Nu är det snart dags att gå viltspårprov igen. Jag pratade lite med Monica om hur jag skulle lägga upp träningen inför provet, eftersom jag inte känner mig riktigt redo. Nacho är en duktig spårhund, men han är för snabb i spåret. Domaren på anlagsprovet sa ju att vi måste jobba på att få ner farten och det har jag inte tränat på som jag borde. Har ju mest hållit på att träna med fåglar och kaniner inför apporteringstestet. Nåväl, jag vill ju alltid vara så förberedd och känna mig så säker på hunden innan jag tävlar, så det blir en utmaning i sig (för mig) att tävla, trots att jag känner att vi inte har tränat klart. Det finns ju massor av människor som går ut och tävlar innan hunden är helt klar, så varför inte jag? Jag får se det som en träning och det är alltid nyttigt att se hur Nacho och jag själv fungerar på tävling. Men som sagt, gammelfarfar kommer inte att hinna med oss i spåret (anlagsprovsdomaren sa att jag skulle ha ett tempo så att gammelfarfar kan gå med bakom).
Jag la ett spår igår som vi gick i morse. Ville kolla hur Nacho tog spåret när det inte ösregnat en hel natt (som vid senaste spårtillfället).
Det gick betydligt bättre idag, så det känns skönt. Men, men, men... gammelfarfar skulle aldrig ha hängt med i vårt tempo. Jag försökte verkligen hålla emot i linan, stannade Nacho några gånger och bara stod och väntade en stund, men tempot är likväl för högt. Nu ska vi inte träna något mer innan provet - det får gå som det går!
När vi kommit hem tänkte jag kolla på internet och blogga om spårträningen. Då kommer Nacho-pachon och vill sitta i knät. Han är så gullig så gullig så gullig. Det går inte särskilt fort att blogga med en tollarkille i knät, men det är mysigt i alla fall.
.jpg)
