Fortfarande vinter!!!

Posering; Bruno med svart kanin och Maria.

Posering; Nacho med mås och jag.

Tillbaka till den vintriga verkligheten. Vad hjälper drömmar om gröna ängar när marken är full av snö. Idag var det dessutom nollgradigt så snön blev blöt och vägarna slaskiga. Himlen var grå och tung. Maria gjorde några tappra försök att ta sig in till vår träningsplats men insåg omöjligheten att träna just där. Vi bestämde oss för att strunta i skott-träningen och begav oss mot en annan träningsplats. När vi kört några 100 meter tittade jag in i skogen åt vänster och såg en härligt plogad avstängd väg mitt in i skogen.

Sååå inget ont som inte har något gott med sig. Varken Maria eller jag hade tänkt på den lilla vägen förut, trots att vi åkt förbi flera gånger, men nu har vi ytterligare en bra avskild träningsplats att träna på. Yes, yes, yes! Jag älskar när jag hittar nya fina träningsplatser. Vi började planera dagens träning och plötsligt hade jag glömt bort att himlen var grå och skogen full av snö. Vi snitslade upp en bana längs den plogade vägen med snitslar vid ställen Maria skulle skjuta på och snitslar vid ställen där vi placerat vilt.

Jag gick sedan och hämtade Nacho-pachen, förberedde som inför ett prov och gick till startplats där Maria hälsade välkommen. Vi började jaktfot, passerade en mås som låg till höger om mig och stannade efter en stund då Maria skjöt ett skott. Nacho satt lugnt och fint vid sidan och fick sedan vända om för att hämta måsen bakåt. Vi fortsatte gå efter Maria, men jag vände till vänster och skickade in Nacho på ett linjetag i skogen (det var en liten liten stig) där det låg en duva utplacerad. Fortsatte jaktfot en bit till. Maria skjöt ett till skott, vi stannade, men fortsatte sedan gå utan att något alls hände. Vi gick ytterligare en ganska lång sträcka och passerade en kanin som låg utlagd på Nachos sida. Mycket svår utmaning för herr Pacho som älskar kanin så jag valde att säga ett milt "nej" när vi passerade kaninen och berömde lugnt när Nacho valde att gå med mig istället för att stanna och lukta på den goa kaninen. Jag är faktiskt lite förvånad att han var så följsam i det läget. En bit längre fram skjöt Maria ytterligare ett skott ( i snön för att det inte skulle låta så mycket). Jag skickade ut Nacho på ett dolt linjtetag, men då ville Nacho först springa och kolla i snön där Maria skjutit, så jag kallade in honom och skickade "ut" pånytt och då gick det finfint. När Nacho kommit in med anden vände jag om och skickade ut honom bakåt mot kaninen. Jösses vilken fart han hade. Kaninen hade han minnsann inte glömt!

Sista utmaningen för herr Pacho var att gå jaktfot bredvid mig när jag höll kaninen i höger hand. Jösses vad svårt han tyckte det var! Han kunde verkligen inte förstå vitsen med att gå på vänster sida om mig när kaninen hängde och slängde på höger sida. Jag fick faktiskt lov att korrigera honom (muntligt) några gånger för att få honom att tagga ner en smula. Efter en stund gick han i alla fall fint bredvid mig och jag kunde till och med koppla av såpass att Maria och jag kunde prata om träningen medan Nacho gick jaktfot. Vi avslutade med att Nacho fick hämta kaninen på ett bakåtskick vilket också gick bra.

Träningen var riktigt bra och då menar jag att Nacho fick utmaningar och svårigheter på lagom nivå. Vissa saker tyckte han var lite svårt, speciellt jaktfoten då jag höll kaninen. Han tjuvstartade dessutom på ett av linjetagen, men stannade fort när han insåg att han gjort fel. Skotten fungerade fint - Nachos trigger är verkligen kaninen. När han hämtat kaninen första gången och lämnat av den till mig började han hacka tänder precis som när han träffar på en löptik. Vilken vovve!

När Nacho tränat klart packade vi ihop alla fåglar och arrangerade andra övningar för Herr Brun. Det kan ni läsa om på Maria och Brunos hemsida, klicka här!

Maria och Bruno på den plogade fina vägen som vi hittade.

Bruno apporterar duva.

Bruno gör glädjeskutt mot sin belöning.

Nacho hittar en jättestor tollarfärgad kanin - då gäller det att gapa så stort man bara kan!

Den svarta kaninen var mindre och lättare att bära.

Nacho lämnar fint av kaninen, trots att helst av allt skulle vilja behålla den själv. Vilken gullig kille!

Nacho med sina trofeér. Tror ni det var lätt att lägga honom plats mellan dessa dyrgripar. No, det var en mycket svårt uppgift för den lilla Nacho-pachen.

Tack tack tack för en härlig träning! Tänk att det kan vara så kul trots att det är vinter och snö så långt ögat når!