Jag har gjort många förändringar i livet - och ett av dem är synen på jobb. Jag sa upp mig 2009 efter 10 års tjänst på Enköpings socialförvaltning. Bestämde mig för att ta steget - flyga vidare och se vart vingarna bar. Jag kan inte säga annat än att jag tog rätt beslut. Vingarna har burit även om det stundtals har kännts oerhört omtumlande och otryggt.
Hjärnan kan liknas vid en djungel. När du står inför en situation och inte vet hur du ska göra är det naturliga att göra på det sätt du alltid brukar göra. Du följer din inre djungelstig - den stig du alltid har gått - den du känner igen. Om du väljer att ta en annan väg riskerar du att inte hitta fram och vägen känns otrygg. Det är därför förändring är så svårt och speciellt svårt för dem som har breda väl upptrampade djungelstigar - de som gått samma väg många många gånger.
- När du tänker och fokuserar in i framtiden - vilken känsla får du då?
- Vilken känsla vill du ha som du alltid kan komma tillbaka till?
Jag tror jag funnit balans nu. Det känns i alla fall bra - mycket bra!
Livet är inte bara jobb och måsten - det gäller att skapa mening och finna glädje. Det har jag nog alltid tyckt, men det har blivit ännu mer uppenbart för mig på mitt nya jobb. Jag arbetar sedan 2 månader tillbaka som kurator där jag träffar människor som fått en bestående hjärnskada pga olycka, misshandel eller medicinsk orsak, tex stroke. Arbetet ger mig insikt om hur viktigt det är att leva varje dag fullt ut - att se till glädjeämnena i livet och ta ansvar för att berika dagarna. När som helst kan det hända - det man inte tror - det man inte vill tänka på. Livet kan förändras, fort och dramatiskt. Det som ingen tror ska hända dem - händer faktiskt några! Och någon kan vara jag!
Nu arbetar jag 50% - ett underbart stimulerande jobb - men på lagom nivå. Resterande tid ägnar jag åt våra hundkurser samt en utbildning om prestationsutveckling genom mentala processer. Kursen handlar om hur vi påverkar oss själva genom vårt tänkande och den är oerhört intressant. Hundkurserna ger mig massor av energi. Det är så roligt att hålla kurs - och jag får dessutom göra det med min allra bästa vän. Nu har vi planerat nya kurser och temadagar inför vintern och våren. Vi tänker ha några kurser på vintern. Jag hade ju det förra året och det gick riktigt bra - men vi fick ändra plats några gånger beroende på vädret. Hoppas fler än vi känner för att träna vintertid...
Snart är det dessutom dags för valpar i huset. Inte så länge sedan sist då käraste Qvick-i-lonkan flyttade hem med sina 11 små troll. Nästan ett år sedan faktiskt och nu är det dags igen...men denna gången är det syster yster Unni-Bunni som ska valpa.
Nacho och Prima känner ju redan Unni så hon välkomnades hjärtligt in i flocken. Gladast är nog Prima-Lotta som är ruskigt förtjust i sin moster.
Unnis mage är jättestor och hon vill inte så gärna gå långa promenader. 20 minuter är alldeles lagom. Hon tempas varje dag - idag 38.0!
Igår tränade jag Susa - denna gång i lydnad. Vilken underbar liten hund hon är! Jag blir lika knäckt varenda gång vi gör något tillsammans för hon ger mig så mycket glädje - samtidigt som jag vet att hon skulle ge mig lika mycket oro om hon bodde hos mig och barnen.
Vi körde igenom lydnadsklass 1 och den satt som en smäck. Fördelen med att träna Susa är att jag känner en känsla som jag verkligen vill ha när jag tränar hund - något att eftersträva och försöka skapa i varje träningssituation - en slags vi-känsla - du och jag - där vi båda vill lika mycket - och där vi försöker förstå varandra så att det blir rätt. En känsla av att vi har så himla kul ihop och att inget alls kan störa vår tid tillsammans. Vi - du och jag - i en bubbla - med världen utanför! Den känslan är fantastisk!!! Och när det är slut så tittar vi på varandra - med glittrande ögon - och längtar till nästa gång...
Jag har bestämt mig för att aldrig någonsin tvinga min hund att utföra träning som min hund tycker är tråkig. Om min hund inte är intresserad av att träna för den belöning jag har att erbjuda, så ska jag undersöka om det finns något annat som min hund tycker är roligare. Träning ska ske tillsammans - både jag och min hund ska gilla det vi gör - annars får vi se oss om efter något roligare att sysselsätta oss med.
Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag inom en vecka kommer ha valpar i huset. Började titta på bilder på Nacho-Qvickavalparna och hittade några bilder på nyfödda Prima-Lotta, nummer 2 = Zweia. Vilken liten raring! Tänk att hon blev min...
.jpg)
