Han var tämligen ointresserad av mina godisbelöningar när vi var bland andra hundar. Det spelade ingen roll att jag både hade köttfärs och kyckling med mig.
-Tvi vale, sa Nacho-pacho. Jag skiter väl i din äckliga mat. Jag ska kolla på hundar och lukta på intressanta fläckar. Du kan dra till skogs med din gamla mat och dina trista leksaker!
Jag fick låna Izor ett tag för att visa Monica hur man tränar doggy-zen. Vilken hund - det är nästan så man blir tårögd. Izor ville ha mitt godis, tom. torrfodret och hade 100 % fokus hela tiden. Var så ivrig att göra rätt och erbjöd massor av beteenden för att kunna kvittera ut en enda liten torrfoderkula. Det är jag inte van vid precis.
När Monica och jag tränade jaktfot i skogen utan andra hundar i närheten passade däremot både godiset och leksaken alldeles utmärkt för herr Pacho. Eftersom Nacho gick så bra jaktfot igår när vi tränade hade jag bestämt mig för att utmana honom ytterligare. Nacho har länge spanat in gosedjuret Pingu Pingvin som Stefan inte längre är intresserad av att behålla. Jag knöt ett snöre kring Pingus hals och sedan fick Monica gå ut och gå med Pingu några meter framför Nacho och mig. När Nacho gick fint jaktfot fick han springa och leka med Pingu (läs fånga och döda Pingu). Nacho skötte sig utmärkt, så Monica fick utmana honom ytterligare genom att låta Pingu hoppa upp och ner och själv skoja och busa med Pingu.
- Det där tramset går jag inte på, tänkte Nacho-pachen som naturligtvis förstod att det här var en "lura-lek".
Men vi lyckades få honom att gå ur position vid ett tillfälle. Monica hade satt sig vid sidan av stigen och slängde fram Pingu när Nacho passerade. Då drog Nacho för långt ut åt vänster, så jag "tokade" (läs felade) honom och vi började om pånytt. Efter det misstaget fanns inte en chans för Monica att få Nacho ur position, så vi avslutade övningen. Jag ville testa Nacho ytterligare så jag bad Monica att vi skulle träna Nacho och Poker samtidigt. Vi gick jaktfot mot varandra och lät hundarna springa till sin leksak när de passerat varandra på ett bra sätt. Sedan körde vi växelvis inkallning och jaktfot mot varandra igen. Nacho och Poker jobbade väldigt fint tillsammans och var riktigt duktiga.
Bra för mig, eftersom jag vid varje lydnadstävling känner sådan hopplöshet. Jag får nog lägga ner lydnaden eller satsa på brukset där det inte är så många hundar närvarande. Nacho är inte sig själv på sådana här tävlingar och jag blir så trött på honom. Så trist när de andra hundarna får honom så ofokuserad och stirrig. Blä.
Vi har under två månader tränat intensiv lydnad och åkt runt till olika brukshundsklubbar och andra ställen där det finns gott om störningar och jag hade tänkt utvärdera hur jag ska gå vidare eller om jag ska lägga av eller ta paus med lydnadsbiten.
Just nu vet jag faktiskt inte vad jag vill. När jag tittar på de ekipage som tävlar så inser jag att jag är perfektionist och har ruskigt höga krav på Nacho och mig. När Nacho inte går upp i stress så är han fantastiskt duktig i lydnad. Men, men, men.... en tävling innebär stress för Nacho och då funkar nästan ingenting istället.
Vet inte vad jag ska göra... får fundera på saken ett tag till. Synd bara att lydnaden som jag alltid tyckt varit så rolig ska kännas så hopplöst svår. Jag blir faktiskt lite ledsen när jag tänker på det. Kanske dags att lägga lydnaden åt sidan? Det finns ju annat att göra med Pachon som han är bättre lämpad för. Ja, just nu vet jag faktiskt varken ut eller in.
.jpg)
