Vi började med avslappning för att sedan ta fram minnen från morgonen enligt föreläsarens instruktioner. Vad kände vi i kroppen när vi vaknade? Vad tänkte vi? Fanns det någon speciell lukt, något speciellt ljud eller någon annan sinnesförnimmelse vi kunde minnas? Kände vi oss lugna, stressade eller kom någon annan känsla fram?
Ett leende spred sig över mina läppar. Minnet var glasklart! Jag kunde gå tillbaka några timmar i minnet och uppleva uppvaknandet pånytt.
Jag hör klockradion slå på, några män pratar om advent och om den kommande julen. Jag känner hur skönt det är i sängen, skönt och varmt, men trångt. Upptäcker att jag ligger i springan mellan Dannes och min säng. Försöker röra lite på mig, men kan inte flytta mig varken åt höger eller åt vänster. På ena sidan ligger Danne och andas med lugna och djupa andetag, fullständigt oberörd av radiopratet. På andra sidan - tätt tätt intill mig ligger den lilla rödhåriga hunden, rygg mot rygg, så len och mjuk, så avslappnad, så go, så go, så go. Jag vänder mig långsamt åt hans håll, snusar i hans päls och han sträcker sina ben rakt upp i luften och suckar tungt. En liten blöt nos letar sig fram till mig och han får mina morgontrötta ögon att le. Jag ligger kvar i sängen och bara njuter av stunden. Herregud vad jag älskar min hund! Han finns där vid min sida - ALLTID! Så jag känner kärlek till hunden, hunden som till och med vaknar samtidigt som jag och omedelbart finns där just för mig - DU och JAG, matte! Tänk att världens bästa Nacho kan göra mig så lycklig!
Det var mitt uppvaknande. I min värld kan det inte bli bättre!
.jpg)
