susa (fast jag vet att det är fel)

Tar med Nacho och Prima ut. Hjärtat slår och jag känner mig så arg. Helt fel känsla när man ska träna hund och definitivt fel känsla om man vill se till att ens egna skälliga hund ska bli lugn. Jag inser i alla fall detta och bestämmer mig för att strunta i att leta upp valpen utan bara ta en promenad istället.

Efter någon minut ser vi en ficklampa lysa inne i skogen (vi går på en upplyst gångväg). Prima stannar till och undrar vad som lyser. Nacho är fullt upptagen med att lukta på en intressant fläck. Plötsligt ser jag att det är valpen med sina ägare. Prima stramar upp sig! Nacho tittar upp från sin fläck och inser till sin förtjusning att en härlig hund är i antågande. Han går fram till sin dotter och viftar glatt på svansen. Valpen närmar sig...

Plötsligt har jag två glada trevliga hundar vid min sida. Båda viftar på sina svansar - är lugna och behagliga - och jag känner hur hela min sinnesstämning ändras. Glädjen sprids i mitt bröst och jag berättar glatt för valpens ägare om hur uppenbart lättpåverkad en unghund på 8 månader kan vara...

Sen går vi tillsammans tillbaka mot huset. Tre människor och tre hundar - i harmoni!

Att genomföra...

2011-08-25T12:25:00.000-07:00

Att genomföra det man beslutat är ibland lättare sagt än gjort. Att jämt och ständigt behöva gå två promenader istället för en känns inte lockande...men jag har gjort det i alla fall. Jag har dessutom bestämt mig för att bara träna Susa i lydnad för tillfället och träna Nacho och Prima i jakten. Det har också gått ganska bra, men jag har alltid sån lust att jaktträna Susa för hon är så himla taggad på jakten, ja hon är underbar att träna. Men lydnad kan väl också vara kul? Jag har ju tyvärr lite svårt att fokusera på lydnadsbiten - tycker jakten är så mycket roligare, men nu ska jag ge den en chans i alla fall. Idag träffades Louise, Monica och jag för att träna våra vovvar. Nacho hade fått träna dirigering på lunchrasten så han fick stå över när vi tränade Qvicka, Susa och Poker i lydnad samt Prima, Lystra och Charlie i jakten. Vi repeterade de övningar vi senast lärde oss hos Eva Thorén, nämligen linjetag och närsök. Prima förstår handtecknen relativt bra och hon älskar verkligen träningen. Dessutom har hon fortfarande tillräcklig sans att kunna hålla tyst och titta på när en annan hund jobbar. Det gillar jag hos henne - hon är balanserad. Susa fick träna några av tvåans moment, jag kan inte hålla på och träna ettans längre för hon kan dem tillräckligt bra, men jag har bestämt mig för att inte tävla förrän efter årsskiftet då Susa dels behöver flera träningstävlingar för att klara av tävlingssituationen och dessutom kommer ju lydnadsettan förändras till det positiva för vår del, nämligen att platsliggningen blir lättare. Dels 7 meter mellan hundarna (istället för 5) och 10 meters avstånd till föraren (istället för 20). Dessutom kommer hundar som reser sig upp rapporteras och kan bli avstängda under en period. Platsliggningarna kommer med andra ord bli mycket lugnare och det känns viktigt för Susa som ju så lätt skulle kunna bli rädd för en hund som reser sig och i värsta fall skulle vilja hälsa på henne.

Det bästa av allt är att Prima under alla promenader tillsammans med sin far har ändrat attityd. Hon bryr sig inte om någon alls när han är med. Vi har mött sopgubbar, kvinnor i burka, springande barn, en liten ettåring som sprang rakt emot oss och ville hälsa på hundarna, får, hästar och skällande hundar. Prima har agerat tryggt och behagligt. På kvällen när hon var ensam på klubben märkte jag dock att hon var mer vaksam, men det kan väl vara okey för en 8-månaders ungtik. Helt klart har Nacho i alla fall en otroligt bra inverkan på henne, så nu gäller det för mig att hålla fast vid mitt beslut och fortsätta ha hundarna isär till Prima kommit över sin spökålder.

Världens bästa Nacho!

2011-08-24T07:31:00.000-07:00

Idag - äntligen - har jag fått tillbaka lite träningssug.
Susas kollaps på Tollarspecialens jaktprov tog faktiskt musten ur mig. Tänk att min lilla hund är så rädd! Jag tror jag blundat en del - för innerst inne visste jag ju att hon har nerverna på utsidan av kroppen - men jag tyckte att hon blivit så mycket bättre - att hon börjat lita på mig och att hon klarade av världen på ett bättre sätt än förut. Plötsligt är jag tillbaka på ruta ett igen och funderar på om jag verkligen ska ha henne kvar. Tänker att hon kanske skulle ha det bättre någon annanstans - kanske ute på landet med en jägare där hon slipper vara på vakt och ta på sig den svåra uppgiften att hålla ställningarna mot hemska ondskefulla barn, hotfulla människor och monsterlika hundar i alla former och storlekar. Hon skulle slippa åka med till jobbet och tvingas gå ut bland mopedåkande ungdomar och sopgubbar med svarta säckar och hemska vapen i händerna. Hon skulle slippa träffa de alkoholpåverkade gubbarna som så gärna vill titta på henne och säga att hon är en söt liten hund som inte behöver skälla på dem.

Jag skulle slippa att jämt vara på min vakt - försöka vara före henne - se till att inga faror kommer för nära - för då går hon igång och tar till alla medel hon har för att se till att det som hotar avlägsnar sig. Det är inte hennes uppgift i livet - det har blivt min uppgift och jag gillar den INTE!

Jag tycker Prima har blivt lite skällig och osäker. Hon är 8 månader så spökåldern har gjort sitt antågande och hon behöver inte få sina rädslor förstärkta av fröken Sus. Jag har bestämt mig för att Prima och Nacho ska få vara tillsammans under en period framöver. Susa får stå tillbaka och vara hemma med husse så mycket det är möjligt. Min största rädsla är att Susa ska överföra sina rädslor till Prima - det skulle jag faktiskt inte stå ut med.

Idag hände en sak som verkligen visar hur lättpåverkad Prima är. Jag hade alla tre hundarna med ute i skogen vid en liten sjö där det vanligtvis inte brukar vara så mycket folk. Just idag hade dock en dagisklass gått dit, så två fröknar och ett tiotal småknattar i knallgula västar sprang omkring och lekte. Susa höll formligen på att dö - trots att vi var långt ifrån dem morrade hon lågt - sänkte sin kropp - la ner svansen och var beredd på att fly eller försvara sig. Prima märkte förstås att något var galet, så hon intog istället attackställning - skällde och for runt. Nacho tittade upp, kollade sig runt omkring och fortsatte sedan sitt luktande. Plötsligt sprang ett av barnen i riktning mot oss och Susa svans åkte långt under magen samtidigt som hon oroligt tittade sig runt omkring. Jag tog vovvarna och gick tillbaka mot bilen. Susa kastade sig in i sin håla (buren)= RÄDDAD!

Om jag haft henne själv skulle jag nog inte ha gått tillbaka till bilen så fort utan tränat henne lite på långt avstånd från barnen, men nu kände jag att jag faktiskt ville se till att Prima inte tog stryk av händelsen. Jag tog Prima och hennes kära far och gick tillbaka till barngruppen. Prima hade samma slags hållning - rak i ryggen - på spänn - ville ligga längst fram i kopplet och kolla läget. Nacho såg ut som vanligt så jag bestämde mig för att om jag och Nacho är coola så kommer Prima bli cool och det gick så himla bra. Vi passerade barnen med några meter. Nacho såg en pinne i vattnet som intresserade honom så han gick ner och kollade den. Då såg Prima en burk och ville simma ut till den förstås. Barnen lekte med håvar i vattnet och det intresserade förstås den käre Nacho-pachen, så han ville dit och kolla. Jag pratade lite med barnen som hade håvar och hundarna var sugna på att låna håvarna förstås (läs bita i håvarna). Vi fortsatte gå längs sjön medan barnen sprang runt omkring oss. Prima hade accepterat läget och struntade totalt i barnen. Nacho fortsatte roa sig i vattnet och letade nya fynd (han är en riktig sakletare den hunden). Efter en stund kom tre barn i 4-årsåldern och ville klappa hundarna. Jag lät dem klappa Nacho för han är så otroligt bra med barn. Han står alldeles stilla och låter dem klappa och klappa. Prima blev lite sotis och ville bli klappad hon också.

Världens bästa Nacho! Jag älskar verkligen den vovvens mentalitet. Han är så cool och så snäll och så trygg. Hoppas hoppas att han kan lära Prima att världen är god, att människor är trevliga, att barn är mysiga och att alla hundar är underbara. Då är livet gott att leva!

Tollarspecialen 2011

2011-08-08T12:27:00.000-07:00

Nachos bebbar fick finfina resultat i valpklass 2.

