Ensamt med bra ändå...

- Hallå Maria, var är du nu?
- Jag är ute och går med Bruno...
- Men vart då? Jag ser varken dig eller din bil?
- Öhh?
- Vart har du parkerat?
- Vad menar du nu? Vi skulle väl inte träna idag!
- Jo!
- Nej!
- JO!
- ?????

Hoppla vad fel det kan bli ibland, så där stod jag ensam och blickade över marker jag aldrig varit vid förut. Nacho var ruskigt pigg och träningsglad efter 2 träningsfria dagar så jag beslöt mig naturligtvis för att träna ändå. Jag var dessutom otroligt nyfiken på terrängen, eftersom jag kollat stället på GPS-programmet, men aldrig varit där. Det är en chansning varenda gång man åker till platser som man bara sett på ett flygfoto.

Jag tog min ryggsäck, bollkastaren och kylväskan med viltet och började undersöka träningplatsen. Hittade både fin skog, perfekta gruppövningsängar med målområden och flera olika ställen för vattenträning. Jag tror dock det var alger på södra sidan sjön, så där vågade jag inte låta Nacho träna. Varje gång jag hittar en nytt underbart träningsställe får jag nästan lust att skrika av glädje. Måste ha varit en upptäcksresande i ett tidigare liv för alla nya platser lockar och de gamla platserna känns dötrista. Jag kan knappt ta en vanlig promenad med Nacho utan att försöka hitta något nytt ställe, en ny stig eller en annan väg.

Nacho fick träna linjetag på vatten och på land. Testade att länka flera moment, så att nästa moment blev Nachos belöning och det gick verkligen jättebra. Jag kastade tex. ut en boll i skogen med bollkastare, vände om mot vattnet där jag dirigerade ut Nacho. När han lämnade av i hand fick han genast gå och söka efter bollen i skogen. Nacho fattade snabbt principen och lämnade fint av i hand för att få sticka ut och söka efter bollen i skogen. På land la jag ut tre långa linjetag åt tre olika håll när Nacho såg på. En vildkanin, en tamkanin och en and. Lät honom sedan hämta alla tre innan han belönades. Han verkade inte alls bry sig om att han inte fick belöning emellan utan han ville verkligen hämta alla tre snabbt som tusan. Han hade inga problem med tamkaninen, men den var nog hälften så stor som den som var med på jaktprovet. Hoppas verkligen att jag kan få tag på en jättestor kanin, för det behöver Nacho öva på.

Nedan visas en fantastisk dans som handlar om beroende. Dansen talar så starkt till mig att jag ryser konstant...


och så den enastående dansen om bröstcancer - att pendla mellan att kämpa och tro att man blir frisk och att bara vilja ge upp och låta någon annan ta över...