När jag var och tittade på SSRK:s B-prov i söndags var det många hundar som hade svårigheter i sökarbetet. Föraren skickade hunden precis vid ett dike, vilket ställde till med en del trassel vid såväl utgång som ingång med viltet. Hundarna "fastnade" i vattnet, sprang längs diket, ville inte hoppa över eller hoppade över och stod sedan och glodde på föraren på andra sidan diket och undrade vad de skulle göra. Många hundar klarade inte att gå djupt ut på söket utan stannade i närområdet och sökte. Det var slånbärsbuskar med vassa taggar som gjorde det svårt för vissa hundar att hämta in viltet. Jag var förvånad över hur knepigt många hundar verkade tycka att det var och blev så sugen att testa Nacho i området.
Sagt och gjort! Idag fick Nacho ett tollingjaktprov på samma område. Tolling, två enkelmarkeringar med änder i vatten och så slutligen söket med 3 änder på land och två änder i vattnet varav den ena låg i ett vassområde. Jag är riktigt nöjd med Pachon. Några småmissar, men i det hela ett bra sök. Nacho la ner ena anden som han hämtat i vattnet och stod och hängde över den, så då visslade jag och han kom fint in. Sista skicket på söket var Nacho lite trött, så han stannade i diket och drack vatten och kom sedan till mig och frågade vid ett tillfälle om jag verkligen trodde att det fanns en femte and kvar därute att hämta. När jag sa att det faktiskt fanns en till (sök!) så for han långt ut och kom in med den sista anden. Ja, ni får kolla själva!
Efter träningen åkte vi till min gamla arbetskamrat för att låna deras husbil inför den kommande semstertrippen. Nacho fick träffa lilla Maja, snart 3 år som tultade omkring i trädgården. Vilken fantastisk hund Nacho är. Ja, jag säger då det. Han kanske inte har 10-poäng på arbetskapacitet och fokus, men gud så bra han är mentalt. Lilltjejen tultade fram mot Nacho som vänligt stod kvar, viftade på svansen för att sedan gå lite försiktigt fram och puffa kärvänligt på henne.Han lät sig sedan ledas av henne i koppel (med mammans hjälp förstås) - för tjejen kunde knappt klara av att hålla balansen själv). Hon drog runt med kopplet och kastade kottar mot Nacho, men Nacho var bara glad och go hela tiden. Kan man vara annat än nöjd? Sunny var förstås lika lugn och trygg i alla sammanhang, men terven Sixten hade jag aldrig vågat släppa i närheten av tultande ungar. Det är så skönt att ha en hund som man kan lita på!
.jpg)