Lystra hederspris och 1:a placering samt BIS-valp!
Ockra hederspris och 3:e placering
Prima hederspris och 4:e placering i valpklass 2.
Moyo hederspris i valpklass 2

Farsan Nacho startade nkl workingtest, kammade hem 81 poäng trots att jag både var sjuk, trött och fullständigt ofokuserad och ointresserad av tävlingen. Vi gick bara in och körde och det räckte till uppflyttning och en 9:e placering av drygt 100 startande. Gullige lille Nacho-pachen! Susa hade under förmiddagen agerat rädd-hare på tollingjaktprovet så jag bröt provet när jag insåg att hon inte alls var som hon brukar under träning. Men jag måste säga att jag blir ledsen - så mycket som vi tränat, så färdig som hon var - så himla duktig som hon är - men hon klarade helt enkelt inte av provmiljön med främmande människor. Det är så sorgligt! Att det inte går bra på ett prov kan jag acceptera, men att min hund är så rädd att hon inte klarar av att uföra det roligaste och bästa hon vet - ja, det är en sorg! Den käre Nacho-pachen gick dock in på arenan med högt vajande svans - humöret på topp - och dessutom gjorde han lite som han själv tyckte var bäst när inte jag fungerade som jag borde. Men vad gör väl det - han var lycklig!

Helgen var fantastisk - fina duktiga hundar och proffsiga förare. Om jag bara inte blivit så sjuk så hade allt varit på topp (förutom Susas nerver förstås...)
Grattis alla till härliga resultat! Ingen nämnd - ingen glömd! Vilka underbara tollare vi har!

Tollarbos Krut el Nacho

2011-07-30T09:04:00.000-07:00

Grattis till hederspris och andra bästa valp!

2011-07-21T13:14:00.001-07:00

I lagom tid före Tollarspecialen bestämmer sig den kära Sus-i-dus sig för att hon ska ha valpar. Ja, hon agerade så dräktigt att Louise frågade mig om jag var helt säker på att Nacho inte parat henne under löpet. Ja, jag är säker - BOMBSÄKER! Men lilla Susa har har minnsann andra minnen för hon har mjölk, vårdar leksaker, försöker vårda mig, slickar mig i öronen, ska ligga nära och trycka sig tätt intill och efter varje måltid går hon upp vansinnigt i aktivitet - flåsar, trampar, hoppar och vet inte var hon ska göra av all sin energi.

En sak har hon i alla fall bestämt sig för att inte göra - nämligen apportera änder! Hon har även bestämt sig för att det inte alltid är mödan värt att samarbeta med mig, utan hon ger sig iväg på egna små utflykter och gör lite som hon själv vill. Dessutom är hon rejält pipig.
Häromdagen när vi tränade lydnad undrade hon om jag pratade ett nytt okänt språk. Hon stod där med sina stora mörka ögon och sa:
- Nä nu förstår jag faktiskt inte vad du menar. "Plats" vad betyder det? VADÅ???? Kan du säga det en gång till - nä...jag fattar faktiskt ingenting!

Det tristaste av allt är att jag anmält henne till jaktprovet och lydnadsprovet på specialen och inget av det känns något bra alls. Idag apporterade hon visserligen några änder när jag hade hennes mat med mig, men det känns väldigt osäkert och hon agerar inte alls som min "vanliga" lilla Sus-i-dus. Så vi får se - antingen vänder det och hon blir normal så att vi kan tävla - annars får jag helt enkelt ställa in och vänta på att hormonerna stabiliserar sig.

Prima fyller 7 månader idag och jag inser att jag inte alls tränat henne i samma omfattning som jag gjort med Nacho och Susa. Prima har fått hänga med på det mesta, men särskilt strukturerad träning har vi inte brytt oss om. Det vi tränat mest på är jakten som jag själv tycker är allra roligast. Prima är en bra apportör och hon älskar apporteringsträning. Här kommer en film när Louise och jag tränar sök med våra "små" flickor.
(Tryck på pilarna för större format)

Utställning

2011-07-14T04:12:00.000-07:00

Ockra el Nacho blev BIR-valp på utställningen i Alfta i helgen. Grattis Malin!

Jag var också på utställning i helgen - SSRK-utställningen i Högbo Bruk. Prima och Susa ställdes ut. Det var två olika domare på hundarna och jösses vilken skillnad på domarnas mentalitet (haha). Den ena var hur go och rar som helst och den andra hade definitivt vaknat på fel sida. Det är faktiskt rätt viktigt när man ställer ut unga ovana hundar att domaren ger hundarna ett bra bemötande. Stackars Susa fick träffa den "hårda" domaren som dessutom hade en domaraspirant med sig. På sätt och vis var det förstås bra, för jag fick se att lilla Sus-i-dus kommit långt i sin utveckling då hon klarade att båda domarna ställde sig över henne och kände och klämde utan att vara ett dugg hundvänliga eller tillmötesgående. Susa backade lite, men domaren drog fram henne och fortsatte visa domaraspiranten hur alla delar på en tollare ska sitta ihop. Susa accepterade (men jag såg att hon inte gillade hanteringen). En hög med köttbullar i munnen gjorde dock det hela acceptabelt!

Till råga på allt berättade domaren att att söta fröken Sus inte alls hade de tollarkvalitéer hon önskade - nej, Susa hörde inte ens hemma i den klass hon ställdes ut i (juniorklass)
1) hon saknade underull (men den kommer växa ut, sa domaren)
2) hon hade för runda ögon (å det kan ju inte du göra något åt, sa domaren)
3) hon hade för dåliga vinklar (inte heller något jag kunde ändra på)
4) hon hade för dålig steglängd (det kanske kan bli bättre, sa domaren)
5) hon hade för lite massa (det kan nog bli bättre när hon blir äldre, sa domaren)
6) hon hörde inte hemma i juniorklass (jag kanske borde ha smugit mig in i valpklass istället?)

Jag bryr mig inte om att hon fick "very good" - resultaten är inte så viktiga för mig, även om det förstås är kul när det går bra, MEN jag vill att jag och min hund ska ha trevligt när vi ställer ut - jag vill träffa en domare som är trevlig mot mig och min hund även om vi inte är särskilt snygga.

Susas kritik:
Feminint huvud, något runda ögon, bra bett, kunde vara bättre vinklad, bra benstomme, bra pälsstruktur, men ej någon underull. Kunde röra sig med bättre steglängd och behöver utvecklas mera för att komma till sin rätt.

Prima-Lotta däremot fick träffa en otroligt trevlig domare som dessutom tyckte hon var en förtjusande liten valp. En domare som tittar mig i ögonen, ler, har vänlig röst, pratar med hunden, klappar den lite när hon känt och klämt och framförallt verkar gilla det hon gör - nämligen att träffa och bedöma hundarna. Prima fick hederspris och blev BIR-valp. Vi hoppade över BIS-finalen eftersom det började ösregna, åska och blixtra.

Primas kritik:
7 månader gammal valp, bra storlek, härligt feminint uttryck, korrekt bett, utmärkt ögonfärg, väl ansatta öron, stark hals och rygg, väl ansatt svans som bärs livligt och korrekt under rörelse, bra bröstkorg, stark benstomme, bra tassar, välvinklad fram och bak, sunda energiska rörelser med bra påskjut, härlig päls, välpresenterad, gott temperament. Bästa valp.

Trots Primas fina kritik går jag omkring och ältar domarnas hantering av Susa och känner viss olust. Kanske är utställning inget för mig? Kanske skulle jag inte ha brytt mig så mycket om domarens bemötande om jag inte haft en rädd hund som jag tränat och tränat och tränat för att hon ska tycka att människor och hantering är trivsamt. Kanske gör det mig lite extra känslig? Extra ledsen när jag tycker någon hanterar min lilla Sus-i-dus hårdhänt och extra glad när någon ler snällt mot henne och säger att hon är fin. Kanske är det för att hon är min lilla ögonsten som så troget ställer upp på allt jag gör, trots att hon innerst inne känner att det kanske kan vara farligt, men lägger sin tro på mig och litar på att allt kommer gå bra så länge jag står vid hennes sida. Kanske handlar det om tillit och att jag i vissa lägen känner mig maktlös - när jag försätter henne i en situation jag inte kan kontrollera - när människor som inte vet något - inte anar hennes rädsla - agerar bryskt - och kanske kanske kan förstöra det vi byggt upp tillsammans. Ja, det är nog därför jag blir så upprörd - inte domarens fel - utan mitt - som förväntar mig att alla ska behandla min lilla Sus-i-dus med bomullsvantar...

Äntligen tid att skriva lite...

2011-07-08T10:06:00.000-07:00

dagarna går - den ena efter den andra...
Louise och jag har varit på spårkurs på Hundcampus och vi har även hunnit delta på årets Klanhelg som Tollarbos, Agrosofens och Lönnlövets kennnlar ordnar varje år. Söta fröken Sus-i-dus och Prima-Lotta har fått följa med. Dels beror det på att jag tycker de behöver miljötränas, vilket inte Nacho behöver men det beror också på Nachos hälsa. Nacho är ju tyvärr inte i sin bästa form med såväl rygg- som tandskada, men han blir oerhört glad de gånger han får hänga med på träning. Igår fick han träna dubbelmarkeringar med skott och linjetag. Det var faktiskt lite väl varmt för träning, men Nacho kämpade bra, var helt tyst och hade finfin jaktfot, bra stadga och fokus. MEN han blev fort trött - koppelpromenader med husse ger inte den bästa konditionen! Jag hoppas dock att vi ska kunna ställa upp på working-testet på specialen.

