Sen la vi upp en träning som skulle passa både Unni och Susa (även om jag tyckte upplägget var i svåraste laget för Susa). Jag har dock haft en tendens att träna lite för enkelt, så jag beslöt mig för att utmana Susa, vilket gick riktigt bra även om inte allt gick klockrent.
Vi började med jaktfot mot markering med and. Jenny kastade anden - Susa markerade, men vi vände om och gick mot sjön där en and låg på en liten ö i den lilla sjön. Susa har aldrig gjort linjetag i vatten och hon hade inte fått någon retning, så jag pekade mot ön och stöttade henne rejält att simma ut och leta. Susa tyckte det var lite svårt att gå i vattnet för det var en besvärlig igång med vass, stockar och annan vegetation, men hon grejade det med några heja-rop och hittade anden på ön. Vilken brud! Jag tycker hon är så himla duktig som kämpar trots att jag ser att hon tycker det är svårt. Avlämningen glömde hon bort - anden hamnade på mina fötter - men jag är nöjd ändå, för hon kämpade så väl.
Sen fick hon hämta anden i skogen som minnesmarkering och det gick strålande. Vi fortsatte att träna jaktfot en stund medan Jenny la ut söket i blandterräng - skog, gungfly och vatten.
Lilla Sus-i-dus kom fort in med 4 änder, men när hon letade efter den femte fick hon upp en levande and som låg och gömde sig i träsket. Hon blev alldeles stel, stod och glodde på mig och undrade vad hon skulle göra. Jag sa åt henne att fortsätta söka men jag märkte att hon verkade lite störd, så jag beslöt mig för att gå och kolla vad hon gjorde. Det visade sig att anden simmade efter henne när hon sprang på gung-flyet och det tyckte hon var olustigt förstås. Anden hon hade kvar att hämta låg 6-7 meter ut i vattnet, så jag pekade ut i vattnet och sa "sök". Susa kollade på den levande anden, vittrade den döda anden och beslöt sig sedan för att apportera. Duktiga modiga lilla Sus-i-dus trotsade sin rädsla och simmade rakt ut mot den levande anden, grep den döda och kom in och lämnade i hand. Vilken fantastisk liten hund!
Nacho har aldrig varit rädd för fåglar. Han har simmat ut mot vilka fåglar som helst för att apportera, så jag har inte tänkt på att det faktiskt kan vara läskigt. Men när jag ser Susa utvecklas, mogna och övervinna sina rädslor, så blir jag stolt - oerhört STOLT. Hon är så himla duktig min fina lilla Sus-i-dus....utan rädsla - inget mod! Och mod har hon! och en otroligt härlig inställning till att samarbeta med mig! Nu har hon sovit i flera timmar - man blir trött av att utmana sina rädslor!
Nacho har varit sjukskriven och bott hos "farmor och farfar" i några dagar. Han skadade sig rejält när vi var och tränade sist. Veterinären röntgade honom men det syntes inga fel, så förhoppningsvis är han på benen snart igen. Veterinärerna var imponerade över Nachos fina mentalitet. Han hade så otroligt ont, darrade i hela kroppen, skrek bara man rörde vid ryggslutet, men han lät veterinärerna undersöka honom utan några protester, de fick känna och klämma, dra i benen och röntga honom utan lugnade medel, så jag är stolt över honom också!
Prima-Lotta har precis tagit sig ett dopp (foto Maria Lindén)
Moyo (Nachos och Qvickas son)fick hp, blev BIR och BIG-3a i helgen. GRATTIS!
.jpg)
