Mycket att tänka på...

Den som tror att jag ägnar mig åt julbak, julstök och julstämning tror alldeles fel. Här tittas på valpar 24 timmar om dygnet. Jag tittar när de äter, när de busar, när de sover, när de bajsar o kissar. Och jag plockar bajs, byter tidningar, slänger sopor, tvättar, tvättar och återigen tvättar. Skurar och försöker att få huset att lukta så "gott" det går för jösses vilken lukt det blir av dessa valpar, trots att de bara är 6.

När jag inte ägnar mig åt städande, tittande, träning och promenader med mina egna hundar så kan jag inte låta bli att testa valparna. De är så stora nu att man faktiskt kan se skillnader. Problemet är att en del skillnader gäller från dag till dag, medan vissa skillnader består över tid.

Tiken är enklast för det spelar ingen roll hur hon beter sig - vi ska behålla henne ändå. Hon är ljuvligt söt, har massor med päls och är härligt lekfull. Hon apporterar den lilla bollen gång på gång till mig och levererar i hand - hon vill verkligen lämna den till mig och är jättenöjd att få ett nytt kast. Hon är däremot inte lika sugen på dummy - nästan ointresserad och hon var klart sämst i syskonskaran på att ta fågel. Men vi tror på henne ändå! Hon har ju fantastiska gener!!! O matglad är hon till tusen, så det går nog att övertala henne att göra det mesta...hon är dessutom en ganska så modig liten dam!

Det ska bli spännande att se om de likheter/olikheter vi ser kommer bestå. Mycket handlar ju om hur nya ägaren tränar förstås och vad hunden får uppleva under sin uppväxt. Vi har några som är lite pipigare än de andra, några som visar på mycket fin balans mellan arbete o passivitet, några som är oerhört sociala, några som är lite mer bitiga-kampiga, några som har lite mer darr i benen vid nya miljöer än andra (tex när de tas ut i okända marker- underlag). Dom är dock väldigt jämna, så frågan är hur mycket man kan se egentligen.
Sen handlar det ju förstås om vad man ska ha hunden till och vilken typ av hund man önskar sig - vad man gillar att jobba med för saker och vad man helst undviker.

Det blir förstås så att man som valpköpare lätt faller för en individ - man tycker man får någon slags kontakt. Jag ville ju helst ha Turbo-Bella i Nacho-Qvickakullen - hon var verkligen min och jag tyckte hon var sååå häftig. Jag valde in i slutet mellan henne o Prima, för Prima var lite bättre med viltet och hon var dessutom en tyst valp, så förnuftet vann över känslan och jag blev nöjd med mitt val. Jag hade säkert blivit lika nöjd med Turbo-Bella - man älskar ju den valp man får och som man lever med!