Susas jakt-träning känns bra - alla moment sitter fint på träning - så nu är det bara att testa och se hur hon funkar på prov. Antingen funkar det - eller så funkar det inte. Hon är i alla fall en underbar hund att träna, både i lydnad och jakt.

Prima-Lotta tränas fortfarande lite halvhjärtat... hon har visat sig ha en stor passion för sök och letar gärna efter dummysar i skogen. Jag tror hon kan bli bra - hon känns fokuserad och arbetsvillig, men ändå sansad och stadig. Dessutom är hon tyst vilket jag hoppas att jag inte förstör på något sätt. Det är ju hur lätt som helst att träna sin hund att börja pipa - det skulle jag kunna ha kurs i - någon som vill betala för det?

Ikväll ska jag roa mig med att lägga ut ett fågelsök till Prima. Det var länge sen vi testade fågel så det ska bli spännande.

Ha det gott i sommarvärmen!

Marias fina bilder

2011-07-05T05:27:00.000-07:00

Prima drygt 6 månader gammal

Prima och Susa (Susa 14 månader gammal)

Foto Maria Lindén

Tiden går...

2011-06-21T05:03:00.000-07:00

Prima-Lotta fyller 6 månader idag!

Här ligger hon och vilar tillsammans med sin kära far - alias Nacho-pacho

Söta fröken Sus-i-dus vill också vara med på bild!

Den allra sötaste...

2011-06-15T07:30:00.000-07:00

lilla Sus-i-dus.

Susa och jag har blivit ett bra team. Vi har kul tillsammans och vi har fått en väldigt speciell relation. Kanske blir det så när man gått igenom en del tillsammans. Susa är i alla fall en underbar träningskompis, alltid redo, oerhört samarbetsvillig och kämpar så tappert för att förstå vad jag menar. Ibland blir det lite fel - men oftast blir det väldigt rätt och otroligt kul.

Lilla Prima får hänga med och träna korta sekvenser, men det är Susa jag tränar mest. Nacho är inte bra i ryggen och han har dessutom fått en inflammation i tandköttet vid en dålig tand (den är svart och ful) så hans träning blir det inte särskilt mycket av och han är mycket med sin husse istället. Tyvärr var det oerhört många hundar som sökte tandvård den här månaden så stackars Nacho får vänta till den 30 juni innan han får hjälp.

Igår träffades Jenny, Monica, Birgitta och jag för lite jaktträning. Det är bra när man är några stycken som tränar tillsammans så man kan ha figgar och domare mm.
Birgitta hälsade oss välkommen. Vi smög ner till gömslet, tollade och var passiva. Sedan fick Susa hämta 4 änder på söket för att avsluta med ett linjtetag med kricka. Allt gick jättebra. Susa brydde sig inte ett dugg om figuranterna jag ställt ut i terrängen. Monica med en and i handen och Jenny med bebis och barnvagn. Susa tittade lite under lugg på Gabriel som jollrade i famnen, men hon brydde sig inte nämnvärt. Gullig är hon!

2011-06-09T22:46:00.000-07:00

(foto Maria Lindén)
Vi tränar på...men värmen gör att träningen blir lite annorlunda - mer åt det skojsiga hållet där inte ens hunden fattar att det är träning. Man kan träna på simning, att gå ner mot vatten, att stå stilla i vattnet, handtarget i vatten och på land, inkallning rakt ner i vattnet, hämta bollar i härligt gungfly för att vänja hundarna vid olika terränger, stoppsignal med godiskast ute på promenaderna osv osv. Susa behöver som vanligt övertygas om att världen är en god plats med trevliga människor och trevliga upplevelser. När jag tog en promenad runt Lötsjön i Sundbyberg lärde sig Susa att sothönor inte kommer att attackera henne bara för att de har ett konstigt läte. Prima fick lära sig att inte jaga efter dem istället (ja, alla har vi olika problem). Susa fick lära sig att joggande människor och folk med stavar som kommer bakifrån inte har för avsikt att slå ner henne och Prima fick lära sig att om hon tittar på mig så faller det ner godis från himlen. Nacho behövde inte lära sig något alls, han kunde bara njuta av tillvaron.

Min söta lilla Sus-i-dus

2011-06-06T11:25:00.000-07:00

Idag har den allra sötaste lilla Susan fått ordentlig träning i härliga våtmarker. Jag och Jenny träffades för att träna Susa och Unni. Vi började med en promenad runt träsket där Prima simmade runt med sin badglada moster. Susa håller sig helst på land...

Sen la vi upp en träning som skulle passa både Unni och Susa (även om jag tyckte upplägget var i svåraste laget för Susa). Jag har dock haft en tendens att träna lite för enkelt, så jag beslöt mig för att utmana Susa, vilket gick riktigt bra även om inte allt gick klockrent.

Vi började med jaktfot mot markering med and. Jenny kastade anden - Susa markerade, men vi vände om och gick mot sjön där en and låg på en liten ö i den lilla sjön. Susa har aldrig gjort linjetag i vatten och hon hade inte fått någon retning, så jag pekade mot ön och stöttade henne rejält att simma ut och leta. Susa tyckte det var lite svårt att gå i vattnet för det var en besvärlig igång med vass, stockar och annan vegetation, men hon grejade det med några heja-rop och hittade anden på ön. Vilken brud! Jag tycker hon är så himla duktig som kämpar trots att jag ser att hon tycker det är svårt. Avlämningen glömde hon bort - anden hamnade på mina fötter - men jag är nöjd ändå, för hon kämpade så väl.

Sen fick hon hämta anden i skogen som minnesmarkering och det gick strålande. Vi fortsatte att träna jaktfot en stund medan Jenny la ut söket i blandterräng - skog, gungfly och vatten.

Lilla Sus-i-dus kom fort in med 4 änder, men när hon letade efter den femte fick hon upp en levande and som låg och gömde sig i träsket. Hon blev alldeles stel, stod och glodde på mig och undrade vad hon skulle göra. Jag sa åt henne att fortsätta söka men jag märkte att hon verkade lite störd, så jag beslöt mig för att gå och kolla vad hon gjorde. Det visade sig att anden simmade efter henne när hon sprang på gung-flyet och det tyckte hon var olustigt förstås. Anden hon hade kvar att hämta låg 6-7 meter ut i vattnet, så jag pekade ut i vattnet och sa "sök". Susa kollade på den levande anden, vittrade den döda anden och beslöt sig sedan för att apportera. Duktiga modiga lilla Sus-i-dus trotsade sin rädsla och simmade rakt ut mot den levande anden, grep den döda och kom in och lämnade i hand. Vilken fantastisk liten hund!

Nacho har aldrig varit rädd för fåglar. Han har simmat ut mot vilka fåglar som helst för att apportera, så jag har inte tänkt på att det faktiskt kan vara läskigt. Men när jag ser Susa utvecklas, mogna och övervinna sina rädslor, så blir jag stolt - oerhört STOLT. Hon är så himla duktig min fina lilla Sus-i-dus....utan rädsla - inget mod! Och mod har hon! och en otroligt härlig inställning till att samarbeta med mig! Nu har hon sovit i flera timmar - man blir trött av att utmana sina rädslor!

Nacho har varit sjukskriven och bott hos "farmor och farfar" i några dagar. Han skadade sig rejält när vi var och tränade sist. Veterinären röntgade honom men det syntes inga fel, så förhoppningsvis är han på benen snart igen. Veterinärerna var imponerade över Nachos fina mentalitet. Han hade så otroligt ont, darrade i hela kroppen, skrek bara man rörde vid ryggslutet, men han lät veterinärerna undersöka honom utan några protester, de fick känna och klämma, dra i benen och röntga honom utan lugnade medel, så jag är stolt över honom också!

Prima-Lotta har precis tagit sig ett dopp (foto Maria Lindén)

Moyo (Nachos och Qvickas son)fick hp, blev BIR och BIG-3a i helgen. GRATTIS!

Härlig helg

2011-05-31T12:32:00.000-07:00

Under helgen har jag äntligen fått träffa Nachos bebbar, ja, alla utom 3 av dem. 8 glada tollarvalpar busade runt i vårt hem. Ni ska tro det var livat värre!

På fredagen kom skåningen Rio med matte och husse, samt västkusthundarna Moyo och Hvåga med ägare. Louise och Lystra var också här förstås. Under lördagen och söndagen kom valparna som bor närmare, dvs Ockra från Uppsala, Joy från Norrtälje och Indra från Bromma. Vi saknade Krut från Mora (Roland hade skadat ryggen) samt utlänningarna Nelly (från Åland) och Na´vii (från Tyskland) som inte hade klart rabiesskydd ännu.

Kolla gärna bilder här och
här och
här

Danne, Pontus, Stefan, Nacho, Susa och marsvinen Nelly och Tilly bodde hemma hos farmor och farfar för annars hade vi aldrig fått plats. Men kul var det minnsann. På fredagen gick vi en aktivitetspromenad med lite olika uppgifter som jag och Louise hittat på. Valparna var tysta, samlade och otroligt duktiga. De fick även leka en stund innan vi gick hem till mig. På lördagen körde vi jaktpass på förmiddagen och lydnadspass på eftermiddagen och avslutade med grill och umgänge. På söndagen hade vi viltträning och viltspårträning. Alla valparna var sociala och trevliga. De hade fin fokus, trevlig inställning till att samarbeta med sina förare och gott om energi att arbeta. Jag tycker de var duktiga att koppla av mellan passen, ja, de var verkligen jättegulliga.

