Vilja sitter stolt med duvan i munnen efter att ha roat sig med att hämta fåglar på linjetag.Dirigeringsträning stod på schemat även idag när jag träffade Louise på Solna-Sundbybergs BK. Jag har bestämt mig för att fokusera på dirigeringen ett tag, eftersom det nästan är det enda man kan träna med all snö i terrängen. Inget ont som inte har något gott med sig eftersom vår dirigeringsträning varit rejält eftersatt.
Idag tränade vi hundarna på raka linjetag med allt längre avstånd. Maxavståndet var ca 120 meter. Först fick hunden se när två fåglar lades ut på 20 och 40 meters avstånd. När hunden hämtat dessa gick man undan med hunden och ytterligare två fåglar lades ut. En av fåglarna lades på den bakre platsen där hunden nyss hämtat och den andra lades ytterligare 20 meter ut. När hunden hämtat dessa två gick man undan igen och ytterligare två fåglar lades ut enligt samma modell. En fågel på den sist hämtade platsen och en annan 20 meter längre bort. Sedan kan man förlänga avståndet så långt man önskar genom att fortsätta lägga ut apporter på samma sätt. Hunden ska lära sig att fortsätta springa rakt ut, trots att den inte har någon retning och trots att den passerar de gamla legorna.
Qvicka var fantastiskt duktig - hon tyckte övningen var lätt som en plätt och sprang utan vidare rakt ut och hämtade fågel efter fågel upp till 120 meter. Nacho kändes lite mer osäker, men hämtade in fåglarna till ca 80 meters avstånd, men sedan valde jag att lägga retning på fåglarna som låg längst ut. Vi ska fortsätta träna på det här sättet så att Nacho blir mer säker på att springa långt rakt ut, trots att han inte fått någon retning.
Avslutningsvis tränade vi dubbelmarkeringar på linje och använde samma punkter som vi tränat linjetagen på. Både Nacho och Qvicka "ÄGDE" (som Pontus och Stefan skulle ha sagt). De var verkligen jätteduktiga. Fin fart, snabba upptag, bra grepp och avlämningar. Louise och jag stod leendes och konstaterade att dagens träning varit riktigt rolig. Vilja fick också träna lite och den lilla damen flög fram i skogen med sitt back-on-track-täcke som en mantel efter sig. Jag blir på gott humör bara jag tänker på henne - så himla söt!
Inte konstigt att Nacho är världens gulligaste, med en så sockersöt mamma.
.jpg)
