Snopen matte

Idag hade jag bestämt mig för att öva tre moment som ingår i Tollingjaktprovet. Jaktfot, tolling och sök med änder. Under jaktfoten brukar Nacho öka takten ju närmare gömslet vi kommer och ibland tar han sig friheten att springa före de sista metrarna (speciellt om jag har laddat området med andlukt). Jag hittade därför på en "lura-övning" med två gömslen. Om Nacho drog mot den ena gömslet skulle jag vända om och gå mot det andra istället. Jag förberedde genom att sätta upp två skynken (gömslen) längs en stig i skogen och ladda områdena med fågellukt. Hämtade Nacho och började gå jaktfot rakt mot stigen. Jag kunde sedan välja om jag skulle vika av mot höger eller vänster gömsle. Jag hade bestämt mig för att kolla vilket gömsle Nacho tog sikte på och sedan välja att gå mot det andra. Så fort Nacho drog framåt skulle jag vända och gå mot det andra gömslet och när han gått fint till gömslet skulle han få sin belöning. Ungefär som jaktfotstränande med två figgar som lockar, men nu med and-doftande gömslen istället.

Vad hände? Jo, tollaren Nacho förstod att det var något lurt på gång och gick kanonfint vid sidan utan någon dragning alls. Vad snopen jag blev! Inte ett pip heller - utan precis så där som jag vill att det ska se ut. Jag körde övningen tre gånger och valde att gå mot olika gömslen. Nacho skötte sig exemplariskt. Sedan tränade vi tolling med störning. Nacho tollade fint. Maria hade hans plyschkatt i snöre som hon gullade med som störning. Vid ett tillfälle kunde inte Nacho hålla sig utan rusade mot henne med minidummyn i munnen, men han blev så paff när hon bara vände sig om och jag blev så full i skratt - den minen Nacho hade skulle jag vilja ha förevigad. Nacho insåg att han blivit lurad. Sedan lät han sig inte bekymras av Maria och katten, men man kunde se att han hade koll på dem hela tiden. Jag älskar verkligen den här lura-träningen - den gör mig på så gott humör.

Sista övningen var ett sök med tre änder. Jag hade gömt två änder väldigt knepigt och en and låg på en hög sten. Alla änder kom in i hand, greppen var sisådär. Man kan se att Nacho tar bra grepp från början, men han håller så löst att anden långsamt glider ur munnen när han springer. Jag hoppas han hittar tekniken så småningom. Smolket i bägaren var att han agerade spejare på den höga stenen. Nacho har under några månader haft mycket snabba upptag, men nu stod han på sin stenpost och spejade åt olika håll, för att tillslut bestämma sig för att ta upp anden och leverera. Jag blev så snopen att jag bara stod och glodde utan att varken vissla, ropa eller springa min väg, men det kanske var lika bra det. En del säger att man ska vissla när hunden beter sig sådär, andra säger att man ska avvakta och sedan jubla när hunden griper och jag har även fått rådet att bara springa iväg. Någon har också sagt att jag minnsann ska visa vem som bestämmer och kräva att Nacho omedelbart tar fågeln (men det är helt emot mina principer, så den tanken slog mig faktiskt inte förrän nu i skrivande stund). Jag och Nacho mår så bra av den positiva träningen och vi har verkligen kul ihop. Så på sätt och vis är jag glad för att Nacho varit en svår hund att träna, för jag har verkligen fått utveckla mina träningsmetoder.

Mina knep att få ner Nacho i stress och hitta rätt fokus fungerade även idag. Ingen skulle bli lyckligare än jag om det fortsätter att gå lika bra. Frågan är hur det fungerar på prov med skott, massor av andra hundar, nya människor och min egen nervositet. Man kan aldrig veta. På juniorjaktprovet var Nacho lugn och fokuserad - inte ett pip - trots allt runtomkring. Det är bra konstigt!

Solen sken från en klarblå himmel och jag kunde inte tänka mig att åka hem efter jakt-träningen. Ringde Monica för att höra om hon ville träna, men hon var på jobbet, så jag tog ett eget träningspass på Bro-Håbo BK och filmade alltihopa. Körde igenom ettans program men det kändes inget vidare, rent av kasst. Jag tyckte Nacho var seg, linförigheten kändes urdålig, läggandet slött. Övrigt var väl okey. Ville knappt kolla på filmen när jag kom hem, men jag måste ha något allvarligt fel i huvudet för det ekipage jag såg på filmen var bra. Inte superbra, men bra. Snacka om att ha skev verklighetsbild. Ja herregud, jag ska nog aldrig mer träna utan att filma. Hur kunde jag tycka att Nacho var slö? Han hänger på fint vid mina militanta struts-steg. Att jag aldrig kan lära mig att gå sakta, men Nacho hänger på ändå! Jag körde även lite fjärr, snabba lägganden samt en fokusövning med lek. Nacho såg glad och lycklig ut på filmen - ville nosa i backen några gånger och kollade sig omkring en del, men det såg mycket bättre ut än vad jag hade föreställt mig. Nacho sätter alla moment på första försöket även om det inte alltid är toppklass på utförandet. Och han är definitivt inte slö och tråkig - jag fattar inte var jag fått det ifrån???