Idag har Susa övervunnit sin stora rädsla för kanadagäss. Hon har inte vågat bada eller koppla av på stranden när gässen legat och glott i sjön, men idag så vågade hon. Susa, Nacho och Prima gav sig ut på en simtur och struntade blankt i gässen och gässen struntade lika mycket i dem. Skönt!

Jag passade på att skjuta några skott när vi promenerade. Det var inga problem för någon av hundarna - Prima glodde intresserat när det small, men strövade sedan vidare...

Susa gjorde ett fantastisk tennisbollsök i svår vattenterräng. Tyvärr skadade sig Nacho under utflykten. Han skulle apportera en boll, skrek till som bara den och har nu gräsligt ont i kroppen - han ska få vila under natten, men imorgon blir det troligtvis en vända till veterinären. Jag såg inte att han skadade sig så förmodligen har han sträckt sig på något vis.. ja, vi får se - gulliga lille Nacho-pachen - vad jobbigt det är när man ser att ens hund har ont.

2011-05-24T08:38:00.000-07:00

Vi har varit en sväng till Östersund o bott på Dannes föräldrars sommarställe vid Storsjön. Susa och Prima fick en hel del miljöträning. De fick åka färja (jag tränade lydnad på färjan med Susa och det gick alldeles utmärkt), gå i stan, sitta med på restaurant, vara på trav och se stooora hästar och sulkys, besöka stans skateboardramper och kolla på ungar som åkte skate och BMX. Susa har varit dörädd för statyer, men plötsligt brydde hon sig inte alls. Hon kollade lite, luktade och gick därifrån. Skönt - hennes löp kanske har stabiliserat hennes nerver litegrann. Susa fungerade jättebra i alla situationer, Prima likaså. Nacho är självklar - han tar det coolt och har aldrig hetsat upp sig över saker och ting.

På söndagen hade SSRK hundutställning vilket jag anmält alla hundarna till. Domaren dömde golden innan tollarna och hade öppen kritik. Hon påpekade gång på gång att vissa hundar hade för dålig benstomme och för lite massa och delade ut blått och gult, så jag förstod att Nacho inte skulle vara hennes typ av tollare.

Prima föll dock domaren i smaken (grov som hon är). Hon fick strålande kritik, fick hederspris och blev BIR. Vi hade inte möjlighet att stanna till BIS-finalen, men det var kul ändå. Prima uppförde sig utmärkt i ringen med fin attityd.

Susa gick i juniorklass och fick rött = excellent. Domaren tyckte mycket om henne, men klagade något på hennes bakbensvinklar (vilket är helt korrekt). Hon ville även att Susa skulle växa till sig lite (läs bli grövre) för att hon skulle kunna ge henne CK. Susa var en stjärna i ringen. Hon stod helt still utan stöd från mig, viftade på svansen hela tiden och lät domaren klämma och känna. Hon har lärt sig att gilla situationen, trots att hon eg är rädd och osäker när främmande människor ska ta i henne.

Nacho-pacho gled in som en röd stjärna i ringen(han är den finaste i världen). Den röda pälsen glänste i solskenet och hans attityd var på topp. Domaren klämde och kände och han stod där alldeles stilla i sin glans.
- Den här tollarhanen har egentligen allt man kan önska sig, sa domaren. Allt man kan önska sig förutom kroppsstorleken - jag vill ha honom större - bredare - mera av honom bara...men han har fina proportioner och ser bra ut, sa domaren. Very good!

Visst har hon rätt! Jag kan inte säga annat än att hon dömde rättvist. Inga konstiga bedömningar utan riktiga. Susa har knappa bakbensvinklar och Nacho är lite för liten och lite för tunn. Men i mina ögon är de ändå de finaste i världen...

Det är lustigt. Dannes mamma älskar Nacho. Hon kan inte få nog av honom och hon tycker han är så vacker och har så underbar mentalitet. Min mamma kan inte få nog av Susa. Hon tycker Susa är så söt och älskar hennes tillgivna och keliga sätt.

Prima-Lotta är min! Hon lånar inte ut sig till någon. Hon ska vara med mig! Alla andra kan försvinna (om de inte har gott godis förstås). Då går hon att muta en kort stund. Hon är egensinnig, självsäker och fjäskar inte i onödan. Det hon vill ha försöker hon ta och hon ger inte upp i första taget. Hon är läcker på något sätt, väldigt speciell och en riktig "matte-hund".

Träningsjaktprov

2011-05-16T03:59:00.000-07:00

12 härliga tollare med lika härliga förare startade på Upplandstollarnas träningsjaktprov igår. Susa och jag startade näst sist eftersom Susa löper (sista hunden löpte också). Eftersom det var träning och man kunde ha individuella önskemål om hur provet skulle läggas upp, så hade jag bestämt mig för att bara träna med änder (vi satsar på att bli klara inför specialens tollingjaktprov). Jag hade också bestämt mig för att Susa skulle få se när figuranten gick och gömde sig bakom en gran på första markeringen (för att göra första övningen så enkel och trevlig som möjligt). Susa har aldrig tränat enkelmarkering med dold kastare, så varför träna detta första gången med okänd människa i en provliknande situation? Nä...
Samma tanke hade jag med jaktfoten. Jag har inte tränat Susa att gå jaktfot bakom skytt och med domare och publik bakom och det var ganska långa transporter, så jag valde att mestadels ha kopplet på, men tog av det och tränade jaktfot kortare sträckor. Jag ville verkligen se till att Susa skulle få en positiv känsla inför provliknande situationer och det blev riktigt riktigt bra. Sen hade vi sån tur att Susa fick göra station 1 ytterligare en gång, eftersom sista ekipaget skulle vara passiva och behövde en hund till första markeringen. Perfekt för oss, för då fick Susa köra stationen med dold kastare igen.

Jag är riktigt nöjd med lilla Sus-i-dus. Hon hade fin attityd och bara några små skavanker, så nu är jag taggad att träna vidare...
Louise filmade - håll till godo!

Snygga vovvar!

2011-05-14T04:35:00.000-07:00

Här sitter "farbror" Poker (Nachos bror)och Lystra (Nachos dotter)på SSRK-utställningen vid Ulriksdals slott. Poker blev andra bästa hane med CK och reservcert. Lystra blev BIR-valp med strålande kritik. "Absoloutely lovely. Correct size for age. Well constructed body. Good bones, moves very sound, excellent handled" Grattis Monica och Louise!

Även Moyo (Nachos son) ställdes ut någonstans på västkusten. Han blev också BIR-valp. Grattis Titti!

Tollarbos Lystra el Nacho - snart 5 månader

Här är en film där Nacho är 5 månader och blir BIS-valp. Ser ni några likheter?

Med så fina bebbar är det klart man vill göra flera...

2011-05-12T05:51:00.000-07:00

Tollarbos Na´vii el Nacho
Tollarbos Krut el Nacho
Tollarbos Joy el Nacho

Susa är fortfarande i höglöp och i natt pep Nacho mellan klockan 4 och klockan 7. Under dagen kan han vara ute på tomten själv, så det fungerar bra tycker jag. Tur att det inte regnar...

Galen av åtrå och arbetslust

2011-05-10T00:25:00.000-07:00

I söndags kväll, tidigare än jag trott, blev Nacho galen av åtrå till sin söta fröken Sus. Hormonerna svallade, pälsen burrades upp, öronen for högst upp på skallen och hela hunden vibrerade av lustar. Prima fattade ingenting och fick plötsligt för sig att herr Nacho blivit en rolig lekkompis som bjöd upp till lek. Herr Nacho såg inte åt sin lilla dotter som ivrigt hoppade runt honom. Hans fokus var helt klart att skaffa en till kull med "härliga" valpar...och Susa var med på noterna!!!

Jag är tvungen att hålla vovvarna isär. Det går faktiskt bättre än förväntat. Nacho blir "galen" varje gång han möter fröken Sus, men så fort jag särar på dem ordentligt lugnar han ner sig. Han sover sött och han äter som vanligt och när jag erbjöd honom träning med fågel glömde han bort sina kärlekslustar och ägnade sig åt arbetslust istället. Det gjorde mig jätteglad. Han tränade på precis som vanligt, men när vi tränat klart och närmade oss bilen, så gick lustarna igång igen...
Ja, jösses vilka starka drifter som styr!

Debut!

2011-05-02T02:56:00.000-07:00

Susa 11 månader

Prima 4 månader

Igår var det utställningsdebut för fröknarna Sus-i-dus och Prima-Lotta. Jag hade anmält brudarna till en inofficiell utställning i Enköping. Susa gick i juniorklass, 11 månader gammal och Prima i valpklass 1, drygt 4 månader. Mitt främsta mål med utställningen var att tjejerna skulle tycka det var roligt att vara i utställningsringen - att de skulle vifta på sina svansar och låta sig hanteras av domaren utan att rygga eller uppleva situationen som påträngande. Mest orolig var jag förstås över Susa. Prima är en stabil framåt liten brud, men man vet ju aldrig...

