11 april 2009

Vindsröj och svunna tider

Vi har ägnat påskafton åt att städa vinden i mitt föräldrahem. Där fann jag massor av intressanta saker, bl.a Sunnys gamla spårsele, 25 år gamla apportbockar och det bästa av allt - nämligen Sunnys tävlingspärm och min hunddagbok.
Jag var 13 år när jag fick min efterlängtade cockerspaniel. Hade tjatat om en hund så länge jag kan minnas och tillslut gav mina föräldrar efter och jag fick köpa det lilla rödhåriga underverket "Sunny" för 1500:-. Lyckan var total och allt dokumenterades noggrannt i "Sunnypärmen" som jag för länge sedan la upp på vår vind ifall jag någon gång skulle tycka det vore kul att läsa om våra äventyr. Och kul var det... faktiskt rörande att läsa den hundälskande tonåringens dagbok och jag ser framför mig allt vi var med om tillsammans.
Det började ganska dåligt. Sunny var alldeles gräslig på vår första kurs - det var på hösten 1980, Sunny var 6 månader och hade bestämt sig för att det enda hon ville göra på kursen var att jaga löv som for runt i blåsten. Så här skrev jag om händelsen:
"Sunny var en av de sämsta på kursen för hon kunde inte koncentrera sig för alla löv överallt. Det blåste förfärligt. Men det gör förstås ingenting för hon är fin och snäll och god och hon är MIN. Det är ju huvudsaken. Men det vore ju förstås roligt om hon får några komplimanger av domaren."
Men när löven slutat blåsa och vi tränat lite till förvandlades lövjagaren Sunny till en fantastisk lydnadshund. När Sunny var knappt 2 år deltog vi på vår första träningstävling i samband med avslutad kurs på brukshundsklubben i Järfälla. Det var nog i samband med det som jag började träna och tävla ordentligt.
" Sunny var jätteduktig. Hon vann! 194 poäng av 200. Hasse Fagerman sa att eftersom Sunny är så duktig så ska jag tävla med henne. Men det vågar jag inte."

Men se det vågade jag minnsann, för efter den träningstävlingen tävlade jag för fullt, både individuellt och i lagtävlingar med SBK-U Järfälla. Och när jag läser våra poäng sitter jag bara och gapar. Jag kom inte ihåg att vi tävlade så mycket och fick så fantastiska poäng. Jo, jag kommer ihåg att det gick bra och att schäfergubbarna på klubben var imponerade av oss (vilket jag var mäkta stolt över), men att vi var så duktiga...wow! Vi tävlade lydnadsettan och lydnadstvåan med i stort sett bara 9:or och 10:or i protokollen och appellklass spår med liknande resultat. Vi verkar dock ha haft svårt med framförgåendet där vi på varenda tävling fått en 6:a eller 7:a och även budföringen ställde till problem ibland. Men ändå, en orutinerad ung tonårstjej med en cockerspaniel som får sådana poäng. Lydnadstrean gick väl inte riktigt lika bra. Vi fastnade på fjärrdirigeringen som kändes som en omöjlighet. Med de träningsmetoder man använde på den tiden, kan jag förstå att moment kunde låsa sig totalt. Det handlade så mycket om krav i träningen, även om jag alltid tränat med stor belöningsfrekvens.
När jag tänker på mig och min lilla Sunnys resultat kan jag inte mer än sucka över Nachos och mina resultat. Varför ska det vara så jädrans svårt med Nacho-pachen? Han ska ju vara en lättlärd tollare...eller? Jo, lättlärd, men svårbelönad och lättdistraherad. Även om jag inte tränade och tävlade lika intensivt med terven Sixten, så var det ändå en helt annan sak att gå ut på lydnadsplanen med honom också. Nacho funkar inte!
Nu vill jag träna lydnad - jag är så sugen på att träna lydnad och tävla, men jag måste helt enkelt köpa en annan hund. Oj, oj, oj, vad många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag vill fortsätta träna jakt, för det är jättekul, men jag vill faktiskt också ha en hund som fungerar på lydnadsplanen...jag vill, jag vill, jag vill ha en hund till!
- Mamma, jag vill ha en hund!
- Pappa, jag vill ha en hund!
- Jag vill inte ha något annat än en hund!
Visst är det härligt att vara vuxen... det är bara för mig att köpa en hund om jag vill - jag behöver inte be om lov! Jag vill baske mig ha en ny "Sunny" - lättlärd, uthållig, lekfull och extremt matgalen!
Alla mina tankar går till Sunny idag - världens bästa Sunny - min fina läromästarinna och bästa kompis under den svåra tonårstiden.