Valpvakt

Jag, Nacho och Susa har passat valparna i några dagar den här veckan när Louise jobbat. Nacho tar uppgiften på största allvar förstås (eller med största glädje, kanske). Efter varje promenad rusar han in, ställer sig vid dörren till valparna och ska kolla om de är kvar (eller vad han nu gör?).

Jag har en favorit-tjej i kullen. En tik så söt, så söt, med ett bedårande uttryck och härlig attityd. Förmodligen gillar jag henne så mycket för att hon alltid väljer mig. Så fort jag sätter mig i valplådan har jag en valp i famnen och det är alltid HON. Jag klappar den lilla kroppen medan hon tultar uppför mitt bröst för att slutligen lägga sig tillrätta vid halsen. Det ballaste av allt är att hon tittar rakt på mig när jag kommer och sedan sätter hon fart med ett sådant glatt och frimodigt uttryck så man häpnar. Jag kommer inte säga vem hon är - vill inte påverka någon på något sätt och alla valpar är så fina, men det finns en speciell, i alla fall just nu. Det kanske ändrar sig när de blir större...

Maria hälsade på oss i onsdags och fotade treveckorsbilderna. Det blev fina bilder "utan händer som håller valpen" förutom på hane 2 som var så vild att jag var tvungen att ta upp honom. Jösses vilken energi den valpen har. Blixtsnabb är han också, så vi blev rädda att han skulle kasta sig ner från soffan. Det är rätt lustigt egentligen, för på bilden ser han så loj ut. Bilderna talar inte alltid sanning, kan jag lova.

Jag hämtade en valp i taget och la den på en grön fäll i Louise soffa. Varenda gång jag hämtat en valp kom Nacho fram för att säga "hello" till valpen. Det var lite besvärligt så några gånger sa jag åt honom att lägga sig när jag hämtade en valp, men den klurige Nacho-pachen smög sig då runt Maria (bakvägen)och trängde sig mellan Marias kamera och soffan för att kunna hälsa på sin valp. När han hälsat gick han frivilligt och la sig igen för att kolla vad vi sysslade med. Tillslut insåg jag att det var bäst att låta Nacho hälsa på sin valp innan vi fotade för då låg han lugnt och tittade istället. Susa gick inte att ha i samma rum, för hon vill ha all uppmärksamhet, så henne fick vi stänga in i hallen bakom kompostgallret. Det enda problemet med det är att fröken Sus raserar kompostgaller - det verkar inte spela någon roll hur noggrannt man spänner fast det, för Susa ger sig inte - vill hon komma igenom så gör hon det - på något sätt.

Trots dessa små störningar och valpar som knappt kan sitta still så blev bilderna väldigt fina. Maria har lagt in några extra bilder (som inte finns på Louise hemsida)
kolla gärna här!

Imorgon åker Louise och jag till Hundcampus i Värmland. Vi ska gå kurs i mental träning och inlärning och lära oss hur man kan påverka hundens aktivitetsnivå och motverka stress. Jag hoppas kursen blir lika intressant som den låter. Jag har efter mycket velande hit och dit bestämt mig för att det blir lilla fröken Sus som får följa med. Nacho-pachen får vara hemma med husse och lillhussarna...