ALLT GICK BRA! Susas svans viftade mest, men Prima var hack i häl - jätteglada tjejer båda två. Prima blev lite väl glad emellanåt och dansade fram i ringen med höga frambenslyft - kanske inte så bra utifrån ett utställningsperspektiv - men charmigt värre.

Primas systrar Lystra och Ockra ställdes också ut. Lystra kom 1:a, Prima 2:a och Ockra 3:a. Sen fick brudarna tävla i uppfödarklass och tävla i bästa uppfödargrupp tillsammans med de vuxna hundarna. Tro det eller ej, men de kom 2:a i BIS-finalen. Monica var snäll och filmade så jag publicerar en filmsnutt nedan. De är så himla söööööta!

Nachos bror, Poker blev BIR, Susa blev BIM. Charley ställdes ut i valpklass 2 och vann den förstås. I BIS-finalen tog domaren ut 8 hundar av nästan 60 tävlande och där togs Poker ut! Kanon - men tyvärr placerade han sig inte...

En rolig dag, men blåsig och kall - första maj - första vårmånaden och så håller man på att frysa ihjäl. Men hjärtat är varmt och själen glad för mina hundar hade en toppendag!

Nachos dotter 4 månader

2011-04-29T12:36:00.000-07:00

Söta Tollarbos Na´vii el Nacho

Na´vii i full fart med dummy...

2011-04-27T10:10:00.000-07:00

Susa, Prima och Bruno får sitta kvar och vänta i bilen, eftersom Nacho-Pacho ska träna...vilket öde!

Destu roligare har den käre herr Nacho som hittar... en trut.

Yihaa!

Inte var dag man hittar så fina grejor i skogen...

Titta där är herr Nacho på andra sidan sjön, tänker Susa och Prima

Man kanske skulle ta sig ett dopp...

Prima gillar vatten och blir fort genomblöt...

Nacho hittar en pippi på en liten ö i vattnet

Svansen som vanligt rakt upp, stolt som en tupp

Nu kommer jag med pippin, matte

När tjejerna badar är det mycket plaskande för de har inte lärt sig simma ordentligt...Nacho står vid strandkanten och ser förvånat på hur vattnet stänker kring brudarna

Prima på Hundcampus

2011-04-18T07:30:00.000-07:00

Här är lilla Prima, 3 1/2 månad, på Sökplattformen på Hundcampus. På sökplattformen lär man hunden leta efter speciella dofter och markera när de hittat rätt doft. Det finns 6 dofthål att välja mellan. Man brukar börja med att lära hunden leta efter thé, som man sedan späder ut mer och mer (svagare och svagare doft). Det kallas optimering. Man lägger även in störningsdofter i de andra hålen och lär hunden strunta i störningarna. När hunden lärt sig hitta och markera (ligga kvar med nosen över hålet för att visa att den hittat rätt doft) så lär man hunden att känna igen även andra dofter.

De hundar som lärt sig optimera och markera thé fick träna på sökplattformen med vår egen fotsvett eftersom vi ska köra personspår nästa gång. Alla fick lägga varsin bomullstuss mellan tårna och sedan lägga tussen i doftburken.

Primas träning gick i stort sett ut på att lära sig att gå upp på plattformen och börja lukta i hålen. Efter några rundor tyckte hon det var så kul att hon inte ville gå ner från sökplattformen igen.

2011-04-15T02:04:00.000-07:00

Söta lilla Prima-Lotta, 14 veckor

Prima var med på Hundcampus i helgen och fick prova både sökplattformen och lek med freesbee och med någon märklig fladderboll (på Hundcampus läggs väldigt stor vikt vid att vi ska kunna leka med våra hundar). Jag hoppas jag får lite tid över så jag kan lägga ut en film när Prima introduceras på sökplattformen. Hon är så söt så det inte är klokt och hon tyckte det var så kul att jag hade problem att få med henne ner på golvet igen. Tänk vad våra hundar älskar att få använda sin näsa...

Käraste Sus-i-dus fick prova på en utveckling av sökplattformen, nämligen sökbana på marknivå. Det gjorde hon med stor entusiasm och glädje så nu ska jag bygga en sådan bana hemma på tomten.

Nacho är oerhört glad att ha fått en "stor" flock. Han gillar verkligen att jag skaffat två nya hundar och jag tycker han mår bättre än någonsin. Susa har varit lite upp och ner när det gäller fågelapportering de senaste månaderna (jag har trott det beror på hennes hormoner) så Nacho är alltid med när vi tränar apportering med fåglar för då kan inte Sus-i-dus låta bli att apportera (för vem vill ge SIN fågel till den glade herr Nacho?) Inte Susa i alla fall. Nacho har fått hämta "hennes" fågel två gånger och det räckte för att få Susa att inte göra om samma misstag och gå ifrån en fågel igen när herr Nacho är med.

Lilla Prima är ett charmtroll och en glädje utan dess like. Hon är säker på sig själv och så lycklig att leva, tänker inte på faror som kan lura bakom hörnet (som Susa gör). Det känns så skönt att hon är så frimodig, eftersom Susa behöver mycket stöd av mig i olika situationer.

Idag är det dags att lära Susa simma - solen skiner, det är blå himmel och varmt i luften. Det ser ut att bli en underbar dag!

Träning

2011-04-13T02:35:00.000-07:00

Nacho och Susa väntar på att få söka efter änder på fältet

Susa hämtar sin and med ett djuuupt grepp

Nacho tar bra grepp, han också...

...och svansen i vädret - stolt som en tupp!

Jag har tur som tränar med Maria eftersom Maria gillar att ta kort. Annars skulle jag väl knappt ha en bild på mina vovvar för min egen kamera är så dålig att det bara är trist att ta kort. För att se fler bilder, kolla gärna på Marias hemsida, klicka här!

2011-04-08T03:24:00.000-07:00

Världens bästa Nacho!

Nu är det VÅR!
Nacho har hittat alla vattenhål man kan finna och visat sin dotter hur härligt det är att plaska runt.
- Plaska runt? frågade Prima
- Näe, du kan plaska farsan, själv tänker jag simma...

Och jag har sett tussilago - snart är det sommar!

Fantastiskt!

2011-04-07T06:06:00.000-07:00

Idag har Monica och jag tränat på läxan vi fick av Eva Thorén och man kan inte annnat än säga att när hundarna själva får tänka efter och bjuda beteenden så går inlärningen oerhört fort.
Lilla Primadonnan har nu lärt sig stadga på egen hand - hon är så go så jag tror jag smäller av!
Vi började med omvänt lockande så hon hade impulskontrollkänslan i kroppen. Sedan ställde sig Monica framför oss och la ner godis på golvet. Jag belönade omedelbart att Prima var kvar vid min sida (inga kommandon). Vi körde detta flera repetitioner och jag belönade stadgan med godis. Emellanåt fick Prima springa ut och hämta godiset på mitt frikommando "varsegod". Om hon försökte springa och äta utan frikommando tog Monica upp godiset och jag belönade så fort Prima valde att komma tillbaka till mig. Sedan körde vi Charley en omgång, tog Prima igen och bytte hundar så de fick pauser mellan träningstillfällena. Vi var till och med tvungna att prova modellen på Susa, Nacho och Poker...

Vi gjorde övningarna allt svårare. Prima fick avancera till att Monica la ner bollar framför henne, att Monica rullade bollar framför henne och slutligen litet kast med dummy. Jag fortsatte belöna stadga de flesta av gångerna men emellanåt fick hon kommando att hämta boll /dummy istället och hon lämnade av i hand utan att blinka varenda gång. Vilken tjej!

Charley gjorde också finfint jobb. Det var inte förrän jag utmanade honom med att dra dummyn längs golvet som han tjuvade. Då tog jag genast upp dummyn (inga nej - han blev bara snuvad på konfekten) och fick söka upp utgångsposition hos Monica för att få till ett nytt kast från mig där han erbjöds godis vid stadga alternativ att få hämta dummyn på Monicas kommando.

I de här övningarna är det verkligen hunden som får ta ansvar för uppgiften. De märker vilka beteenden som lönar sig resp inte lönar sig och lär sig otroligt snabbt hur de ska göra för att få ut sin belöning (godis eller får hämta dummy).

Nu är Prima helt slut! Hon sover som en stock!
Innan vi började träna var vi ute på ängarna i Bålsta där hundarna fick springa fritt och leka. De hade så oerhört roligt tillsammans; Nacho, Poker, Charley, Susa och lilla Prima. Det fanns en donna som inte kunde sluta bada i de djupa dikena - vem då tror ni? Prima såklart - hon är badgalen som sin mor.

Nacho och Poker fick skott-träning efter all lek. Nacho var i rätt aktivitetsnivå - fin fokus och lugn och behaglig. Jag måste försvåra övningarna nu. Både Nacho och Poker är klockrena markörer - det spelar ingen roll om man går jaktfot eller skickar på linjetag innan man skickar hunden på markeringen - de minns mycket väl vart dummyn hamnat trots att vi medvetet kastat på svåra ställen med svaga referenspunkter.

Antingen ska jag ha en person till med mig som kastar, dvs en skytt och en kastare och se om det triggar upp honom lite, eller så ska jag kanske blanda in fåglar vid skott och kast. Fåglar är ju jättehäftigt enligt Nacho-pachen!

