Mer och mer snö

Igår hade Eva, Ulf, Louise och jag bestämt oss för att fortsätta dirigeringsträningen enligt Anita-konceptet. På torsdag kväll varnades det för stora snömassor under fredag, lördag och söndag.
- Hallå, hallå Väderguden - sabba inte vår träning! bad jag med min snällaste röst.
Och vet ni vad? Väderguden lyssnade och såg till att resan till södra stockholm flöt fint och platsen vi skulle träna på passade utmärkt för dirigeringsträning.

Nacho och Ducke fick börja. Vi stod bredvid varandra och tittade när Eva slängde en trut inne i skogen.
- Trut, trut, trut, den ska jag ha - inte Ducke, tänkte Nacho och fokuserade 110 på markeringen.
När jag sedan sa till honom att vi skulle vända om och gå åt andra hållet stod han inte ut längre.
- Iiiiiii, iiiie, pep han frustrerat. Jag vill ha den truten och jag vill ha den NU!

Jag tittade förvånat ner på den lille Pachon.
- Va?
- Va? Piper du?
Jag är så van med att Nacho är tyst så att jag först inte riktigt förstod att det var han som lät. Jag sa till honom och gick och lade ner honom en stund (för jag har som regel att han inte ska få jobba när han är för upphetsad). Sedan gick vi långsamt jaktfot, jag fullt beredd att ingripa om han pep igen, men han var tyst (hade nog förstått vad som gällde)och jag kunde skicka ut honom på linjetag åt andra hållet. Ducke satt och tittade på Nacho och fick sedan gå ut på linjetag åt andra hållet (förbi truten). Sedan fick Nacho gå ut samma sträcka men ytterligare 20 meter längre utan retning. Ducke kollade på Nacho och fick sedan gå ut på sitt linjetag igen. När vi var klara bytte vi positioner - Eva slängde truten som störning, Nacho fick titta på Duckes linjetag och fick sedan gå ut på sitt linjetag åt andra hållet. Inga pip alls utan fin koncentration, så jag är på sätt och vis glad att han pep så att jag kunde visa honom vad som gäller (dvs. det blir dötråkigt när han piper).

Nästa övning var linjetag med stoppsignal och ut-tecken och därefter linjetag med stoppsignal, inkallning, stoppsignal och ut-tecken. Det gick väl inte så bra för Nacho, så jag bestämde mig för att sluta och göra några andra övningar eftersom jag inte visste hur jag skulle hantera situationen. När Nacho förstår vad jag vill att han ska göra är han väldigt samarbetsvillig, men när han inte förstår brukar det bli så fel och jag vill inte förstärka felen utan vill lägga upp träningen så att den är lättbegriplig för Nacho.

Vi övade istället passivitet (Nacho tittade på Ducke) och fick hämta fågel på raka linjetag som belöning. Nacho fick även träna på högerdirigering både själv och med Ducke som sällskap (störning). Vi satte hundarna bredvid varandra på en plogad väg, blåste stopp och sedan turades vi om att skicka hundarna åt höger resp vänster. En hund fick alltså sitta och titta när den andra hunden gick ut på höger/vänster-dirigering.

Nacho avslutade träningspasset med en markering över en stig där några hundar passerat som han tidigare intresserat sig för. Nacho hämtade fint fågeln och brydde sig inte om hundlukterna. Med hög motivation är han inte särskilt hund/luktintresserad.

När killarna tränat klart var det Qvicka och Tolles tur. Vilja sa bestämt åt oss att hon ville vara med och träna, så jag frågade Louise om jag kunde få ha den lilla damen med som sällskap när jag figgade åt dem. Vilja fick till sin stora lycka följa med och apporterade glatt fågel efter fågel som belöning för att hon sutttit och tittat på när Qvicka och Tolle gjorde sina övningar. Vilken gullig liten tjej. Hon vill verkligen vara med och träna.

Idag har snön vräkt ner. Nacho-pacho har haft en trist innedag. Ungarna har åkt snowboard - sjungit och skrattat åt den fantastiska vintern - och trots att jag vill ha vår så kan jag inte låta bli att smittas av deras glädje. Visst ska det väl gå att träna jakt imorgon också? Inte ska väl ytterligare några decimeter snö kunna hindra oss? Jag får väl snacka med väderguden igen och be med min raraste röst - snälla, snälla, snälla, jag vill så gärna träna...håll inne med dina snöflingor ett tag är du snäll...(?)

Och om det inte går - om väderguden sprutar snö och blåst på er istället för på mig - om ni inte har något att göra - om ni har tråkigt - så har ni här världens bästa tips på rolig aktivitet.
Ta aluminiumfolie som ni klipper i små bitar. Sätt fast foliet på tänderna så att ni får silvertänder. När detta är avklarat springer ni runt i hela huset och skriker "köttfärssås, köttfärssås, köttfärssås".
Vem kan hitta på något så roligt???????
Mina barn kan!
Och de håller på att skratta ihjäl sig - för det går tydligen inte att uttala ordet "köttfärssås" rätt om man har folie på tänderna....
Good luck!