Jaktträning med klickerinriktning

Idag har Nacho och jag tränat jakt i Ågesta, söder om Stockholm. På plats var 4 ekipage. Det var 2 labbar, en golden och den söta tollarpojken Nacho, såklart. Jag tyckte det lät jättespännande att träna med dessa människor eftersom de tränar jakt enl. klickerfilosofin. Lika spännande var det att se hur Nacho skulle reagera på nya människor, nya hundar, ny plats och dummys som inte var hans egna. Nacho fick börja träningen, eftersom jag inte ville gå med i deras walk-up. Han fick gå jakt-fot ner på en äng och sedan riktade jag honom ömsom mot en liten skogsdunge till vänster och en till höger. Nacho fixade fyra enkelmarkeringar galant. Hade inga tendenser att springa till de andra hundarna, så det är jag nöjd med (eftersom han varit en liten rymmare ett tag). Nästa moment var jakt-fot på linje. Jag provade först med jakt-koppel, men Nacho var så duktig så jag kunde ta av det. Han fjantade lite och ville inte sitta i blötan (det var rusk-väder), men jag brydde mig inte om det (tänkte på de blöta tollingjaktproven där hunden lika gärna kan stå vid sidan). Jag avslutade långt före de andra, eftersom den här övningen var ny för Nacho.

De andra hundarna hade kommit mycket längre än oss i sin träning, så jag valde att göra egna övningar med Nacho istället för att utsätta honom för sådant han inte klarar och dessutom kan gå upp i stress för. De gjorde långa walk-uper med varannanskick på 50 meters linjetag, bla. över dike med vatten och det kan inte ens Nacho om jag tränar själv med honom.

Jag ägnade mig istället åt passivitetsträning. Vi stod och tittade på de andra och när Nacho varit tyst och lugn ett tag fick han en övning åt motsatt håll. Vi körde linjetag, sök och närsök. På linjetaget var Nacho stressig flera gånger och pep lite, men jag körde mitt "tokigt", vände om, gick jakt-fot tillbaka till startplats och skickade bara när han var tyst och fokuserad.

Mest nöjd är jag med mig själv idag. Får man skriva så? Men jag är verkligen nöjd med att jag enbart gjorde övningar som jag trodde skulle fungera för Nacho och inte gav mig in i övningar som jag tror kommer att misslyckas. Det blev Nachos och min individuella träning, men med störningar i form av nya människor och hundar som jobbade vid sidan om.

När det var dags för skott med apportkastare bröt vi och åkte hem. Jag vill inte köra för mycket med skott, speciellt inte tillsammans med andra hundar och när Nacho redan är taggad.

Men det är härligt att se dessa snabbfotade labradorer. Det ser hur lätt ut som helst när de jobbar och de är härligt glada och fokuserade hela tiden. Jag säger bara det - wow....och inte blev det sämre av att stämningen på fältet var toppen. Jag hörde bara glada röster, såg hundar med iver, koncentration och viftande svansar. Piporna ljöd och alla var lyckliga. Kan det bli bättre?