Primas första jaktkurs

2011-04-05T07:56:00.000-07:00

Idag började Prima på valpkurs - jaktvalpkurs hos Eva Thorén i Norrtälje.
Eva tänker klickerskt i jaktträningen vilket intresserat mig mycket, så det var verkligen kul att få möjlighet att gå en sådan kurs. Louise, Monica och Linda var med och det var ett bra gäng att träna med.

Eva började med att berätta lite om sitt tänk, men vi hoppade över all grundinfo om klickerträning eftersom vi alla känner till metoden. Vi pratade istället om vilka grundfärdigheter hunden behöver ha i jakten och hur man tränar in dessa. Idag fokuserade vi på utgångsposition, avlämning och stadga. Eva pratade om Doggy-Zen och omvänt lockande. Hon pratade även om "fyra D" = Duration (varaktighet), Distraktion (det som stör), Distans och Dö-svårt. Vi måste hela tiden vara medvetna om dessa saker när vi tränar vår hund. Om hunden kan en övning och vi vill försvåra kan vi tex öka distraktion (störning) för att göra övningen svårare. Vi kan ändra distansen för att försvåra men vi bör inte göra övningen för svår genom att tex både öka distans och distraktion.

Det gäller att ha klara målbilder, vad vill jag träna idag? och då är det fokus på just den träningen. Vi tränar ofta lite allt möjligt inom jakten för att få in dummyn vilket Eva tycker är fel. Tränar vi markering är det markering vi ska träna oavsett om vi får in vår dummy eller inte. Vi ska inte börja vissla och dirigera hunden om den lämnar markeringsplatsen, utan istället avbryta, göra om övningen och fundera på om vi ska ändra något i upplägget för att hunden ska klara övningen. Alla moment ska brytas ned i delar (som man ofta gör inom lydnaden) och tränas separat med tydliga kriterier.

Gå aldrig ut och träna utan att ha en plan; Tänka, planera, göra enligt Bob Baily.

Eva använder alltid hundens namn innan den skickas att apportera för att vara säker på att den inte sticker när någon annan säger "apport" eller om domaren tex säger varsegod skicka hunden. Bra för mig som har tre hundar att alltid lära dem namnet och sedan apportkommando, ut-kommando eller sökkommando. Det ger en både livrem och hängslen i en jaktsituation.

Eva menar att man inte ska ha kroppssignal i samband med markering. Det räcker med att ha ett ord. Markeringsordet ska stå för att hunden ska vara observant på att apport kommer falla. Vi ska inte tala om för hunden åt vilket håll den ska titta för det är en onödig hjälper som inte handlar om att hunden själv lär sig markera utan bara glo åt den riktning vi valt ut åt den. Hunden ska istället vara alert med både syn och hörsel och själv rikta huvudet åt det håll markering faller.

För unga oerfarna hundar ska man gärna ha en vit eller svart dummy när man lär in markeringar så att dummyn syns tydligt när den kastas.

Jag berättade att jag håller Prima om bröstet när jag ska skicka henne på linjetag mot matskål eller dummy eftersom jag inte tränat hennes stadga ordentligt. Jag släpper långsamt och när hon lutar sig tillbaka skickar jag ut henne. Eva kunde inte förstå vitsen med detta utan tyckte jag skulle lära henne stadga utan att röra vid henne. Jag fick till uppgift att shejpa in utgångsposition i jaktsituationen och fundera ut hur jag ska visa Prima att det är jaktens utgångsställning vi tränar och inte lydnadens. Jättesvårt tycker jag. Prima kan ju utgångsposition i lydnad och då vill jag ha kontakt och häftig aktivitetsnivå, men i jakten vill jag ha utgångsposition vid sidan med blicken fäst framåt och en lugnare approach. Hur visar jag Prima skillnaden i inlärningssituationen? Eva menade att jag kan ha speciella kläder på mig när det är jakt, jaktkoppel (kanske kortkoppel i inlärningssituationen) en ryggsäck bredvid oss mm mm. Själv har jag nog kommit fram till och bestämt mig för att använda samma ställning jag tränat utgångsposition i tidigare, nämligen på huk. I lydnaden står jag upp stram som en soldat när Prima gör ingångar. Om jag fortsätter att sitta på huk ett tag till (Prima är ju så liten så det är bekvämt också)shejpar in henne i position och sedan snabbt börjar med externbelöning framför oss så borde det bli en stor skillnad mot lydnadsingångarna. När jag väl satt kommando på ingångarna och Prima blivit lite äldre och visare så kan jag stå upp i båda lägena.

Vi började med impulskontrollträning - doggyZen med godis. Det kan Prima rätt bra så länge jag inte lägger ner godiset på golvet. Eva märkte att Prima inte klarade att låta bli godiset när det kom under hakan på henne så vi fick i läxa att Prima ska låta bli godiset i min öppna hand trots att jag cirkulerar med det runt hennes huvud och för det fram och tillbaka under hennes haka. När hon klarar det är nästa steg att lägga godiset på marken. Vi pratade även om att vi ska växla tempot när vi för godiset runt hunden för alla våra hundar försökte ta godiset när vi rörde vår hand snabbare. Eva överför sedan denna impulskontroll /stadgeträning vid godislock till stadgeträning vid dummykast.

Eva la ner en dummy några meter ifrån Prima, jag belönade när Prima var kvar hos mig (oavsett position). Om Prima sprang till dummyn plockade Eva upp den och när Prima sökte kontakt hos mig fick hon belöning. Efter några gånger var Prima klockren. Hon var vid min sida trots att Eva la ner dummys runt omkring henne och jag växlade mellan att belöna med godis från mig och att skicka henne att hämta dummyn.

Vi tränade avlämning också. Eva tycker man ska lära hunden att gripa, hålla och lämna av som tre olika delar i apporteringen. Att springa ut och hämta är oftast inget problem, men att hålla kvar och komma in och lämna av brukar ofta vara svårt. Vi fick träna hundarna att lämna i handen och att hålla fast. Vi gjorde detta olika svårt beroende på att hundarna hade kommit olika långt i sin träning. Prima fick gripa dummy och hålla kvar tills jag klickade - då betyder klicket loss och hon fick sin belöning. Sedan tränade vi avlämning i hand vilket Prima klarade galant även när jag var i stående position. Jag har ju börjat träna detta sittandes på knä. Jag sträcker fram targethanden och Prima lämnar i handen. Jag har nu börjat utmana Prima lite så jag väntar med att sträcka fram handen - hon ska ändå hålla kvar - och när handen kommer fram ska hon lämna dummyn i handen på mitt losskommando.

Eva ansåg att Prima hade så fina avlämningar att jag aldrig skulle nöja mig med slarvig avlämning. Kriteriet för att få godis är att lämna i handen eller på min kropp.

Ja, det var verkligen kul. Nu ska jag träna frivillig stadga med Prima-Lotta och omvänt lockande. Jag ska även börja träna apportering och avlämning i hand med alla möjliga olika föremål. Det ska inte spela någon roll vad hon bär - det ska lämnas i hand...
Kul, kul, kul!

Film från valpträff och bilder från Maria

2011-03-31T23:29:00.000-07:00

Susa 10 månader och Prima 14 veckor

Prima gillar bollar och lämnar dem gärna till mig för att få ett nytt kast eller en godis i utbyte

Susa gillar också bollar!
Har ni sett vad söt hon är? Hon har börjat få lite mer päls...

Här sitter Prima och poserar.

Nacho-pacho älskar att kampa...

...kom igen...kom igen...

När vi hade valpträff hemma hos mig filmade Louise aktivitetsbanan och vi fick se hur vi och våra vovvar betedde oss. Det är jättenyttigt att se sig själv och sin vovve på film. Jag klippte ihop några sekvenser från varje ekipage och det blev en liten film som jag lagt ut på YouTube. Jag tog med alla ekipage på den sista delen där vovven hittar en kaja i skogen. Kajan låg i en klyka i trädet så många letade febrilt på marken när de fått vittring. Joy var absolut sötast med fågeln. Han hade aldrig sett en död kaja förut och bestämde sig för att bjuda upp till lek...

Klicka på pilarna för stor bild!

Jag har även fått bilder av Maria som hon tog när vi träffades. Några av bilderna finns på Brunos hemsida, klicka här!

Jag tränade Nacho i jaktfot, stadga och minnesmarkeringar i samband med skott. Nacho hade underbar attityd. Helt tyst, lugn i kroppen och med fin fart och fokus. Nu hoppas jag att vi snart får isfritt vatten så att jag kan börja träna vattenarbetet också.

Susa som fortfarande är lite rädd för hundar fick springa och hämta bollar under tiden som hundar vrålskällde i bilarna runt omkring. Det bekom inte Susa det minsta vilket gjorde mig väldigt glad. Hon har tidigare reagerat ganska kraftigt på hundskall, men jag har medvetet tränat henne att gilla detta genom att själv bli väldigt glad när jag hör en hund skälla och i samma stund erbjuda Susa att göra en rolig konst för att få en godbit eller leka med mig vilket hon ju älskar.

På Hundcampus är det många hundar som skäller så jag har sett till att hon får en godbit eller någon häftig upplevelse så fort en hund skällt och jag tycker verkligen att det har gett bra resultat.

