Fjällresan och trixfilm

Vi har nyligen kommit hem från Tandådalen. Semestern började storartat och slutade i elände. Första dagen var oerhört vacker. Jag gick omkring som i trans och tittade på de snöbeklädda tallarna och den underbara vintermiljön. Några tallar var belysta med 1000-tals små små gula lampor och jag kände mig som barn pånytt och gick och tänkte att det måste vara magiska träd. Nacho-pachen skötte sig utmärkt som vanligt. Inga problem med nya miljöer - han är så trygg och anpassningspar. MEN, ja, jag säger MEN, han gillar inte när han inte får träna. Sitt missnöje visar han genom att börja apportera skor och andra grejor för att få igång mig. Och jag, ja, jag förstärker hans beteende eftersom jag tycker han är så söt, så då får han träna förstås...

Vi tränade lydnad i skidbacken och på parkeringsplatsen och tränade trix hemma. Lydnaden tränar vi ju aldrig annars så jag körde bara igenom ettans program för att se vad han kom ihåg och gjorde lite fjärrdirigering. Allt gick bra så länge jag hade en snöboll som belöning. Nacho är oerhört tänd på snöbollar - gärna JÄTTESTORA som han kan krafsa sönder.

Hemma i stugan lärde jag Nacho att gå in mellan mina ben, följa mig runt i huset och stegra samt gå några steg. Väl hemma fick jag för mig att filma detta och då plötsligt klarade Nacho att snurra runt med mig också. Riktigt roligt!

Fjällresan slutade med vinterkräksjuka. Jag ska inte gå in på närmare detaljer, men äckligt var det och Nacho började kräkas han också. Kan detta verkligen smitta hundar? Jag klarade mig lyckligtvis. Hade lite ont i magen och var yr i skidbacken, men mer blev det inte.

Här kommer filmen med nya trixet. Jag har finslipning kvar förstås, men med tanke på att jag bara tränat det i två dagar så är jag nöjd med resultatet.

om ni vill se större bild kan ni trycka på de små pilarna