Sök, sök, söööööök...

Jag hade några timmar till övers innan det var dags att jobba igen och då passade jag naturligtvis på att träna sök. Jag hade bestämt mig för att lära Nacho-pachen att slå på näsan direkt när han springer ut i sökrutan och visa honom att viltet inte alltid ligger 7 kilometer bort. Men som vid de flesta träningar inser man att man trodde att man hade ett problem, men finner några andra istället. Att hämta viltet på nära håll var inte något problem för Nacho, men han reagerade på något annat istället. Jag har funderat och funderat över dagens träning (samtidigt som jag jobbat) och blir inte klar över hur jag ska fortsätta sökträningen.

Frågeställningen lyder;
- Hur lär man hunden att följa upp varje vittring, dvs att ligga kvar och söka i rätt område tills hunden finner vilt och på samma gång lära hunden att inte ligga kvar och söka i gamla legor utan söka ny mark????????

Jag fattar det inte!
Om jag vill träna Nacho att följa upp varje vittring ska jag gömma dummyn/viltet svårt, ladda området och sedan låta honom jobba där tills han finner viltet. Poängen är att han inte ska lämna området med vittring förrän han hittat viltet. Ju mer jag tränar så här destu noggrannare kommer hunden bli att följa varje spår av vittring, eftersom den lärt sig att där den känner vittring kommer det finnas ett vilt även om det är svårt och tar lång tid att hitta.

Motsatsen till detta är att lära hunden släppa vittring. Hunden skickas till ett område där en fågel legat och nu ska hunden inte ligga kvar och leta tills den finner utan lämna platsen och vidga söket istället.

Nacho följer inte alltid upp vittring 100%-igt så jag hade tänkt lägga fokus på detta, men nu inser jag ju att det blir ett problem när jag ska träna sök enligt "Anita-metoden" då hunden skickas ut på ett sök med tre legor och två vilt.

Det kanske inte alls är så svårt som jag inbillar mig - men just nu känns det knepigt i alla fall.

Hur tränade vi då?
Vi började med jaktfotsträning och fortsatte sedan med sökträning. Nacho fick se när Linda la ut 4 änder och en kanin i ett glest skogsområde. Sedan vände vi oss om och gick med Linda ut i sökrutan åt motsatt håll där Linda la ut en stor trut, en kaja, en kråka, en duva och en mås. Sedan skickade jag Nacho på sök i ena sökrutan och Ulf skickade Ducke på sök i den motsatta sökrutan. Nacho hämtade fort in tre vilt - inifrån och ut - stor trut, kaja och kråka. Han hade svårt att bära den stora truten men kämpade väl och gjorde verkligen så gott han kunde.

Sedan bytte vi sökruta (enligt Anita Norrbloms modell), men då fick Nacho problem. Han sprang fort till platsen där kaninen legat, men Dacke hade ju hämtat kaninen, så kvar fanns bara lukten. Nacho kom in till mig med stora ögon och liksom frågade mig var fasen kaninen hade tagit vägen? Jag skickade honom igen, men det var stor skillnad på motivation från första sökrutan. Han sprang runt och letade en stund men var verkligen frågande när han kom till ytterligare en tom lega. Som tur var hittade han en and efter en stund, men då bestämde jag mig för att själv gå ut i sökrutan för att kolla var sista anden låg, så att jag kunde skicka Nacho i rätt riktning i alla fall. Då blev det förstås lätt som en plätt igen, eftersom jag genom att gå ut och kolla hade laddat sökrutan igen.

Anita sa till oss att hon tyckte man skulle träna hunden på att jobba på sista skicket, trots en massa tomma legor, för att lära hunden att inte ge upp. Sanna har sagt att man alltid ska vara observant på när hunden går ner i energi och inte använda sökordet för mycket så söken blir associerade med tjat eller dålig fart och motivation. Hur i hela världen hittar man balansen. Jag har tränat med att få upp motivation och söklust så jag är förstås rädd för att få en hund som kommer och frågar om hjälp. Det är en knepig balans. Nacho blev i alla fall väldigt förvånad när han hittade tomma legor, så jag inser ju att han måste tränas på det. Samtidigt vill jag ju träna honom på att inte släppa vittring utan fortsätta jobba i det område som vittring finns och det här är ju direkt motsatta träningsmetoder. Ja, det snurrar i skallen och jag får inte rätsida på tankarna. Tur att vi har ny träningstid hos Anita om två veckor så att jag kan få svar på mina frågor. Jag inser ju ändå att det förstås till syvende och sist handlar om att träna min hund efter min hunds styrkor och svagheter - inte om några allmänna principmetoder. Tänk vad man ibland kan längta efter lätta lösningar!