Louise och jag hade förberett ett träningsprov till dagens jaktträning. 6 hundar deltog. Marina och Ozzy fick börja eftersom de skulle träna inför workingtestet med dummys. Övriga tränade med vilt.
Nacho hade startnummer 4, så jag fick värma upp honom under tiden som Birgitta körde Humla. Där insåg jag att jag hade alldeles för dålig koll på hur jag skulle spendera tiden fram till start. Jag hade gjort mina sedvanliga förberedelser, men Nacho var fortfarande het. Skulle verkligen ha velat gå direkt till start, men då skulle vi sitta och vänta vid startplatsen. Till slut kom jag på att jag kunde gå och plocka blåbär vilket var avstressande för såväl Nacho som mig. Jag ska absolut inte sitta vid hundstoppet och låta Nacho ladda mot provområdet, men jag får fortsätta fundera på vad jag ska göra innan start.
Nacho käkade godis och mat innan start vilket är ett bra tecken på att han inte är för varvad inombords, men jag upplevde honom nog ändå lite mer varvad än han brukar. Han höll ihop mycket bra, vilket jag är nöjd med, men jag fick säga åt honom några gånger under jaktfoten, då han fladdrade lite väl mycket. Han var dock helt tyst under hela provet.
Provet började med att följa skytt till en enkelmarkering med mås. Skottet gick, Nacho sprang fint ut på signal och tvärstannade någon meter före måsen där en kanin hade legat från tidigare ekipage. Marina stod med kaninen vid fötterna en bit ifrån, så Nacho sprang dit och ville hämta kanin. När Marina markerade att kaninen var hennes lommade Nacho iväg till måsen och bar in den till mig i ett ving-grepp. Det var verkligen ett knasigt upplägg som vi inte ska göra om igen. Flera andra hundar reagerade precis på samma sätt. Kaninen lades nämligen ut på samma plats som ett linjetag, så det blev gott om härligt kaninlukt. Och Nacho som älskar kanin. Jag är så nöjd med att han tog måsen och kom in även om greppet var dåligt.
Vi gick till ett närsök där Nacho hämtade en rapphöna utan problem. Tillbaka till platsen för enkelmarkering, men nu låg som sagt en kanin där istället, vilket inte gjorde Nacho det allra minsta. Han kom in fint med kaninen...
Vidare transport till enkelmarkering med mås på vatten. Det var ganska höga vågor, men Pachon simmade ut och hämtade måsen. Tyvärr blev han ofokuserad pga. kastare (som stod dolt) och "publik", så han kollade på alla utom på mig och la ner måsen på stranden istället för att lämna i hand.
Slutligen transport med skott mot sökruta där 8 vilt var utlagda. Nacho hämtade 5 i god fart, men bytte tyvärr ut en sunkig duva mot den härliga anden. Passiviteten klarade han galant - han fånglodde på mig, medan jag gjorde mina passivitetsrutiner och tog glatt belöningen, då han suttit och tittat på Poker en stund.
Vi avslutade med att springa upp till ryggsäcken som jag ställt vid startplats och där lekte vi en stund med kaninbollen och den gapande ankan. Jag lät sedan Nacho ligga lugnt en stund och belönade med godis innan jag gav slut-kommando.
Så vad har jag lärt mig?
1)Klura på vad jag ska göra under väntetiden innan start (förutom de vanliga förberedelserna),
2) fortsätta träna med skott eftersom Nacho växelvis kollar skytt och figurant. Jag vill att han ska tänka bort skytten och bara fokusera utåt,
3) träna avlämningar från vatten med exakt samma rutin och belöning varje gång, tillåta honom att misslyckas och inte locka på honom utan låta honom ta ansvar för situationen. Om han vill ha sin belöning är det upp till honom att lämna fågeln i handen. Nacho lämnar till 99% fågeln i hand, men det märks vid tävlingsträning att det är ett moment som kan brista och jag blir orolig och börjar locka och då är risken större att han lämnar viltet och skakar sig. Jag måste uppträda på samma sätt jämt!
4)Byte av vilt. Jag ska medvetet träna Nacho att låta bli att byta vilt genom att just träna separat på detta. Har inte haft några problem med det tidigare, men idag böt han faktiskt duva mot and, så jag ska definitivt ta tag i detta omgående så han lär sig hur han ska hantera en sådan situation. Kanin och and är Nachos favvo-fåglar så jag ska utmana honom i bytessituationer med just dessa fåglar kontra mås, trut, duva och kråka.
Summa summarum:
Trots en massa småmissar och byte av vilt gjorde Nacho ett fint jobb. Han höll ihop utan belöning ända till slutet och verkade inte ens trött efter söket. Vi har en del att träna på, men det känns bara kul, eftersom Nacho älskar jakt-träning. Jag har faktiskt ganska kul, jag också!
Minnesvärt:
När vi tränat klart var vi vrålhungriga och jag hade med mat till alla. Vi var trötta och slitna och bestämde oss för att käka i närheten av bilen, eftersom det var en bit att gå ner till stranden. Vi satte oss således mitt på stigen ner till sjön, där jag dukade upp med blå-vit-rutig duk, mat, bröd, dricka osv. När vi suttit och käkat en stund började hundarna vrålskälla. Tre svamp/bär-plockare var på väg mot oss på stigen från vattnet. Hundarna skällde och skällde och jag höll på att skratta ihjäl mig eftersom vi blockerat hela stigen med vår lilla duk, mat och stolar. Undrar vad de berättar om tokiga Stockholmare som inte ens fattar att de slagit läger på en stig...
Det kanske vi kan läsa om i någon blogg framöver, för om det var jag som stött på något liknande hade jag inte trott mina ögon. Vi måste ha verkat helt galna....och det kanske vi var också?
Världens bästa Vilja (Nachos mamma) fick vara hos Danne och Stefan när vi tränade. Stefan berättade för mig att Vilja är komplett - precis så som Vilja är ska en hund vara! Ja, hon är till och med lite bättre än Nacho och det säger allt om Stefans kärlek till Vilja. Vilja hade till och med charmat tonårskillarna Pontus, Adam och Anton som hade legat på golvet och lekt med henne.
Vilken dag, va?