Dirigeringsträning

Idag hade jag planerat att träna dirigering med Nacho-pachen. Vi träffade Monica med Izor och Poker i Frölunda och tränade på parkeringsplatsen. Skogen är omöjlig att träna i pga. all snö. Jag fick en del nya tankar och ideer kring hur jag ska fortsätta träningen. Hade berättat för Monica om hur Nacho fungerar vid dirigering och när hon sen skulle träna sina hundar såg jag att de reagerade precis likadant som Nacho-pachen.

Summa summarum: När hundarna är inställda på samarbete med föraren och inser att de har vinning av att samarbeta är det lätt som en plätt för dem att lyssna på visselpipan och bli dirigerade, men när hundarna har egna tankar om vad de kan utföra på egen hand (tex. leta efter en fågel)så struntar de blankt i visselpipan (om de ens hör den).

Man skulle alltså kunna tänka sig två vägar för att åtgärda problemet. Det ena handlar om det klassiska sättet att korrigera hunden när den inte lyssnar på stoppsignal. Jag föredrar att visa Nacho att han vinner på att samarbeta med mig och förlorar på att jobba på egen hand vid just dirigeringsträningen. Nacho är oerhört samarbetsvillig bara han förstår vad jag menar och är inställd på samarbete med mig(istället för självständigt arbete).

Monica och jag kom på att vi ska lägga in en förberedande signal inför dirigering som betyder "nu ska vi samarbeta och dt betyder att du ska lyssna på min visselpipa". När Nacho, Poker och Izor insåg att de skulle lyssna efter pipan fick de en helt annan lyhördhet än när de jobbade på egen hand. Man kunde verkligen se att de jobbade och lyssnade samtidigt. Häftigt! Alla hundar fick olika nivåer på träningen och lite olika varianter eftersom de är i olika faser och är olika individer. Det kändes faktiskt som att vi hittade rätt nivå för alla tre och det är kul. Alltid en skön känsla när träningen lyckas.

Nacho-pachen tränade med fåglar. Jag började med att lägga ut en target eftersom Nacho alltid är så fixerad vid människor som står i närheten (potentiella fågelkastare - wow!). Jag ville lära honom att även om Monica står vid sidan så ska han springa rakt ut mot target och inte snedda mot Monica. Det gick sådär. Tanken var bra, men Nacho var så apporteringssugen så att han apporterade targeten istället för att trampa på den (och han kan tasstarget i vanliga fall). Inget bra med target alltså, men Nacho hade fattat konceptet, så jag skickade honom rakt fram och belönade med godis när han stannade på visselsignal. Sedan ökade jag avståndet (Monica stod fortfarande 15 meter till höger i jämnhöjd med platsen där jag skulle stanna Nacho. När Nacho förstått att han skulle springa rakt fram trots att Monica stod där med en fågel i handen så började jag belöna stoppen med fågelkast från mig själv. Jag ville förstärka känslan av att det är Nacho och jag som ska samarbeta. Monica stod bara där och betydde ingenting. När Nacho hade fina raka linjetag och svarade på stoppsignal bad jag Monica kasta en fågel i samma stund som jag pekade höger ut efter stoppsignal. Det gick fint och Nachos samarbetsvilja var riktigt bra. Sedan varierade jag att själv kasta fågel när han stannade på min stoppsignal efter rakt linjetag och låta Monica kasta när jag gjorde högertecken och dirigerade.

Vi avslutade med att jag kallade in Nacho från sittande, blåste stopp på halva sträckan och dirigerade höger eller vänster. Roligt och enkelt tyckte Mr Pacho vilket var ett bra avslut på träningen.

Apporteringen av fåglarna gick strålande. Han hämtade kråka, kaja, duva, and, vit stor trut och bruntrut. Duktig Nacho-pacho! Tänk va kul vi har ihop när vi tränar - den lilla Pachon och jag...

Nu ska jag fortsätta dirigeringsträningen eftersom det ändå inte går att få till någon sökträning i all snö. Jag har massor av idéer och är full av lust. Bara att fortsätta träna med andra ord. Mr Pacho kommer hoppa högt av lycka...