Igår kväll var hon dock inte lika tuff, tyvärr. Jag var ute på sista kvällspromenaden och hade alla hundar lösa. Plötsligt stelnade Susa till och glodde in mot skogen. Jag förstod att det var någon som kom så jag kallade in hundarna. Nacho kom som ett skott, men när jag skulle koppla honom for han iväg från mig (så brukar han inte göra) och stack till människorna som hade två hundar med sig. Susa blev hysterisk och skällde som besatt när jag försökte få henne att följa med mig fram till människorna, deras hundar och Nacho-Pachen som ihärdigt kurtiserade båda deras tikar. Det visade sig att båda tikarna löpte och att en av dem var i höglöp, så det gällde att handla snabbt. Jag band fast Susa vid ett träd, släppte Prima och försökte fånga den testosteronstinne hanhunden (min?)och det var inte lätt kan jag säga. Nacho var som en hal ål och lyssnade förstås inte ett skrutt på mig. Han hade bestämt sig för att para!

Tillslut lyckades ägaren till goldentiken (en jättesöt liten jaktgolden)hålla fast tiken och då kunde jag fånga den besvikne herr Nacho. Till alla er som funderar på att para er hanhund vill jag säga att de blir värre efter parning - speciellt när de känner en tik i höglöp. Nacho var fullständigt galen. När jag släpade honom därifrån skrek och tjöt han som om han var utsatt för den värsta misshandel man kan tänka sig. Som tur var lugnade han ner sig ganska fort när tiken kom utom synhåll och han var lugn och fin hemma och sov hela natten. En del hanhundar blir ju som tokiga inomhus, men det blev inte Nacho i alla fall.

Lilla Prima blev inte ett dugg oroad av Susas skall. När jag släppte henne sprang hon glatt fram och hälsade på hundarna och på ägarna, så det känns bra. Susa var också lugn och glad när jag hämtade henne vid trädet och vi fortsatte vår kvällspromenad i koppel.
Slutet gott - allting gott!

Valpträff

2011-03-29T09:58:00.000-07:00

Idag hade vi valpträff hemma hos mig. Sandra med Joy, Malin med Ockra, Louise med Lystra, jag med Prima (Tollarbos kull 13), Monica med Charley, Tessi med Bellman och Linda med Ego (Tollarbos kull 12)träffades för att göra lite aktiviteter tillsammans.

Louise och jag hade förberett genom att göra en aktivitetsbana, en basstation (lägerplats) och olika stationer runtomkring "basen".

Vi började med att låta hundarna leka en stund medan vi tog en promenad till "basen". Våra små vovvar (kull 13) såg ut som dvärgar bredvid de tre månader äldre kull-12-hundarna, men de trivdes bra tillsammans och lekte fint.

Vi gick igenom övningarna man kunde göra från "basen" medan man väntade på sin tur att få gå aktivitesbanan. Tanken med stationer runt "basen" är att man sitter en stund och tar det lugnt med hunden för att sedan gå och göra något roligt tillsammans, gå tillbaka till "basen" för att ta det lugnt igen, återuppta en rolig aktivitet, ta det lugnt vid "basen" - ja, ni förstår... det handlar såklart om att växla mellan aktivitet och passivitet (det som är så svårt för våra tollare som helst vill vara igång hela tiden). Det är dessutom extra svårt för små valpar att bara sitta still så det är bra att växla mellan att ta det lugnt och låta dem få ur sig lite av sin energi.

Följande stationer fanns vid "basen".

1. Bollsök kring en trädrot
Det finns 6 bollar gömda runt/under trädroten. Låt hunden leta med eller utan närsöksignal. Ev skicka linjetag mot roten och blåsa närsök.

2. Klättra - Hoppa på stenar
Välj själv svårighetsgrad. Låt gärna hunden göra en konst på de stora stenarna.

3. Följsamhetsövning / jaktfot
Sex skålar är utställda (inget godis i dem)
a) Lätt övning;
Gå mellan skålarna i vilken riktning du vill. När du kommer till en skål lägger du i godis som hunden får äta. Fortsätt gå mot en annan skål som du lägger godis i. Föraren ska vara helt tyst under hela övningen. Det här är inte en jaktfotsövning utan en följsamhetsövning. Om hunden springer före till en skål vänder du riktning och går till en annan skål.

b)Svårare övning;
Om du vill träna jaktfot kan du själv lägga godis i skålarna innan du startar och gå jaktfot med hunden mellan skålarna. Skicka hunden på belöningsord (varsegod) när hunden går bra vid din sida. Du kan även rikta hunden mot en skål och skicka den på linjetag när du tycker den går fint vid sidan.

4. Rikta-övning (linjetag) mot sten
En matskål står på en sten i skogen. Lägg i godis i matskålen. Ta med hunden en bit bort och skicka den rakt ut (linjetag)

5. Godissök
Lägg godis i mossan. Låt hunden söka efter godiset. Blås närsöksignal medan hunden söker.

6. Runda ett träd
Lär hunden att runda ett träd. Tänk på belöningsplaceringen! Bra att lära hunden att runda föremål för det kan man använda vid tex inlärning av ställande och läggande i lydnadsmomenten.

7. Stanna kvar vid träd
Bind upp hunden vid ett träd. Klicka och belöna. Belöna varje tendens hunden har att vara tyst och stilla när den är uppbunden. Gör det svårare och svårare genom att vänta längre tid med att belöna och utöka avståndet till hunden. På det här sättet får du en hund som du lätt kan binda upp för att vänta på sin tur utan att blir stressad, pipa eller hetsa upp sig på annat sätt.

8. Rikta-övning (linjetag) med dummy vid träd
Bestäm om du vill visa dummyn för hunden eller ej innan du skickar hunden mot trädet. För valpar är det bra att först visa dummyn, backa, invänta sättande vid sidan (ryggsäcksmodellen)- peka mot föremålet och skicka när hunden är lugn.

9. Passivitet
Ta tillvara tillfället att flera samlas och gör övningar och träna PASSIVITET. Sitt kvar i "basen" och låt hunden ta det lugnt på sin filt. Ge mjukost i kong, godis eller ben. Massera gärna - undvik ögonkontakt för ögonkontakt står för aktivitet. Gå också runt och titta på när de andra hundarna tränar. Belöna när din hund iakttar andra på ett lugnt sätt - gå iväg och gör något med hunden åt ett annat håll. Stå inte och vänta på din tur och gör det som hunden förväntar sig att den ska få göra. Det är du som står för aktiviteterna så överraska gärna hunden och gör något kul som den inte förväntat sig. På det sättet blir du en kul resurs för din hund - inte någon som står och säger till den vad den får och inte får göra.

En hund i taget fick gå stigen ner till aktivitetsbanan där Louise stod och filmade. Aktivitetsbanan handlar om att visa hunden att föraren är en rolig prick som det är kul att ha koll på. Det är ett sätt att få hunden mer förig - mer intresserad av oss. Ofta går vi ut på promenad med hunden och "bara går". Hunden tar in massor med information - främst genom sitt luktsinne - och ofta går hunden i sin värld och vi i vår. Hunden kan uppleva oss som ganska trista (vi fattar oss inte ens på att lukta på alla spännade fläckar). Genom att då och då upptäcka saker på promenaderna med hunden tycker plötsligt hunden att vi är skojiga. Aktivitetsbanan är ett sätt att få hunden mer intresserad av oss och mer följsam.

Så här såg dagens "bana" ut. Hund går lös vid föraren och föraren ska inte bry sig om eller titta på hunden medan man promenerar. Vid olika snitslade platser ska föraren hitta roliga saker och när hunden uppmärksammar att föraren hittat något blir det riktigt roligt eller gott...

Första upptäckten var en snusburk med hundmat som var gömd i en trädrot.
Andra upptäckten var en lång vit spetsgardin som hängde i ett träd (kamplek)
Tredje upptäckten var en toarulle som innehöll köttbulle och korv. Den var också gömd i en håla i marken.
Fjärde upptäckten var en PET-flaska i snöre som var gömd under en omkullvällt gran.
Femte upptäckten var ett träd fullt med korv i barken
Sjätte upptäckten var en kamptrasa som for runt på marken (via ett långt snöre)
Sjunde upptäckten var en nergrävd boll
Åttonde upptäckten var frolic och levergodis som låg gömt i sågspån
Nionde upptäckten var en kaja som var gömd i ett träd

Tror ni hundarna tyckte vi var balla?
Lilla Prima var helt galen i toarullarna med mat. Det var den bästa upptäckten vi gjorde tillsammans. Som nummer två kom nog kajan...

När vi tränat klart åkte vi hem till mig, fikade och kollade på filmen. Alla vovvarna såg ut att ha haft en mycket trevlig stund med sina förare. Joy och Ockra följde med in till mig. Både Susa och Nacho la omedelbart ner dem på rygg och sa åt dem att uppträda lugnt och sansat hemma hos oss. Tror ni de brydde sig?
Knappast!
Prima sover som en stock - fullständigt slut!

2011-03-28T10:42:00.000-07:00

Tollarbos Moyo el Nacho (14 veckor) apporterar kricka. Jösses vilken härlig kille! Karisma till tusen...

