10 september 2009

Utmattad skogsmulle

Ibland känner jag att jobbet kan bli lite väl mycket. Det är jätteroligt och stimulerande, men jag gillar inte när jobbet tar så mycket kraft och energi så att jag inte orkar med min fritid.

Nu har jag återigen haft ett riktigt hästpass. Började 08.00 på onsdagen och slutade 12.00 idag. Det är 30 timmars jobbtid...
Tanken är att jag ska få sova mellan 12 och 06, men i natt sov jag bara 2 timmar och då blir jag totalt utmattad.
Till råga på allt hade jag bokat in ett samtal kl 9 i morse med socialsekreterare, praktikant, god man, ungdom och tolk och hade tagit på mig ansvaret att leda mötet.

När jag äntligen kom hem låg sjuklingen Danne och pep i sängen medan Nacho-pachen höll på att få danssjukan av uppdämd energi och träningslusta.

På med hundkläder, in i bilen, upp med cykeln och full fart till Vivo för att köpa lite mat att ha med på hundutflykten.
- Här gäller det att fly bacillerna och stimulera hunden, tänkte jag.

När jag skulle betala upptäckte jag att jag glömt lämna tillbaka jobbets betalkort och var tvungen att åka hela vägen tillbaka till Enköping igen. Suck och stön...

Tillslut var det äntliiiiiigen dags för vår cykeltur och när jag kom fram till den lilla sjön mitt i skogen var jag så trött att jag kände mig svimfärdig. Nacho var pigg och sugen på träning, så jag tränade linjetag och stoppsignal i sjön en stund och varvade med närsök i mycket svår terräng.

Nacho fick även hämta en trippelmarkering genom ett gäng höga ormbukar. Två dummys i linje och en åt andra hållet. Döm om min förvåning när Nacho rusade genom ormbunksbeståndet och utan att blinka visste exakt var alla dummysarna fanns. Vilken kille!

Avslutade med ett sök som gick över ett vattenfyllt dike och en stig. Nacho hämtade fint in 3 dummys så då bestämde jag mig för att sluta.

Satte mig en stund på gräset vid sjön och tittade ut över det blanka vattnet. Det var oerhört fridfullt och vackert. Fiskar hoppade upp och ner och gjorde krumbukter i sjön, syrsorna spelade och vädret var precis så där lagom varmt och skönt.

Dryga timmen senare vaknade jag, tittade mig yrvaket omkring, såg den lille Nacho-pachen sova som en stock nära nära min kropp.
-Du och jag, matte.

Nu har det väl ändå gått för långt, tänkte jag.
Hur i hela friden kan jag somna på det här sättet?
Och jag som skulle kolla när Linda och Karin tävlade elitlydnad med Banjo och Kuta.
Insåg snabbt att det skulle bli omöjligt eftersom jag fortfarande kände mig fruktansvärt trött - ja, faktiskt helt utmattad...

Bara att åka hem, duscha bort elaka fästingar och forsätta slappa.
Fick precis veta att Linda och Banjo fixade 1:a pris. Banjo kan numera titulera sig SVENSK LYDNADSCHAMPINJON!

Karin och Kuta hade också presterat fantastiska resultat, 275 p med nolla på sittande i grupp.
Hip hip hurra - vilka duktiga förare och hundar!!!!!!!!