
Stefan njuter i solskenet tillsammans med Vilja och Qvicka. Tänk att vi äntligen kunde ta en tur i skogsterräng idag. Knappt man tror det är sant...

Vilja följer troget efter Stefan var han än går - för där om någonstans - händer det roliga saker. Tänk vad häftigt att hitta ett eget jakttorn. Vilja var bra sugen på att följa med upp i tornet och när hon började klättra på de smala träplankorna för att komma upp till Stefan kände jag mig tvungen att ingripa. Vilken tuff tjej!

När vi gått en stund i skogen tog vi paus med pic-nic. Mysigt!

Vi passerade en matplats med hö för allt stackars vilt som inte hittar mat i skogen längre. Hundarna tyckte det var riktigt spännande att lukta runt i halmen, så jag gömde godis som de fick leta efter och då var förstås godislukten betydligt mer intressant än viltlukten. Nacho-pacho som brukar vara en finsmakare letade idogt efter torrfoderkulor i halmen som han njutningsfullt slukade. Konkurrens om maten ökar uppenbart suget...

Efter promenaden åkte vi hem till farmor och farfar. Eftersom solen fortfarande sken satte jag mig på baksidan och lät Nacho och Vilja strosa runt på tomten.

Farmor gav hundarna varsin boll, vilket var otroligt uppskattat.

Världens sötaste mamma Vilja...

... och när man är söt som socker så får man alltid tigga hos farmor och farfar...

...vilket häftigt matplejs, mös Qvicka och mumsade mackor och digestivekex.

Stefan med sin älskade Vilja hemma hos oss efter dagens utflykt.

Nacho-pachen i sin favvofåtölj i köket.