Kursens andra dag

Här är Sally som är en powder-puff-tik. Hon tränar på att slappna av när andra hundar går runt omkring henne, eftersom hon tycker att andra hundar är lite läskiga.

Tollaren Bacardi ligger och slappnar av på sin filt medan storpudeln Elliot tränar följsamhet.

Bacardi är sugen på mattes godis.

Tollarpojken Nacho-pacho njuter av sitt levergodis.

Vi varvade avslappning med enklare doggy-zen-övningar. Här tränar Pachon hakan i backen medan jag slänger godis runt omkring honom.

CU-kurs, dag två;

Vad ska jag berätta om nu då?

För det första är jag ännu mer övertygad om att jag vill köpa en till hund. Hur gullig och fin Nacho än är, så funkar det inte att träna en hund med för dåligt belöningsintresse. Jag såg alla de andra hundarna och hur de matades med godbit efter godbit, medan jag fick vara glad åt att Nacho överhuvudtaget accepterade att ta emot mina godisbitar i vissa sammanhang. Vid några tillfällen vägrade han att ta emot rent kött och kunde då inte heller leka med sina favoritleksaker. Det var tydligt för mig att dessa tillfällen hängde ihop med hundmöten av olika slag. Det finns inget som går upp mot ett hundmöte i Nachos ögon...och det stressar honom något enormt, speciellt om en tik kommer för nära. Några undrade om jag har funderat på att kastrera Nacho, men det ser jag ingen anledning att göra. Nacho fungerar super till vardags. Jag tänker inte kastrera honom bara för att han ska fungera bättre på lydnadsplanen och få bättre matlust. Då köper jag hellre en hund till och låter Nacho syssla med sådant han älskar.

Det var många som tyckte Nacho var söt och gullig och det är han ju - jag älskar min hund - men jag blir så trött när han ena stunden är lättmotiverad och lugn för att i nästa stund vara splittrad, svår att få kontakt med och näst intill omöjlig att belöna. Jag förstår nu att jag i dessa sammanhang måste sluta träna och köra avslappningsövningar tills han kommit i rätt form igen. Frågan är om det är värt allt jobb och all stress för Nacho bara för att lyckas i lydnadstävlingssammanhang? Nä, jag tror inte det.

Jag blir avundsjuk på alla som har hundar som gör vadsomhelst för en torrfoderkula eller en boll. Hur svårt kan det vara att träna då? Jag tror verkligen att det vore bra för Nacho att ha en "syrra" (för någon mer hanhund blir det inte). Pratade med flera stycken på kursen som höll med mig om det. Nacho behöver ha en hundkompis att leka med, en hundkompis att vara avundsjuk på, en hundkompis att varva träningen med, en hundkompis som snor ens mat om man inte är het på gröten. Och jag behöver en hund som vill ha mina belöningar så att jag kan få träna och tävla i lydnad och jakt.

Jag kan inte säga att jag efter kursen har hittat verktyg för att nå mina mål med lydnadsträningen. Det känns faktiskt ganska hopplöst. All träning handlar om belöning, så även CU-träning och när inte belöningen är värd något så är det svårare att nå resultat. Det jag kommer ha nytta av är avslappningsövningarna som jag kan använda i olika sammanhang och träningen on/off. Jag kommer fortsätta träna "titta-på-hunden" och hoppas att det minskar Nachos stress och avdramatiserar hundintresset. Jag är nöjd med att jag kunde avbryta träningen när jag inte tyckte övningarna fungerade för oss och att jag la upp träningspassen på det sätt jag tyckte passade för Nacho. Jag har bestämt mig för att inte vara så mesig när jag är på kurs, utan bestämma mig för hur jag vill träna.

På eftermiddagen var Nacho så trött att han såg drogad ut, så jag valde att hoppa över sista övningen som var race mot matta bredvid annan hund med matskålar emellan.

Jag känner mig missförstådd. Det är inget kul att höra att man har fel bild av sin hund och att man missbedömer hunden. Jag kanske uttrycker mig för starkt - har ju en viss känsla för dramatik. Det må vara hänt att Nacho såg gullig och trevlig ut när vi tränade i helgen, men det är attityden och belöningsintresset jag vill åt. Jag vill inte klicka för att Nacho lojt går vid min sida och inte gör utfall mot andra hundar. Nacho är ingen utfallshund. Det är inte det som är vårat problem. Vårat problem är att hålla fokus när andra hundar är i närheten och att Nacho ska vilja jobba med mig, trots att det sitter en söt labradorfröken på en filt några meter bort. Jag vill att Nacho ska tycka att mina belöningar är roligare än den stiliga labradoren, men det finns inga belöningar som är tillräckligt mycket värda vid dessa tillfällen. Så jag får inse fakta och lägga av med tävlingslydnaden hur tråkigt det än känns. Har under helgen fått mer insikt i att Nacho är vek och mycket känslig för min sinnesstämning och mina signaler. Och när han blir rädd för mig, blir han låg och spänd och vill inte vara med och träna, så någon korrigeringsträning på lydnadsplanen känns inte heller aktuellt.

Imorgon ska jag träna jakt med Maria och Bruno. Jag hoppas träningen blir rolig och att Nacho lyckats vakna upp från sin koma. Jag har förberett en hemlig överraskning till Nacho som han ska få om han är riktigt duktig.

Pontus och Anton hjälper mig att såga ett älgben i mindre bitar. Nacho älskar skankar av alla de slag...visst är det äckligt, men vad gör man inte för att hitta bra förstärkare.