Både jag och Maria har på var sitt håll funderat på samma sak; det är dags att avancera träningen - träna linjetag, dirigeringar och träna hundarna inför B-prov. Idag ägnade vi oss åt en hel del vattenträning. Nacho gjorde fina framsteg, men visade gång på gång att han är en ganska envis liten hund. Det gäller alltså för mig att använda mig av hans envishet på ett sätt som gynnar vår träning, i stället för att gå i konflikt med honom när vi vill olika saker. Jag fick i alla fall Nacho att skutta rakt ut i gung-flyn och hoppa ner i vattnet de flesta av gångerna. Han var även otroligt duktig att lämna både dummys och vilt i hand, trots ganska långa transportsträckor på gung-fly.När vattenträningen var avklarad fick Nacho 4 enkelmarkeringar över ett dike, en mås, en duva och två stora trutar. Nacho kastade sig över både måsen och duvan och kom in med fina grepp. Upptagen på trutarna var lite knepigare och han stod och joxade en stund innan han fick tillräckligt bra grepp på dom. När han skulle passera diket låg hela vingen över ögonen så han tvärstannade och ruskade ner vingen för att kunna fortsätta in till mig. Han hade ingen som helst tendens att släppa truten vilket gjorde mig väldigt glad. Vi avslutade med en dubbelmarkering i linje med duvan och måsen. Nacho klarade det hela galant. Hoppas, hoppas, hoppas att det inte var en engångsföreteelse, utan att han fortsätter i samma fina stil.
Det som känns allra bäst är faktiskt att Nacho ser ut som världens lyckligaste hund när han får springa ut och hämta "sina" fåglar. Han tycker att jaktträning är toppenkul. Jag behöver inte på något sätt försöka få honom intresserad av att jobba med mig, utan han VILL verkligen vara med och träna. När jag tänker på det känns det bra att jag slutat med lydnaden där vi hade så olika uppfattning om vad som var kul. Inom jakten kan våra intressen sammanstråla. Det känns verkligen bra.
.jpg)
