Kurs hos Anita

Idag har jag, Louise, Eva och Ulf börjat en kurs hos Anita Norrblom. Jag ska snart iväg och jobba, men eftersom jag alltid kommer på nya saker och får träningstips när jag går på kurs, så känner jag att jag fort måste få ner vad Nacho och jag ska träna mera på.

1. Skotträning. Skotträning som är oförutsägbar. Ibland skott i början av pass, ibland vid slutet, ibland under passivitet, under arbete eller i samband med jaktfot osv osv.
2. Sök med retning på de närmsta fåglarna eftersom Nacho springer djupt och söker för långt ut. Han måste lära sig att sätta på näsan så fort han börjar springa. Han ska få sök i motvind eller sidvind, inte i medvind.
3. Öppna munnen vid gripande. Nacho griper viltet så fort att han inte bryr sig om att gapa ordentligt. Anita tyckte jag skulle träna med gummisnoddar runt fåglarna under en period för att få Nacho att öppna munnen mer vid gripandet.

Vad gjorde vi då?
Vi började med att träna jaktfot i mycket knepig terräng. Vi skulle gå nerför en brant slänt, igenom knepig terräng med stockar o grenar på marken, uppför en brant slänt och sedan genom ett skogsparti. När alla gått rundan ett varv fick vi gå rundan på rad medan Anita sköt skott på skott. Nacho fixade första rundan galant, men när skotten avfyrades blev jaktfoten sämre. Vid varje skott stannade Nacho och kollade upp i himlen för att vara säker på att inte missa någon fallande fågel. Anita tyckte det var bra att hunden kollade och sa att man skulle stanna och låta hunden titta klart för att sedan fortsätta gå. Nacho är stadig vid sidan, men jag kände att han hetsade upp sig och vid uppförsbacken tyckte han att jag var lite väl långsam och sprang framför mig två gånger. Anita menade att det inte var så konstigt för Nacho ville ju ha koll på henne, vilket han inte hade i gropen. Efter två backanden kom vi i alla fall upp någorlunda samtidigt och sedan gick jaktfoten bra igen. När vi gått klart rundan gick jag åt ett annat håll och lät Nacho leta godis på ett godissök för att kolla av stressnivån (han äter inte godis om han är stressad) samt för att hjälpa honom att varva ner lite. Nacho sökte fint och åt sitt godis utan problem, så det kändes bra.

Övning två var sök. Tolle och Qvicka började. Sedan var det Nacho och Dacke. Vi fick gå i par bakom Anita och sedan skicka åt två olika håll. Nacho for ut som ett skållat troll och sprang och sprang utan att hitta en enda dummy. Jag kände inte alls igenom honom och började fundera på vad han höll på med. Efter en lång stund sprang han rakt på en dummy och såg så snopen ut att både Anita och jag drog slutsatsen att Nacho letade fåglar. Jag har inte tränat med dummy på hur länge som helst, eftersom jag lagt fokus på att träna Nachos grepp (han har ju lite förkärlek till fjösgrepp). Om han inte letade fåglar så är det andra alternativet att han byggt upp så mycket stress att springet tog överhanden. Han hämtade i alla fall in några dummysar när han väl förstått uppgiften. Det ska bli intressant att se hur han agerar nästa gång då vi ska köra med vilt på söket.

Sista övningen var viltträning. Anita kastade enkelmarkeringar ner i en stor håla där det växte träd. Hon ville dels se om hunden vågade sig nerför den branta slänten mot hålan, titta på upptaget, greppet och viltintresset.
Nacho for iväg och flög över slänten, kastade sig på fågeln och grep så snabbt att han fick den i vingen, så han la ner och tog snabbt omtag innan han levererade i hand. Måsen var han lika snabb med, men lyckades få in den helt i munnen på en gång. Anita sa att han är så snabb i upptaget att han inte bryr sig om gripandet. Hur han griper beror på hur han lyckas öppna munnen samt hur fågeln ligger. Hon tröstade mig i alla fall med att det är ett lyxproblem med snabba gripanden, men att jag ska prova med att sätta gummiband runt fåglarna, så att Nacho lär sig att öppna munnen mera vid själva gripandet.
Nacho fick sedan träna att hämta en and med gummisnodd och då hade Anita sett hur han först öppnade munnen litegrann för att sedan inse att han måste gapa större.

Mest nöjd är jag över att Nacho lyckades hålla sig lugn och tyst (det kom något enstaka pip) men han var lugn och avslappnad i kroppen och huvudsakligen tyst. Han kändes naturligt säker vid min sida, stressade inte på utan var fokuserad och hade fin balans mellan aktivitet och passivitet. Den stora smolken i bägaren var just springandet på söket, men det ska jag låta bli att dra alltför stora växlar av innan jag tränat fler gånger. Jag tycker inte att Nacho någonsin varit en hund som bara springer på söket utan att söka, så jag förstår det faktiskt inte. Men så här i efterhand har jag bestämt mig för att aldrig skicka ut Nacho på ett dummysök utan att först låta honom hämta en dummy innan, så han vet vilken uppgift han har.