Susas burlek del 2, klicka här
Nachos burlek del 1, klicka härIdag har Susa fått träna apportering med fågel. Förra veckan upptäckte jag att hon hade svårare att apportera när hon skulle hämta fåglar av olika sorter på ett sök. När hon kom fram till en ny fågel stannade hon upp och började lukta och blev tveksam. Hon till och med drog lite i fjädrarna på en fågel vilket jag aldrig sett henne göra tidigare. Det är alltså dags för fröken att lära sig apportera olika fågelsorter på ett sök och jag tänker träna säkert, dvs jag ser till att lägga upp träningen så hon lyckas och börjar därför med enkla skick på olika fågelsorter.
Jag hade med mig en fiskmås, en trut, en duva och en kaja. Susa fick sitta och titta medan jag kastade en fågel bakom mig (Susa satt framför mig). Jag kallade sedan in henne och gick jaktfot bort från fågeln. Jag har valt att försöka lära henne sitta lugnt och stilla medan fåglar och dummys kastas och belönar med godis. Jag vet att många inte kastar när hundarna är unga för de är rädda för pip och stress, men jag vill lära Susa att kast inte innebär att man får hämta direkt, utan det betyder oftast att man ska göra något annat innan man får hämta. Jag tycker det har fungerat bra hittills, men jag har hela tiden koll på Susas aktivetsnivå. Susa är alltid "på" men med en bra attityd. Hon har svårast när hon ser Nacho jobba, då kan hon vilja pipa lite, men när vi tränar tillsammans är hon tyst och håller ihop mycket bra. Jag tränar av-och på i andra sammanhang också, som Susa har användning för i jakten. Burleken är en typisk av och på-träning samt stadgeträning där hunden självmant ska erbjuda passivitet för att få aktivitet (godis, lek eller träning).
Nåväl, jag kallade alltså in Susa (fågeln låg ca 5 meter bakom min rygg) och sedan gick vi jaktfot bort från fågeln ett tjugotal meter - vände om - fokuserade mot fågeln och Susa fick apportera på kommandot "ja". Vi tränade med varje fågel 2 gånger och förflyttade oss framåt längs en gångväg.
Susa var aningen tveksam när hon skulle hämta kajan. Duvan och måsen gick superbra, men truten ville hon inte ta första gången. Hon var framme och luktade men kom in tom. Jag retade henne lite med kycklingbitarna jag hade i handen och då hade lilla fröken Sus plötsligt oerhört stor lust att apportera trut. När jag tog emot truten såg jag att den var lite blöt och sunkig, så det kanske var därför. Jag ska vara mer noggrann med att kolla viltets kvalitet. Nacho bryr sig ju inte om att fåglarna är tilltufsade, men Susa är så ung ännu. Skärpning Ammie Morin!
När vi var på väg in mötte vi en granne och hennes två Fieldspaniels som Susa är rädd för. Susa vill skälla på dem när vi träffas så nu bad jag grannen att jag skulle få gå en promenad med dem, eftersom jag var ganska säker på att Susa skulle tagga ner om vi promenerade tillsammans. Mycket riktigt - efter någon minut insåg Susa att hundarna var snälla och promenerade fint med hög viftande svans. Jätteskönt...
Efter lunch kommer Nacho-pachen få apportera fågel han också - han längtar efter det...det kan jag se i hans mandelbruna ögon...
.jpg)