Här ligger farsan Baloo, alias Nacho-P. och gnager på sin trofé. Han gick ett viltspår idag som legat sedan igår eftermiddag, jag skulle tippa på runt 20 timmar. Dessutom hade det snöat rejält under natten, så jag såg inte skymten av något blod någonvart.
- Varför glo efter blod när man kan använda snoken? undrar herr Nacho.

Ja, han var verkligen duktig. Fick problem på ett ställe, snurrade länge och det gjorde jag också för jag hade ingen aning om vart spåret gick (var helt lost) men som tur var hittade Nacho rätt väg och kom slutligen fram till den åtråvärda klöven. Duktig gosse!

Beach 2011

2011-03-27T07:41:00.000-07:00

Susa bantar...och det är svåååårt!
Det luktar gott överallt och hon vill bara smaka liiiite - och lite till och lite till...
Beach 2011 hägrar och då gäller det att komma i form!

Susa är 47 cm hög och väger 16.3 kg. Hon vräkte i sig av valparnas mat så fort hon kom åt och svällde ut enormt. Plötsligt var hon väldigt tjock. Det smög sig på - någon som känner igen sig???

Inte särskilt bra för en tio månaders tik att väga för mycket, så Susa är sedan en tid tillbaka på diet. Hon har gått ner i vikt, men behöver gå ner ytterligare.

Idag stack Danne och jag ut på ängarna i Bålsta (snön är borta - YES, YES, YES!)
Vi har ju tränat rapport med Nacho för motionens skull, så idag tänkte vi inviga Susa i springandets värld. Som vanligt fattade hon oerhört fort vad som var i görningen. Danne hade fickan laddad med fett gott godis till Nacho (som behöver gå upp i vikt till Beach 2011) och dietkulor till fröken Sus. Han hade dessutom med sig en kamptrasa på snöre som hundarna älskar. Jag var utrustad med samma sorts godis, men ingen leksak, eftersom hundarna har störst bindning till mig. Danne ska med andra ord ha större värde i sina belöningar.

Vi gick ut på ängen tillsammans så hundarna fick värma upp lite. Sedan delade vi på oss och gick åt olika håll och belönade så fort en hund valde att springa till någon av oss. Det tog inte lång stund förrän alla tre (Prima också minnsann) rörde sig mellan oss fram och tillbaka. Eftersom vi gick längre och längre ifrån varandra (vi gick som ett V) blev springsträckorna allt längre och Prima-Lotta valde att gå med mig, medan Nacho och Susa sprang som galningar mellan oss.

Vi avslutade med att närma oss varandra igen och Danne slängde den kära kampleksaken till Nacho och Susa som säkerligen kampade om den i 10 minuter innan Nacho beslöt sig för att ta en drickpaus i en bäck. Susa var inte nöjd utan bjöd upp mig till lek och då anslöt Nacho omedelbart och de fick springa efter leksaken och jaga varandra en stund. Nacho och Prima badade i ett dike. Nacho älskar ju att plumsa runt i vatten. Fröken Sus har inte samma intresse, men tillslut for hon runt hon också så vattnet stänkte.

När vi var klara la jag ett blodspår till Nacho som han ska få gå imorgon - det ska bli spännande. Vovvarna sover som stockar - nöjda, trötta och belåtna. Nu är det VÅR!

2011-03-26T08:11:00.000-07:00

Idag var vi på aktivitetsgruppens jaktträning i Orhem. Jag lät Susa vara med under den första timmen och bytte sedan till Nacho och Prima. Susa kissar flera gånger under varje promenad och Nacho har luktat lite intresserat på henne så nu räknar jag dagarna till löpet. Susa är märkligt inåtvänd. Det ser ut som om hon ligger och filosoferar, hon kan till och med strunta i att jag ropar och lockar med godis och det är inte ett dugg likte henne...

Under träningen idag hade hon ingen vidare attityd - hon jobbar såklart, men är liksom i en annan värld, karisman och attityden uteblir, så jag tränade inte så mycket. Susa fick gå lite jaktfot, titta på när de andra hundarna tränade och apportera tre dummys på ett sök jag lagt ut (åt andra hållet). Vi tränade även lite tolling, men mycket mer blev det inte. Men det var skönt att sitta i solskenet med lilla Sus-i-dus i famnen och bara vara...

Prima-Lotta fick också mest bara "vara". Jag tränade lite följsamhet, inkallning och kastade några bollar - men mest var vi bara där och jag belönade när hon tyst iaktog andra. Jag lät henne lukta på en kanin också - och jag såg att hon gick igång på den - tyckte den luktade läckert - precis som far sin (Nacho är tokig i kaniner).

Nacho fick ett sök på tre dummys - och han var ganska så nöjd han också, även om han nog gärna hade velat träna lite till (och spec med kaninen såklart).

När vi tränat klart åkte Louise och jag till Farsta och käkade (utomhus i solen). Prima och Lystra fick följa med. Det var jättekul att se deras frimodiga sätt i den stökiga lördagshandeln. Det var folk överallt, stora, små, barnvagnar, rullatorer, cyklar och killar som åkte rullskridskor.
- Inga problem, sa systrarna. Vi klarar oss bra i den stora vida världen...

2011-03-25T08:56:00.000-07:00

Sus-i-dus 10 månader flänger runt i skogen i väntan på sitt kommande löp...

Idag träffades Maria och jag för att träna tillsammans. Jag la ett spår till Bruno och Maria hjäpte mig med jaktträningen. Nacho-pacho fick skott-träning. Jag har börjat träna en del med skott för att försäkra mig om att Nacho inte går upp i varv av skott och kast. Jag har tänkt ställa upp på något working-test och då gäller det att hunden har rätt attityd. Attityden idag var det då inget fel på. Jag är så otroligt nöjd med dagens träning. Nacho var helt tyst, inte ett darr i kroppen, stadig i kast och samtidigt fin fart i apporteringen. Enda skönhetsfläcken var lite vidlyftigt fotgående precis när vi startade, men jag backade två gånger och började om från startplats, så tredje gången insåg Nacho att han inte kommer komma framåt en meter om han inte går fint vid sidan. Det är härligt när man får till en träning där man känner att hunden är i precis rätt sinnesstämning - tyst, lugn och stadig, men ändå med fart och attityd i själva apporteringen.

Susa fick även hon träna lite jaktfot och markeringar, men det gick tyvärr inte lika bra. Hon sprang igenom is och skadade sig lite i foten (inget allvarligt) men det påverkade hennes attityd till träningen. Vi tar nya tag på lördag då vi ska på aktivitetsträff i Orhem, Susa och jag.

Prima-Lotta fick "bara" gå promenad, busa och leka och det tycker hon är toppen!

2011-03-24T02:18:00.000-07:00

Vackra Tollarbos Ockra el Nacho, 3 månader

Apporteringsfilm

2011-03-23T14:45:00.000-07:00

Louise och jag filmade när vi tränade med vilt förra veckan, men jag har inte haft tid att redigera filmen förrän nu. Vi är tydligen helt virriga när vi filmar för det är lika mycket himmel och snö utan hundar som det är apporterande valpar på filmen. Dessutom var Prima så galen på fåglarna att vi fick jaga runt efter henne när hon försökte "stjäla" fåglar ur kylväskan - sticka iväg och hämta fåglarna innan jag var redo och gud vet vad...
Nu måste jag organisera mig och min träning - jag har haft lite mer sansade vovvar tidigare, så jag är inte riktigt van vid att hantera vildbattingar...

Nåväl - här kommer några snuttar på Prima och Lystra när de apporterar.

(klicka på pilarna för stor bild)

2011-03-22T13:13:00.000-07:00

Tollarbos Moyo el Nacho 3 månader(alias Perfect boy). Undrar om han är lika underbar som han ser ut?

2011-03-22T01:46:00.000-07:00

Världens sötaste Tollarbos Lystra el Nacho...

2011-03-21T06:49:00.000-07:00

Vem tror ni det här är?
Nacho som valp?
FEL! Det är Krut el Nacho - sin far upp i dagen!

Här kommer han springandes med älgbajs i munnen...

...och här vilar han med sin polare Max

Det är kul med Nachos bebbar. Tyvärr kan jag inte träffa allihopa - de bor så långt bort, men vi ska ha en syskonträff hemma hos mig i slutet av maj och då kommer nästan alla. Turbo-Nelly som bor på Åland och Na´vii i Tyskland kan inte komma för de har inte fullt rabiesskydd ännu. Familjen har lovat bo borta så vi har huset för oss själva en hel helg. Det ska verkligen bli jätteroligt...9 busiga valpar (undrar om Nacho också vill bo borta då?)

Prima utvecklas fint. Hon älskar apportering, men jag försöker att inte överträna (jag har ju ofta lust med det) utan tränar oftast lagom - korta och roliga pass. Mycket godis och lek och olika lugnare övningar - för Prima är en het tjej. Vi håller på den del med socialträning och miljöträning. Det har inte blivit så mycket för Prima känns trygg och säker - kanske inte den mest sociala typen, men definitivt inte rädd. De flesta av syskonen är väldigt sociala och klappvänliga. Prima springer fram och säger "hej" men om hon inte får godis vill hon hellre göra något annat än att stå där och bli klappad. Ja, det är okey för mig så länge hon inte är rädd.

Här träffar Prima Marias daghund - Chihuahuan Bambi och Prima känner sig JÄTTE-STOR!