15 oktober 2008

Perfekta höfter, Nacho-pacho

En sådan hoppjerka som Nacho måste väl helt enkelt ha A på höfterna, men man vet ju aldrig. Nu är han i allafall röntgad och hade A-höfter samt ua(0)armbågar.

Vi har tränat lydnad i Bålsta centrum idag. Jag körde mitt nya koncept och det gick strålande. Jag hoppas verkligen att jag kan få till det här med störningsträning nu. Vad gör jag annorlunda då?
Jo, jag rastar Nacho långt innan vi tränar. Rastning (läs lukter) ska inte på något sätt sammanknippas med träning. Nacho får sitta i bilen och vänta ett tag och bli lite sugen på att få komma ut. Sedan öppnar jag buren, packar på mig gosedjuren och kanin-skinnet och släpper ut Nacho. Väntar på att han ska ta initiativ, tex. ögonkontakt eller fotposition. När han gör det säger jag:
-Ska vi träna?
Det är Nacho som ska ta initiativet enligt klickertänket. Vill han inte träna, utan väljer lukter, blir det time-out i bilen. Sedan försöker vi igen. Oj, vad snabbt han förstod den principen. Jag har nog varit lite för mesig tidigare. Nu har han börjat få klart för sig vad som gäller för att få vara med och "leka". Jag har heta belöningar dvs. gosedjur eller kaninskinn, gärna som jaktlek. Nacho älskar det! Han blir så i gasen att han till och med äter lite godis på slutet av träningen när jag kör lugnare moment. Idag hade Nacho full fokus på mig. Det passerade bilar, människor och hundar. Det var världens oväsen från aulan där ett hårdrocksband spelade, men Nacho brydde sig inte ett dugg. Häftigt! Nu ska jag fortsätta träna så här regelbundet och se om det ger resultat. Jag hoppas och tror det! Det verkar funka betydligt bättre än att fela honom när han luktar för då blir han bara låg och trist.

Jag är inne på 2:a varvet av klickerboken "Lydnadsträning i teori och praktik" av Köste och Egtvedt och kan inte få nog av allt jag läser. Boken har cirkus 650 sidor så det är en hel del att läsa, men jag rekommenderar den varmt till alla som är intresserade av klicker-träning. Eftersom jag tycker det är så roligt att läsa och skriva har jag börjat sammanfatta vissa delar av innehållet på bloggen. Dels tycker jag det är kul, sedan hoppas jag förstås att det kommer någon annan till nytta och framförallt så befäster jag kunskapen hos mig själv genom att sammanfatta och skriva ner. Så mest egoistiskt är det nog ändå...

Ibland när jag tränar går jag tillbaka till gamla träningsmetoder utan att tänka på det. Jag kommer på det i efterhand. Det är så svårt att förändra beteenden. Som tur var fanns det ett stycke i boken som handlade om just detta - hur svårt föraren har för att ändra träningsmetod. Även hundar har svårt att ändra träningsmetoder...

Vet ni vad Crossover-hundar är?
Det är en icke-klickertränad hund som man börjar träna klickerskt med. Hunden måste då lära sig de nya principer som klicker-träningen innebär, vilket inte är så lätt. Detsamma gäller för crossover-förare. Jag är en typisk sådan...
Har tränat traditionellt med belöning och korrigering i många år, men försöker träna Nacho enligt klickermetoden. Det går som sagt inte alltid så bra som jag önskar.

Vad händer då med en hund som ska övergå från "vanlig" träning till klickerträning?
Den har svårt att vara kreativ. Klickerträningen bygger ju på hundens egen vilja att göra rätt för att få sin belöning. Den ska med så små hjälpmedel som möjligt lista ut vad den ska göra för att få sin belöning. Om den försöker, men gör fel, korrigerar man inte, utan säger: Bra försök, men fel, nu får du ingen belöning, men försök gärna igen. Att säga Nej, bli arg och försöka visa hunden rätt beteende genom att hjälpa med godis existerar inte. Klickerhunden ska kunna erbjuda beteenden spontant och förändra dessa beteenden om de inte ger utdelning. Crossover-hunden brukar inte klara detta, eftersom många lärt sig att det innebär obehag att göra fel. Därför gör de så lite som möjligt - det är tryggast - eller väntar på hjälp från föraren. Många hundar har tränats att passiva vänta på kommando eller hjälp från föraren, vilket gett dom uppfattningen att dom ska vänta med att göra någonting tills föraren hjälper dom eller kommenderar dom. Många hundar som tränats med korrigeringar gör rackartyg när man börjar klickerträna dem. Föraren har genom att tillföra eller hota om obehag undertryckt många oönskade beteenden. När ägaren slutar hota om eller tillföra obehag kommer alla rackartygen fram igen.

Tanken att inte korrigera hunden när den gör fel, utan vänta på att den gör rätt kan vara outhärdlig i början för en traditionell hundtränare. Man vill så gärna hjälpa hunden när den inte förstår och bestraffa /korrigera hunden när den gör fel. Föraren har blivit förstärkt så många gånger av att bestraffa hunden att det i vissa situationer bara sker. Författarna menar att det nästan är lika svårt att sluta bestraffa hunden som att sluta röka. Man "exploderar".
Varför är det förstärkande att straffa hunden?
Jo, när föraren blir arg och frustrerad över att träningen går dåligt får föraren ut en massa "ånga" när han/hon tar tag i hunden och skäller och bestraffar. Det är jätteförstärkande för föraren. Dessutom blir hunden ofta uppmärksam på föraren efter bestraffningen, slutar med dumheterna med en gång. Föraren känner att han/hon fått kontroll över situationen. Det är mycket förstärkande för föraraen även om långtidseffekten av sådan bestraffning sällan är särskilt bra. Det blir dessutom biverkningar. Varje gång föraren bestraffar hunden blir förarens straffbeteende förstärkt - och det är ännu lättare att ta till bestraffning vid nästa träningspass. Klickertränare blir sällan arga och frustrerade när de tränar. De löser problem genom att sänka kriterierna, belöna bättre och mer precist. De anser att det är förarens fel när träningen går dåligt - inte hundens. Varför då bestraffa hunden?

I traditionell träning korrigerar man fel. Det gör något med både hund och ägare. I klickerträning lär sig hunden erbjuda frivilliga beteenden och är inte rädd för att göra fel. Att göra fel innebär en ny chans att göra rätt. Föraren koncentrerar sig på att belöna de bra sakerna som hunden utför. Detta gör också något med både hund och ägare. "MAN BLIR PÅ BRA HUMÖR AV SÅDAN TRÄNING!"