Skam den som ger sig!

Idag var det dags för lydnadsträning på Stockholm norra BK. Monica var lite sen, så jag tog en promenad med Nacho i omgivningarna. Det var en fantastiskt vacker dag idag. Marken full av pudersnö, klart på himlen och ljust. Jag älskar ljuset och behöver det så mycket för att må bra och få energi. Efter en stunds promenerande i skogen kom vi ut på en äng som troligen var skapad av vår herre till just dirigeringsträning. Jag stannade en stund, kollade in ängen lite mer och kände träningslusten falla över mig. Vadå träna lydnad? Det är ju som gjort för dirigeringsträning. När jag träffade Monica kunde jag inte låta bli att föreslå att vi skulle ändra våra planer och pratade så lyriskt om dirigeringsängen så att Monica också föll pladask.

Poker och Nacho fick således vandra bort mot ängen. Vi gömde dummys på 5 olika ställen med olika svårighetsgrad. Den svåraste stationen var 5 minidummys instoppade i högt gräs under en taggbuske. Vi hade en station där hundarna var tvungna att hoppa över ett dike, en station med dummys under en jättestor gran, en station med dummys i ett grenigt buskage och en station vid en träddunge. Vi började att skicka hundarna med linjetag åt helt motsatt håll från varandra. Det var inga problem alls, så vi avancerade till att gå walk-up och skicka linjetag mot samma område med varannanskick. Nacho var lite väl het vid Pokers första skick, men pep i alla fall inte, så jag började klicka när han tittade på Pokers arbete och belönade fokus och tystnad med kyckling eller vände om och skickade Nacho bakåt mot ett annat område.

Nacho och Poker var otroligt duktiga. Jag är så nöjd med min lilla Nacho-pach. Raka fina linjetag, totalt oberörd av omgivningen. Det kom hundar, joggare och Poker som jobbade bredvid.
- Inga problem, sa Nacho-pacho. Jag skiter väl i dom. Håller du på att försöka lura mig nu igen, matte?

Hade lärt av mina misstag igår och hade mattan med. Poker fick låna en matta av Nacho och båda hundarna fick sitta och coola ner både före, i pauser och efter träningen.

Det var så rolig träning att Monica glömde bort att hon faktiskt äger två hundar. Som plåster på såren fick Izor ett dummysök i skogen vid brukshundsklubben. Nacho fick följa med och träna passivitet. Jag hade förberett godis-stationer bakom oss. Det fanns härliga godisträd, godishålor under granar och godisstenar som Nacho fick gå till när han sutttit lugn och tyst ett tag och kollat på Izors sök. På slutet ville Nacho knappt titta på Izor. Satt bara och glodde på mig och undrade när han skulle få gå till sin godis-station.

Men, men, men - tänk att det alltid ska komma ett men...

Efter fikat tog vi ut hundarna igen för att avsluta med en platsliggning på appellplan. Nacho var i fin form (trodde jag), men så fort jag tog av kopplet kom några pip. Jag gick tillbaka till mattan och Nacho såg hur lugn och fin som helst ut. Gick tillbaka och precis samma sak inträffade. När Nacho satte sig fot kom lite pip. Jag gick tillbaka mot mattan igen och tänkte att nu gör jag ett tredje försök. Piper han, så avslutar jag träningspasset, men då var han helt tyst och låg platsliggning i 2 minuter - hur bra som helst - jag gömde mig 1 minut och var synlig lika länge. Körde sedan ett kort pass med Monicas apportbock. Ettans apportering, tvåans apportering och hopp apport. Nacho var oberörd av Poker och kelpien som tränades alldeles intill. Duktig vovve! Det är nästan för bra för att vara sant. Leslies metoder funkar på Nacho. Skam den som ger sig!

Nu har Pachon träningsuppehåll i två dagar för jag ska jobba hela helgen.
Trevlig helg till er som läser Nachos blogg!