Äntligen hemma, sa Nacho-Pacho

Jag har passat valparna i två dagar igen. Det är nog det tråkigaste Nacho vet nuförtiden. Nacho ligger i Louise säng och väntar på att få åka hem för han anser att valparna har kommit till den fas i livet då de är som mest äckliga. Deras tänder är sylvassa och de har inget stopp. De kastar sig på och Nacho lider. Dessutom blir promenaderna ganska korta och träningen uteblir totalt. Lilla Susa däremot älskar att vara hos Louise för hon leker och uppfostrar valpar timme efter timme utan att tröttna det allra minsta.

Idag har i alla fall Nacho-pachen fått vara ute på långpromenad och dessutom fått träna litegrann. Jag är så glad så glad så glad för träningen gick alldeles utmärkt för både Nacho och Susa.

Skotträning stod på schemat. Susa har aldrig tränat med skott och enda gången hon hört skott har nog varit på Tollingjaktprovet i Brottby i höstas. Jag hade lagt upp träningen så att Susa skulle få leka med Nacho medan jag sköt på olika avstånd. Första gången jag sköt kollade hon upp och undrade vad som lät. Nacho struntade totalt i skotten så Susa fortsatte leka med honom. Jag sköt 7 skott på olika avstånd och hundarna brydde sig inte ett dugg. Jag är lite förvånad över att Nacho inte ens blev upphetsad, men jag tror han snabbt insåg att jag bara sköt och att ingen apportering var inblandad.

Sedan gick jag en promenad till ett annat område där jag band upp hundarna vid varsitt träd. Jag gick ifrån en bit, gick tillbaka och belönade lugnt med godis. Gick ifrån igen och skjöt ett dovt skott i en buske - gick tillbaka och belönade. Eftersom båda hundarna satt kvar lugnt och stilla utan minsta lilla ljud eller upphetsning i kroppen lämnade jag dem en gång till och sköt ett skott rakt upp i luften som smällde ordentligt. Vände mig om och tittade på hundarna som satt lugna som filbunkar. Jag gick tillbaka, gav dem godis, kopplade loss och lät dem söka godis på ett träd i närheten. (Jag hade stuckit in kött och gobitar i barken på en tall). Båda hundarna hade mycket fin sinnesstämning. När Susa ätit några gobitar kollade hon upp på mig, stod alldeles stilla och sedan sprang hon bort mot platsen där jag skjutit och undersökte området. Nacho fortsatte sitt godissökande på trädet så efter någon minut kom Susa farandes och fortsatte söka godis hon med.

Jag började gå hemåt och avslutade hela skotträningen med att fyra av ett skott när hundarna gick och strosade framför mig. Båda hundarna tittade på mig, men vände sedan om och gick vidare utan att reagera det minsta.

Bra första träning! Jag är så glad att Susa är oberörd av skotten och att den käre Nacho-Pachen var så cool. Det bådar gott inför framtida träningstillfällen.