10 augusti 2010

Utflykt

Stefan, Nacho, Susa och jag gjorde en härlig skogsutflykt längs Upplandsleden häromdagen. Vi har en favvotjärn längs Upplandsleden som vi brukar besöka ibland men jag hade bestämt mig för att försöka hitta en annan liten tjärn också. Det är så mysigt att gå på utflykt i skogen tillsammans med Stefan och hundarna - jag njuter och själen blir fridfull. Stefan får springa runt och blöta ner sig som han vill och Nacho tycker han är världens häftigaste lekkamrat. Sen kunde jag inte låta bli att träna också. En ryggsäck med vatten, korv och fika. En annan ryggsäck med döda fåglar och bollkastare - det är livet på en pinne!


FRÖKEN SUS DAGBOK:


- Mitt namn är fröken Sus och jag är invandrare från Finland - jag har till och med eget pass!

- Det här är min lillhusse Stefan och jag när vi besökte en stor skog häromdagen

- Jag hittade en påse i skogen och den luktade så gott så gott så gott...

- Och det var väldigt gott också - vilka snälla människor det finns som ställde fram tårta just till mig...

- Nähä, lillhusse stoppade mig just när det smakade som bäst. Han berättade att svenskar inte uppför sig så utan äter LAGOM mycket...perkele!

- Sen gick vi längs en stig vid en stor sjö där herr Nacho apporterade bollar och fåglar från vattnet hela tiden

- Jag fick ägna mig åt godissök med visselsignal - det var superkul och supergott!

- Lillhusse började leka med en flaska, men jag fortsatte mitt sökande...

- Herr Nacho tyckte lillhusse var rolig att leka med...det tycker inte jag!

- Plötsligt föll lillhussen ner i vattnet och herr Nacho blev superglad och rusade runt. Morsan skrattade så hon kved, men jag fattade faktiskt ingenting...jag ska nog börja på SFI till hösten - måste bli bättre på svenska

- Herr Nacho hämtade mås från vattnet - äntligen något i min smak - jag ville också ha den!

- men det fick jag inte såklart! Fick leta rätt på några fjädrar att tugga på istället...

- Sen sprang herr Nacho till en stock och verkade vilja döda den i 1000 bitar. Jag vet inte om jag tycker han gör så särskilt kuliga saker. Mina finska hundvänner var betydligt roligare att va med. Inte lätt med kulturkrockar, men jag vänjer mig väl...?

- Morsan slängde bort måsen när vi inte såg på men min fina finska näsa berättade var hon slängt den.

- Morsan jublade av lycka då hon hittade gula svampar, men verkade märkbart snål när jag ville smaka.

- Min lillhusse och Herr Nacho klafsade runt i dynga och gungfly - jag provade jag också...

- Herr Nacho hittade en båt och verkade tycka att den var rolig den också. Han är en konstig svensk hund!

- Kolla, min lillhusse och herr Nacho badade i sankmark...va lattjo det luktade...lika gott som rutten fisk...hmm jag tror jag kan börja gilla det här livet!

- Sedan tände dom eld och en ljuvlig doft spred sig med vinden. Min lycka var total!

- Mörkret kom fort och jag blev buren nästan hela vägen hem. Perkele! Jag har väl ben att gå med! Starka finska ben! Så det så!