Mer än nöjd

Sedan sötaste lilla Sus-i-dus flyttat hem till Danne har Prima hamnat i fokus i träningen. Visst har jag tränat Prima hela tiden, men Susa var den hund jag prioriterade eftersom vi siktade mot tollingjaktprovet på Tollarspecialen. Susa var dessutom så oerhört rolig att träna så att jag aldrig kunde låta bli...bara ville träna mer och mer och mer...

Det som hänt sedan Susa flyttade är att Prima fått en större plats här hemma och att hon fått bättre, effektivare och mer planerad och strukturerad träning. Jag kallar henne inte längre för "den lilla valpen" utan ser henne som den unghund hon är. Man kan inte annat än säga att hon har avancerat fort!

Igår hade Louise och jag tänkt träna lydnad på Bro-Håbo BK, men när vi kom dit var det söktävlingar på gång, så vi hann bara träna Qvicka, som gjorde ett finfint jobb. Sedan dröjde vi oss kvar runt klubben med Prima eftersom jag ville att hon skulle höra skotten som skjöts under platsliggningen och budföringen. Prima lyfte lite på öronen, men hade inga andra reaktioner - det kändes bra!

Sedan provade vi hur våra valpar (hmm - läs unghundar)hanterade olika slags vilt. Vi testade kråka, mås, duva och and. Både Prima och Lystra var lite fundersamma på kråka, men apporterade spontant efter lite betänketid och luktande. De andra fåglarna satt som en smäck i gapet på dem och båda grep snabbt och apporterade snyggt in i hand. Det kändes fantastiskt bra! Vilka duktiga tjejer!
Vi tränade både sök och markeringar. Prima fick prova på dubbelmarkering vilket hon klarade fint (men vi hade tydliga referenspunkter).

Den käre Nacho-pachen fick sitta med och träna passivitet hela tiden. Han var lugn och helt tyst, även när den höglöpande lilla Lystran tränade. Han fick avsluta träningen med dubbelmarkeringar och ett sök med 6 fåglar. Jösses så snyggt han jobbade - nästan så jag blir sugen att starta B-prov igen...
När han hämtat in söket kom jag på att all god hundmat tagit slut, så jag slängde åt honom några torrfoderkulor i en skål som han glufsade i sig med stor aptit.

Ha ha ha! Det är knappt jag tror det är sant, men Nachos matintresse har verkligen förändrats efter kastreringen. Jag är sååå lycklig! Han går att belöna med precis vad som helst i matväg nu och han vill helst ha både frukost, lunch och middag. Det är toppen! Nu får jag ta ansvar för att han inte äter för mycket, istället för att vara orolig över att han äter för lite. Precis i min smak...det är så det ska va!

Susa mår bra. Hon får vara hos Dannes föräldrar på dagarna när Danne jobbar. Danne åker hem varje lunch och låter henne springa efter bollar eller söka efter dummys. Jag har lärt honom hur man tränar närsök, sök och linjetag, så hon aktiveras på ett bra sätt och verkar trivas med sitt "nygamla" liv. Jag vet inte om den här lösningen är hållbar i längden, men Danne vill verkligen ha henne, så vi har bestämt oss för att prova och se om det fungerar. Barnen tar ju aldrig hem kompisar när de är hos Danne, så förhoppningsvis fungerar det bra. Jag har i alla fall fått det betydligt lugnare. Jag går omkring med mina vänliga trygga hundar och njuter av friden - själsfriden - även om jag saknar min älskade lilla Sus-i-dus som var min allra trognaste följeslagare...och finaste träningskamrat.