Vildsvinsjägare

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och lagt ett blodspår i vildsvinsmark åt Nacho-pachen. Det var nog det mest intressanta spår vi någonsin gått, för jag lärde mig att läsa Nacho väldigt väl. Spåret hade legat i 23 timmar och över natten, så jag kan bara tänka mig hur många vildsvin som korsat det spåret (och andra vilt också för den delen).

Nacho hade fint spårupptag som började på en äng med högt gräs, gick vidare över ett dike, in i en skog och vidare RAKT IN I VILDSVINSBÖKET alldeles intill vildsvinens matstation. Ja, jösses vad Nacho varvade upp. Innan vi närmade oss böken spårade han lugnt och säkert med låg näsa, men plötsligt spratt han till och började vinda och springa runt med hög svans och eldigt uppförande. Jag tog snabbt in honom vid sidan och sa åt honom att lugna ner sig. Uppmanade honom att spåra igen, vilket han lyssnade på och han visste precis vart spåret gick. Spårade fint (men lite fort) över vildsvinsböket, tog en vinkel bra, men satte sedan upp näsan igen och vindande. Jag stannade och stod stilla tills han satte ner näsan igen och tog upp spåret. Nacho fortsatte spåra i lite bättre tempo, men så såg jag hur svansen åkte upp på ryggen, huvudet lyfte från marken och så var han igång igen och sprang in under ett granparti. Då korrigerade jag honom (med ett nej) och tog in honom vid sidan igen där han fick sitta en stund. Resten av spåret gick utmärkt, men då hade vi också passerat de värsta vildsvinsböken.

Nu har jag bestämt mig för att lägga blodspår en gång i veckan under en period i vildsvinsskogarna och se om jag kan få bukt med Nachos vildsvinsintresse. Ingen idé att lägga blodspår i annan mark eftersom det är vildsvinslukterna han går så igång på.