Idag hade jag en så fantastisk upplevelse med min lilla Nacho-pach att jag blev sugen på att blogga. Inte för att det är så lätt att beskriva den känsla jag får när jag är ett med naturen, men jag ska i alla fall försöka beskriva vår härliga kväll.
Kom hem från jobbet lite lagom trött och dåsig. For iväg med ungarna till centrum och köade i över en halvtimma för att få betala 950 kronor för tre dyra stick på armarna. Men det kan det vara värt om man slipper få TBE. Vi har massor med fästingar här i Mälardalen. Körde hem barnen och fortsatte sedan färden mot mitt lilla hemliga träsk.
Jag gick långsamt runt sjön och slängde dummys och bollar i sjön, på land och längs strandkanten. Nacho fick en godisbit varje gång han suttit och tittat på kast men han fick inte hämta en enda apport. Jag slängde ut totalt 4 dummys och 5 bollar, varav 3 var på land. När vi kommit bort till det lilla bergspartiet i änden på sjön la jag ner min ryggsäck, gav Nacho några godisbitar och satte mig och njöt av naturen. En räv passerade tätt intill och fåglarna kom närmare och närmare. Jag belönade Nacho lugnt med en godisbit varje gång som en fågel närmade sig. Det var massor av märkliga ljud runt sjön - tror aldrig jag lyssnat så noga på olika läten förut. Nacho undrade nog vad jag höll på med, för han hade ju listat ut att han skulle få jobba, men den här gången hade jag bestämt mig för att han skulle bli helt lugn och passiv innan det var dags för vattenjobb.
Så vad gör en trött människa som älskar att vara i naturen tror ni?
Jo´rå - sover såklart!
Sover på en bergshäll med en ryggsäck som huvudkudde.
Skönt?
Nja, kanske inte för kroppen - men för själen!
Solen trängde igenom molnen och jag låg där i total frid och harmoni och sussade sött. När jag vaknade låg den lilla hunden och sussade han också - så lik den röda räven vi skådat innan jag somnade in.
Kan man träna vatten i bättre harmoni?
Nä, vi var helt lugna och fridfulla, både Nacho och jag.
Jag hade en boll kvar, så jag använde bollkastaren och lät Nacho hämta bollen några gånger i högt gräs varefter jag kastade bollen över vattnet till en träd-o buskrik ö på andra sidan. Nacho fick äta godis innan skick, så att det blev en fördröjning innan vattenapporteringen. Sedan kastade jag tre bollar åt olika håll med olika svårighetsgrad, vilket Nacho löste utmärkt. Vandrade sedan tillbaka med Nacho i jaktfot och lät honom hämta apporter på land och på vatten med dirigeringsövningar. Det var rejält vildvuxet både på land och i vattnet, men Nacho kämpade bra.
Vid näst sista dirigeringen på land stötte Nacho upp en stor fasan, men den duktiga lilla hunden stannade, tittade på mig och frågade vad han skulle göra. Jag visade ut-tecken mot området där jag gömt bollen. Nacho fokuserade om och hämtade bollen. Vilken duktig vovve!
Två blöta men nöjda träsknördar har haft en alldeles underbar kväll! Gud vad jag älskar min hund!
.jpg)
