Bra träning med nya tankar

Den bästa och roligaste träningen för mig är när jag får nya tankar kring träningsmetoder. Jag har försökt hitta sätt att träna Nachos uthållighet i söket enligt Anita Norrbloms tänk om uthållighet, men jag har inte förstått hur jag ska träna för att göra söket svårt för Nacho. Har testat att skicka honom både på många fåglar, åt ett håll, åt olika håll, samt att försöka gömma en eller två fåglar mycket svårt i en stor ruta. Hur jag än gjort så har Nacho löst uppgiften med bravur. Men idag fick jag nya tankar kring uthållighetsträningen i alla fall.

Bruno fick börja dagens träning och tränade tolling varvat med olika apporteringsuppgifter. Vi avslutade med att jag skjöt ett skott. Vi har lärt känna varandras hundar så väl efter alla träningstimmar tillsammans så jag tycker faktiskt att det nästan är lika kul att vara med och träna Bruno som att träna Nacho. Det är så häftigt att känna till hans styrkor och svagheter och försöka lägga upp träningen på rätt sätt och sedan få samma hjälp av Maria när det gäller Nacho. Hundarna är olika så det gäller verkligen att tänka till.

Nacho tränades i jaktfot, skott och sök. Maria och jag snitslade upp en slinga och jag visade på vilka platser hon skulle skjuta och på vilka platser Nacho skulle söka efter vilt. Jag ville dels se hur Nacho påverkades av skotten, samt skjuta vid olika tillfällen för att visa Nacho att skott inte alltid innebär att fågel faller från himlen. Bättre att följa sin matte eftersom det innebär apportering om jaktfoten går bra och attityden är den rätta.

Maria agerade skytt och gick framför oss med apportkastaren. Efter en stunds jaktfot visade hon oss att en kråka blivit skjuten åt höger. Nacho fick gå ut på sök och hämtade fort in kråkan. Vi fortsatte följa Maria på stigen och blev ombedda att stanna då Maria gick iväg och skjöt ett skott, hon kom tillbaka och jaktfoten fortsatte några meter och sedan fick Nacho hämta en and som låg på ett sök åt vänster. Lätt som en plätt, tyckte Nacho-pachen!
Vi följde Maria till nästa station där Maria vek av till höger medan Nacho fick gå ut på ett sök till vänster. När Nacho sökte skjöt Maria ett skott, men Nacho fortsatte jobba och kom in med kajan. Då belönade jag med lite lek.

Vi fortsatte gå jaktfot efter Maria en längre sträcka och fick sedan stanna medan Maria gick bort en bit och skjöt ett skott in mot skogen där vi lagt ut 4 fåglar. Nacho kom snabbt in med en skata och en and och ett nytt skott avfyrades medan han sökte. På tredje skicket arbetade Nacho rätt länge men verkade inte hitta något. Efter en stund kom han in mot mig och tittade på mig med sina stora mörka ögon:
- Hello, det är slut på fågel i rutan. Nu har jag letat överallt och du får nog hjälpa mig lite nu, va?

Jag hade ingen lust alls att hjälpa herr Pacho att leta fåglar, så jag höll tyst, men tog ett litet kliv framåt. Nacho fortsatte leta och jag gick lite närmare för att titta på hans sök. Då såg jag varför han inte hittade de två fåglarna som var kvar. Nacho följde spåren efter mig och Maria. De två första fåglarna hade vi gömt ordenligt, dvs. vi hade gått ända fram till gömstället. De två bakre fåglarna hade jag medvetet kastat ut så långt jag kunde för att det inte skulle bli doftspår av oss. Nacho följde exakt den bergskam vi gått på och sökte sig bara några meter utanför våra doftspår. Ja, herregud, det är ytterligare något jag lärt min hund, eftersom jag alltid varit noga med vallning eller bara kastat fågeln några meter ut från där jag gått. Det var så tydligt att Nacho letat igenom områdena där vi gått och kommit fram till att det var slut på fåglar. Det som dock förvånar mig lite är att jag tidigare haft "problem" med att Nacho sökt sig för djupt ut på söket. Nu verkade det vara tvärtom.

Jag kallade in honom pånytt, tog några kliv in i sökrutan och riktade honom åt rätt håll och skickade igen. Lika sökglad igen, men precis där vi vänt om och gått tillbaka vände Nacho om och tog vänster i våra gamla spår. Av någon anledning (fågelvittring förmodligen) sprang han sedan längre ut och hittade naturligtvis kråkan. Jag avslutade och belönade rikligt.

Jag har funderat lite på det här med vallning av sökruta och kommit fram till ett nytt sätt att träna uthålligheten och förmåga att vidga söket, trots att doftvittringen är stark på vissa ställen och svag på andra. På ett jaktprov kan många hundar ha haft problem med att hitta ett vilt och då kommer det finnas starkt vittring till en del fåglar i sökrutan och nästan ingen vittring alls till den fågel som hundarna inte hittat. Anita Norrblom pratade om det på kursen vi gick. Hon berättade att det var ganska vanligt att hund efter hund missade ett vilt, men så fort en hund tagit sig förbi vittringstråken och hittat viltet så blev det lättare för de hundar som kom därefter. Detta är alltså viktigt att träna på och nu har jag äntligen kommit på hur jag ska träna det. Jag har några idéer som jag ska stöta och blöta. Rapport kommer förmodligen på bloggen så småningom. Började diskutera det lite med Maria idag och sedan hade jag sådan tur att Louise ringde mig så att jag fick möjlighet att diskutera idéerna med henne. Det är så roligt att träna hund och jag är så glad över att jag träffat så fantastiska träningskamrater.