Åter en härlig dag i skogen efter ett 26 timmar långt arbetspass.
Nacho var som vanligt strålande lycklig när jag kom hem. Och ännu lyckligare blev han när jag berättade för honom att vi skulle ut och leta nya tränings-marker.
En kompis till mig känner till Bålsta ganska väl eftersom han både är en skogsmulle
och en äventyrare. Han berättade att det fanns sankmarker med halvt igenvuxna sjöar
i ett område där han brukar klättra. Han älskar att klättra, leta grottor och klämma sig igenom smala grottpassager. Jag nappade direkt och tänkte att det här kan vara en bra tränings-sjö för Nacho-pacho inför tollingjaktprov, så jag frågade om han kunde visa mig sjön. Vi skulle bestämma tid osv via mejl och när jag kom hem från jobbet fanns ett meddelande till mig med följande text:
"Hej!
Jo, jag tror att tiden räcker till ganska bra även om själva grottan kan ta lite tid eftersom det är en del vatten där. Det är synd att man måste ta den passagen eftersom millitärens staket nuförtiden är i vägen då man ska gå den vanliga vägen. Men det är lugnt - det fixar vi!/Ola"
Herregud, gå igenom en grotta med vatten, tänkte jag.
Undrar hur Nacho klarar det? Tänk om vi måste klättra också - eller om det är smala passager med spindlar. Hua hua...
-Men jag måste få se sjön - jag försöker nog, sa jag till mig själv och åkte iväg.
Grundlurad!!! Ha Ha Ha...verkligen roligt...han hade drivit med mig, det fanns ingen grotta alls i det området. Men det var ändå svårt att ta sig dit.
Vi gick och vi gick och vi gick - vi klafsade i dyvatten, hoppade över vattenfyllda diken, trängde oss igenom snår och så äntligen stod vi där i en glänta, med en alldeles perfekt tränings-sjö och jag blev alldeles lyrisk. Nacho fick förstås prova sjön på en gång.
Jag började med en enkelmarkering i vatten med en passage via vattenväxter på några meter. No problem. Avancerade och slängde markeringen över den lilla sjön in i vassen på andra sidan. Nacho arbetade alldeles utmärkt. Det tog lite tid att finna bollen, men han tog den, hoppade ner i sjön och lämnade av i hand. Avancerade ytterligare och gick ganska långt ifrån Nacho och slängde ut bollen i en liten vattenpöl längre bort. Nu var han tvungen att ta sig igenom svår markterräng, gå i vatten från en "ostadig strand", simma och leta efter bollen som låg invid en vassrugg. Det gick bra det också, så vi avslutade med ny enkelmarkering över sjön och ganska långt in i markvegetationen på andra sidan. Nacho luktade så intensivt så att vi kunde höra "sniffen" där vi stod. Man hörde sniffen och såg hur vassen böljade, men någon hund syntes inte till. Så plötsligt dök han upp på andra sidan, men kunde inte ta sig ner i sjön pga. alla växter. Han sprang fram och tillbaka och försökte tränga undan vassen, men fastnade på något sätt. Jag hejade på honom och då tog han ett skutt och trängde sig igenom vegetationen för att gå ner i vattnet. Han var en duktig liten hund, min Nacho-pach.
Här ska vi träna flera gånger! Trots att det var svårt att ta sig dit.
Till råga på allt fann vi gult guld i skogen. Jag har aldrig sett så många och så stora kantareller i hela mitt liv.
NACHO OCH INVASIONEN
En alien har invaderat vårt hus. Vakthunden Nacho-pacho undersöker utomjordingen...
...och bestämmer sig för att attackera med pussar...
.jpg)
