19 september 2010

Dagarna går och hösten smyger sig på. Susa växer så det knakar och väger 9.2 kg, snart 4 månader gammal. Just nu har bakbenen vuxit snabbare än frambenen så hon ser lite kul ut med svank och hög rumpa. Vi får hoppas att frambenen kommer i kapp så småningom. Om inte så spelar det ingen roll för Susa är så himla kul att jobba med. Alltid alltid redo att träna och all träning är såklart fortfarande på lek. Jag undrar om inte den lilla damen ska få bli lydnadshund ändå för hon är så rapp och snabb och verkar ha en otroligt bra uthållighet och vilja att lära. Vad som helst för en godis och svansen den viftar och viftar av förväntan att få den lilla torrfoderkulan. Det är kul!

Häromdagen provade Louise och jag att lägga personspår till Nacho, Qvicka och Susa. Susa fick ett valpspår med svag vinkel och tog sig an spåret på bästa sätt. Hon tvekade inte en sekund utan gick säkert med låg näsa som om hon aldrig gjort annat i hela sitt liv. Sedan fick Qvicka och Nacho varsitt spår med pinnar och de tyckte båda två att det var jätteroligt. Nacho har inte spårat personspår sedan han var runt ett år gammal, men han tog sig an uppgiften på största allvar, så jag blev lite sugen att börja med spårandet igen. Man ska hinna med allt man vill förstås - hmm...undrar var den tiden finns?

Förra veckan träffade vi Maria med Bruno och tränade lite lydnad på Haninge BK. Maria tog kort på kärleksparet Qvicka och Nacho. Qvicka är ju en stor tik, Nacho en liten hane, så vi testade om vi skulle kunna få dem att se någorlunda jämna ut på bild. Hur ska jag kunna låta bli att köpa en valp? Jag som älskar både Nacho och Qvicka så mycket...hoppas det blir minst två tikar - en till Louise och en till mig!

- Hjääälp! Susa springer efter Herr Nacho på agilityhindret....

Nacho och Qvicka testar "stegen".