Ibland undrar jag hur människor tolkar min blogg. Låter jag som en gnällfis som inte är nöjd med Nacho eller framgår det att jag faktiskt älskar min hund och inte skulle byta ut honom för allt i världen? Det må va hänt att han är knepig ibland, men i det stora hela är han en fantastisk hund. Och precis det visade han idag när jag och Monica träffades i Stockholm för att miljöträna hundarna och gå på hundcafé.
Nacho-pachen och jag tog pendeltåget till Stockholm, gick genom centralen och tog tunnelbanan till Karlaplan där vi mötte Monica och Poker. Nacho-pacho skötte sig exemplariskt. Lugn och fin under hela resan. Hälsade vänligt på folk (jag blir alltid stoppad av folk som tycker Nacho är så söt) och han var supertrygg trots allt stök runtomkring. Monica och jag gick en skön men blåsig promenad på Gärdet och det var så många hundar överallt att Nacho inte visste åt vilket håll han skulle titta. Både Nacho och Poker hälsade glatt på alla hundar och fungerade utmärkt socialt sett. Isen hade smält vid Djurgårdsbrunnsviken, så Nacho och Poker tog sig ett dopp. Sedan passade Nacho på att rymma till en flock dagishundar som var på promenad;
- Hello, hello alla dagishundar, ska vi leka? Jaså inte? Va´nurå? Duger inte en kis från landet, eller?
Vi avslutade dagen med att gå på hundcaféet "Himmelska hundar" på Östermalm. Nacho beställde en "Mezetallrik" och Poker köpte en "Chihuahuacoctail". Eftersom Nacho är lite sparsmakad så skänkte han sin ost till en tax, sin skinka och sin hårda leverpastej till Poker och sparade det godaste till sig själv, nämligen blodpudding och mjuk leverpastej.
Flera hundar sprang lösa på caféet och Nacho hade fullt upp med att hälsa på bichon friséer, en storpudel, en flathane, tre chihuahuor, en taxvalp, en springer spaniel och en softis. Det jag är mest nöjd med är att Nacho frivilligt gick och la sig vid mig efter en stund och kopplade av totalt. Nacho och Poker tog även på sig rollen som dörrvakter. De stod vid entrén och välkomnade gästerna med glada svansviftningar och nospuffar. Gud vad gulliga dom är, de två bröderna. Många människor kom fram och ville hälsa och fråga vad det var för ras.
När vi skulle gå kom caféföreståndaren fram till oss och sa att vi hade hanterat våra hundar på ett umärkt sätt. Monica och jag blev förvånade och undrade vad hon menade. Då berättade hon att de allra flesta bara kliver in med sina hundar utan att ha koll på dem, men vi hade sett till att våra hundar kom i rätt sinnesstämning innan de fick hälsa på andra hundar och gå runt i lokalen. Hon hade sett att våra hundar varvade upp när vi kom in, men att vi hjälpt dem varva ner, genom att agera ledare, kommendera dem att sitta och inte acceptera att de gick och hälsade på andra hundar förrän de lugnat ner sig. Det var kul att hon observerat det. Tänk vad duktiga hundar vi har. Vi gick in i en okänd lokal med minst 10 hundar på liten yta, kommenderade våra hundar att bli sittande medan vi beställde en bit därifrån. Vi gick och tog kaffe, letade efter ett ledigt bord, betalade och hämtade vår mat medan våra hundar satt kvar okopplade på sin plats. Dessutom sprang det fram hundar till Nacho och Poker hela tiden, men de satt kvar fint ändå, även om de fick väldigt långa näsor och lättade på rumporna några gånger. Tack för en trevlig utflykt Monica!
.jpg)
