lydig eller olydig flicka?

Jag kan bli riktigt förbaskad på mig själv!
Jag kan också bli riktigt nöjd med mig själv!
Men jag undrar gång på gång varför jag ibland agerar lydig flicka på kurser istället för att värna om min och Nachos träning.

Igår var jag hos Anita Norrblom för jaktträning igen. Eftersom Qvickas dofter lockat Nacho mer och mer(hon löper)så var jag förberedd på att träningen kunde bli lite besvärlig för Nacho. Jag hade tagit med två extra vilt för att kunna gå ifrån träningsplatsen om Nacho skulle reagera för mycket.

Men vad gör jag?
Jag kämpar och kämpar med en glödhet småpipande vovve under en period som känns som en evighet. Knasigt, korkat och dumt. Ingen annans fel - det är jag som ska ta ansvar för att min hund får bra och väl anpassad träning och det gjorde jag inte! Och när jag inte tar ansvar och anpassar träningen till Nacho så blir det inte bra.

Vi började med att ta alla 4 hundarna och gå in i skogen där jag band fast Nacho vid ett träd medan Anita berättade om dagens träningsupplägg. Nacho satt stel vid trädet med varje muskel vibrerande. Sedan skulle vi ställa upp oss på linje (nära varandra) medan Anita gick rakt ut i skogen där hon skulle kasta markeringar. När markeringen var kastad skulle tre hundar vändas och skickas ut på tre linjetag åt olika håll. Hunden som skulle ta markeringen fick inte skickas förrän alla andra hundar tagit in sina vilt. Nachos frustration steg och steg. Han hämtade in allt vilt med fin fart och attityd, men han pep varje gång han skulle sitta still. När Nachos markering föll valde jag att inte skicka honom eftersom jag inte ville höja upp temperaturen ytterligare. Plötsligt insåg jag i alla fall att det jag höll på med var vansinnigt och tog med mig Nacho och gick en bit bort där jag la ut en kanin i skogen, gick jaktfot, tollade, övade passivitet och avslutade med att skicka ut Nacho på kaninen. Men sedär; min lugna sansade hund hade återvänt - nu kände jag igen honom - och då, först då insåg jag att jag inte behöver vara en lydig liten flicka och lyda fröken om träningen inte gagnar oss. För vems skull går jag kurs? För vems skull håller Anita kurs? Det är inte hon som förbjuder mig att lägga upp träningen som jag vill - det är jag som förbjuder mig själv emellanåt. Jag behöver inte lyda instruktören.

Jag gick således tillbaka och bad att få vara med på mina egna premisser. Det var förstås inga problem varken för Anita eller för de andra ekipagen. Det är jag som själv skapar problem genom att inte kunna säga nej och följa min egen övertygelse. Det är ju ändå jag som känner Nacho bäst och jag har en plan för hur jag ska träna honom. En avgörande del i planen är att Nacho inte ska få jobba när han är i fel sinnesstämning. Det har jag lovat mig själv och då blir jag så sur när jag inte följer den övertygelsen bara för att jag råkar vara på en kurs.

Den avslutande övningen var skott-träning, vilket Nacho klarade bra. Vi la ut godis eller fåglar bakåt i terrängen. Anita gick ut till en given plats, höjde bössan och skjöt. Hundarna fick titta på skottet och sedan vända om och hämta fågel alternativt äta godis. Övningen försvårades genom att Anita skjöt samt kastade en fågel som en annan hund fick hämta. De övriga fick sitta passiva och sedan vända om och hämta sin "belöning" bakåt. Tanken var att man skulle låta hunden sitta passiv allt längre tid. Nacho var helt tyst och hade inga problem med varken skott, kast eller att andra hundar sprang iväg och hämtade fågeln. Mellan varje skott återgick vi till samlingsplats där jag la ner Nacho och ägnade mig åt CU-övningar som massage och lugnande signaler. Jösses vad bra det fungerade. Nacho såg nästan slö ut när vi gick bort mot vår startpunkt, men så fort Anita höjde bössan hade Nacho full aktivitet och fokus, men på ett balanserat sätt. Bra slut på träningen åtminstone.

Idag kom Stina med Raiko och Maria med Bruno hem till mig. Jag var fast besluten att reparera gårdagens träning och min målsättning var att återfinna den fina balans och sinnesstämning som Nacho brukar ha under träning. Jag hade funderat noga på träningsupplägget och hade med geväret. Jag hade bestämt mig för att omdelbart bryta träningen om Nacho var i fel sinnesstämning och ägna mig åt en promenad och CU-övningar innan jag provade pånytt. Ingen mer träning i fel sinnesstämning!

Nacho startade sist, så han var rejält laddad. Han fick börja med att söka efter en dummy i en skogdunge bredvid bilen. Sedan ägnade jag mig åt några lugnande CU-övningar. Nacho verkade vara sansad så jag beslöt mig för att börja träningen. Ett sök med 5 vilt var utlagt där både Raiko och Bruno tränat tidigare. Jag tog av Nacho kopplet och började gå jaktfot rakt upp mot Stina som agerade figurant. När vi närmade oss henne kvackade hon och kastade en dummy. Nacho och jag svängde av till vänster (jag ville avdramatisera figuranter och kast)och följde stigen rakt fram. Till höger stod Maria med geväret. När vi stannat skjöt hon ett skott och jag lät Nacho springa ut på söket rakt fram. Nacho hämtade fint in alla vilten, men sprang väldigt långt ut i rutan på de två sista skicken. När söket var klart tog vi en paus. Nacho var fortfarande helt tyst.

Nästa övning var en repetition av Anitas avslutande övning som jag gillade mycket. Maria skjöt skott framför oss, vi väntade, tittade en stund och vände sedan om åt höger, vänster eller bakåt. Åt höger och vänster fanns linjetag och rakt bakåt stod Stina och kastade markeringar. Nacho hade ett lågt utandningspip på första skottet, men sedan var han helt tyst och balanserad. Nästa steg blir att figuranten skjuter och kastar fågel och sista steget att figuranten skjuter, kastar fågel och att annan hund hämtar fågeln. Sen är B-provets passivitetsmoment färdigtränat.

Träningen avslutades med fika på vår altan i solskenet...
Härligt!

Slutet gott - allting gott!