På jakt efter rådjur och fåglar

Monica och jag hade lagt två viltspår åt Bröderna Bus igår eftermiddag. Idag var det alltså dags att prova brödernas spårnäsor för första gången i år. Nacho-pacho hade ett bra tempo i spåret, var helt lugn, inte ett pip och satt fint och väntade när jag stannade upp honom för att ta pauser. Klurigheterna klarade han bra, men han hade problem vid första vinkeln och vid en återgång då han tog sig an ett färskt spår istället. Jag fattade inte det till en början, så han fick gå en ganska lång sträcka innan jag började fundera på vart alla snitslar tagit vägen. När jag kommit på att han följde fel spår, kopplade jag upp honom och tog paus, gick sedan tillbaka, hittade spåret och tog paus igen. När jag väl släppte Nacho på spåret var han fast beslutsam att inte avvika från det igen. Han spårade fint och hittade spårslut. Nacho behöver helt klart mer spårträning.

Efter spåret åkte vi till "träsket" för att kolla om isen släppt. Det fanns öppet vatten i mitten av "träsket" och blandat isvatten längs kanterna. Jag slängde i en boll för att testa om Nacho kunde tänka sig att simma bland isen och det gjorde han med glädje. Då passade jag på att träna avlämningar igen. Nacho fick lämna av 4 bollar och 2 änder och han lämnade samtliga i hand utan att skaka sig, så nu ska jag förlänga avståndet ytterligare. Problemet med jaktfot i samband med bad kvarstod även idag. När Nacho badar får han glädjebaciller och vet inte hur han ska kunna hålla alla fyra tassarna på marken och det påverkar ju tyvärr jaktfoten.
Trots all glädje och iver kom inte ett pip ur den lilla Pachons strupe. Det är för bra för att vara sant! Bäst jag gör mig beredd på det stora bakslaget. Tänk om han bara sparat alla pip i lungorna för att närsomhelst brista ut i ett uppsluppet tollartjut. Ready, steady, goooooooooo!