Smärtgränsen

-Vilken tråkig dag, sa Nacho-pacho till mig med sin hundiska dialekt. Ska jag bara få träna en gång i dag? Och så kort tid? Nä, skärpning!

Och eftersom jag är en lydig matte tränade jag lite till med Nacho-pachen under kvällspromenaden. Tog med bollar, kongar och visselpipa. Tänkte kolla var smärtgränsen gick vid dirigering. 10 meter var tydligen för lätt i enkel terräng. Jag satte Nacho och lade ut bollarna 15 meter åt varje håll. Det var kolsvart så han kunde inte se bollarna, men han såg på när jag la ut dom. 15 meter funkade åt höger och åt vänster, men lite tveksamt bakåt. Han fick vittring sista metrarna och kunde därför klara uppgiften. Jag ökade till 20 meter och då var det stopp. Här gick tydligen smärtgränsen. Han betedde sig som när jag körde hela inkallning-stopp-dirigeringsövningen för några dagar sedan. Sprang ut några meter bara och ställde sig och tittade på mig. Jag gjorde om övningen, men förenklade genom att bara köra höger och vänster samt var mycket tydlig med att jag hade bollar som jag gömde. Då gick det bättre, men han saktade ner de sista metrarna och jag blåste närsöksignal för att han skulle sätta på näsan. Gjorde om samma övning igen, precis likadant och då gick det bättre. Nu litade han på att det låg bollar där jag pekade och jag ökade avståndet ytterligare några meter. Kanske lite för stor ökning, för Nacho saktade in vid 15 meter och jag fick stötta med ja, ja för att han skulle fortsätta ut och sedan blåsa närsöksignal. Så nu ska vi träna dirigering höger, vänster och bakåt på 15-20 meters avstånd i lätt terräng, tills det funkar enl. 80%-regeln. Sedan avancerar vi till svårare terräng och vi ska även prova med bollar som Nacho inte har sett att jag lagt ut.