Klicker-fåret tränar trix och agility samt en nattsuddares reflektioner

Jag bli så inspirerad när jag ser djurtränarfilmer som är baserade på klickerträning. Häftigt!

Jag har jobbat kväll/natt och hade som vanligt med mig nattlektyren "lydnadsträning i teori och praktik" av Köste och Egtvedt. Jag läste ett kapitel om tävlingsträning som jag fastnade för. Nacho är en läraktig och smart liten kille, men vi har två ganska stora problem när vi tränar lydnad. För det första är han svårbelönad - han gillar ju inte mat - kan tom. rata kött när han är intresserad av något annat, tex. en lukt eller en hund som passerar. För det andra är han väldigt störningskänslig. Han vill ha koll på allt samtidigt, vilket medför att han är superduktig när vi tränar utan störning och ganska sopig när vi tränar med störning. Jag tror att det hör ihop en del. Vore han mat-tokig kanske matintresset skulle överväga störningen han utsätts för. Märker att det fungerar bättre att belöna med kamplek när vi tränar med störning, eftersom kamplek är något av det bästa Nacho vet, speciellt om jag tar fram kanin-skinnet. Då är han mer fokuserad på mig.

Ibland känns det stressigt när folk frågar varför jag inte tävlar och när jag ser alla andras fantastiska resultat som väller in på hemsidor och bloggar. Jag börjar titta på tävlingar och tänker att "nä, nu måste jag också tävla - vi kan ju inte vänta hur länge som helst- men så läser jag kapitlet om tävlingsträning och känner att jag gjort helt rätt som inte tävlat i lydnad /bruks /officiellt jaktprov ännu. Vi är faktiskt inte klara, så enkelt är det!

Författarna i boken anser att tävling med en hund som inte är färdigtränad alltsom oftast är ren avdressyr av det man byggt upp genom flera månaders träning. De menar att om man tävlar med en hund som inte har lärt sig jobba med störningar och/eller inte lärt sig jobba ett längre pass utan belöning är ödeläggande för det du byggt upp. Hunden lär sig att oavsett vad den gör blir det ingen belöning och att chansen till belöning på tävling är liten. Om hunden gör fel och du ändå fortsätter momentet eller går in med dubbelkommando för att rädda momentet kommer du förstärka felbeteendet. Författarna menar att det är därför som det finns så många hundar som bara gör bestämda fel på tävling, inte på träning. Du ska lära in momenten ordentligt och dessutom träningstävla innan du tävlar. Då kommer inte tävlingarna att förstöra så mycket. Om man startar för tidigt med tävlingar kommer man förr eller senare gå in i väggen. Hunden går bra vid träning, men fungerar inte på tävling. Om man börjar tävlingsträna i detta skede kan hunden lära sig skillnaden mellan träning, träningstävling och tävling och prestera sämst på tävling. Det är då många förare byter ut sin 4-5 år gamla hund mot ett yngre exemplar enligt författarna.

Författarna sammanfattar att om du vill ha en stabil tävlingshund som varar i många år ska du lägga stor vikt vid träningstävlingen. Utmaningen är att få hunden att utföra momenten lika bra på tävling som på träning. Hunden ska lära sig att:
- utföra flera moment på raken innan belöning kommer
- utföra momenten lika bra även om det finns störningar i närheten
- vänta tålmodigt och uppmärksamt i pauserna
- bara reagera på förarens kommando, inte tävlingsledarens
- prestera på första försöket (du får ingen andra chans på tävling)

Författarna önskar förstås att momenten ska vara baklängeskedjade (det är ju klicker-träning det handlar om!). De menar att baklängeskedjade moment håller bättre över tid. Det är bra om man baklänges-kedjat de sista momenten i klassen, så hunden vet att den närmar sig belöning. Det är förstås jätteviktigt att föraren vet hur han ska agera på tävlingsplanen - men det visste vi väl alla vid det här laget.

Nu är det störningsträning som gäller för Nacho och mig. Det är verkligen vårt största problem. Jag ska även börja träna tvåans moment lite mera, eftersom det blir så tråkigt att bara nöta lydnadsklass 1 /appellklass. Har börjat förbereda sändande med ställande genom att skicka Nacho mot musmatta 10 meter framåt och stå kvar. Det går jättebra, så nu är det dags att lägga ut rutan...