Nacho-pacho och positiv träning

Jag kom hem klockan 10 imorse efter att ha jobbat 13 timmar i sträck. En superglad Nacho-pacho tog emot mig - och trots att jag var så trött, så överförde Nacho massor av positiv energi på mig och vi sprang ut på tomten och lekte en stund. Jag hann få med mig visselpipan och två kongar, så när Nacho varvat ner lite, övade vi på stoppsignal, vilket faktiskt gick riktigt bra idag. Sedan gick vi hem och sov en stund. Nacho låg tätt intill mig och tryckte sig nära, nära.

På kvällen åkte jag till Upplands-Väsby BK för att träna lydnad med Nacho. Det var länge sedan vi tränade lydnad på brukshundsklubben. Har ju bara kört lite agility på Bro-Håbo BK tillsamans med Stefan. Jag ledsnade på lydnaden när Nacho var dryga året och fick vaxproppar i båda öronen. Det blev så fel på lydnadsplanen när jag trodde att Nacho vägrade lyda eller inte fattade något alls längre. Jag förstod ju inte att han inte hörde vad jag sa. Jag har haft svårt att motivera mig att åka till klubben efter detta, men har tränat lite lydnad hemma förstås. Dessutom har Nacho varit så störningskänslig, men det handlar ju också mycket om motivation, att planera träningen rätt och använda sig av effektiva förstärkare.

Min målsättning med träningen på klubben idag var att Nacho skulle tycka lydnaden var rolig och ha en bra attityd. Precision kändes inte så viktigt utan jag ville åt den där känslan att vi jobbar bra ihop, Nacho och jag. Jag hade stekt bacon och korv (måste ha mycket gott godis eftersom Nacho är så kräsen på mat) och hade tagit fram kaninskinnet som han älskar att kampa med. Jag hade med andra ord effektiva förstärkare, klicker och filmkamera.

Har nu tittat på filmen några gånger och det jag ser är en jätteglad och träningspigg hund med fin attityd. I pauserna är han ofokuserad på mig och tittar på andra hundar och människor på planen, men så fort vi är igång och jobbar har han bra fokus på mig. Det är jag nöjd med. Jag såg också att leken är värd mycket mer för Nacho än godiset. Godiset funkade bra när vi gjorde fjärren för då måste han vara lugn och koncentrerad.

Linförigheten och fria följet måste förbättras, men det visste jag ju redan. Har ju fått tips av Kent Svartberg hur jag ska träna detta. Nacho har härlig attityd, men går för långt ifrån mig. Han måste in ca 5 cm för att det ska se korrekt ut. Men det som händer då är att han inte ser mitt ansikte, så jag har säkert förstärkt felbeteendet massor av gånger eftersom fotgåendet känns bra för mig när jag tittar ner och kan möta Nachos blick. När han går korrekt är mina bröst i vägen (suck). Kent sa att jag borde köpa en tight träningsväst, men det har jag inte gjort.
Kanske dags att inhandla en sådan...

Jag såg också att Nacho ibland sätter sig lite snett - det handlar om att han vill se mitt ansikte (enligt Nina Svartberg). Jag har helt enkelt inte koll på när han sitter helt rätt och går perfekt, för jag ser det ju inte. Kent sa att jag måste få en känsla för det - när jag ser Nachos nos och känner honom bredvid mig är det rätt, men då tror jag ofta att han sackar. Det ser jag tydligt när vi filmat. Så skärpning nu Ammie, om jag förstärker när han går fel, så blir det ju inte precis bättre.
Jag är glad att Monica filmade åt mig, tack för det.

När vi var klara åkte Monica och jag till Kungsängen. Monica hade lagt ett blodspår åt Nacho tidigare under dagen. Det var lagt med 6 vinklar, ett bloduppehåll om 15 meter och ett bloduppehåll om 10 meter före vinkel. När vi kom dit hade spåret legat i 4 1/2 timmar. Nacho klarade spåret bra. Hade lite problem på några ställen, men löste allt på egen hand. Monica sa att han var duktig och att han kommer klara anlagsprovet så nu anmäler vi väl oss till ett sådant. Nachos tempo var bättre än förra gången även om han är ganska snabb. Spåret tog 16 minuter och Nacho var som vanligt överlycklig när han hittade klöven. Jag försökte inte ens belöna med något annat idag, utan vi lekte med klöven och det tyckte han var toppenkul. Sedan fick jag klöven av Monica och det var jättesnällt eftersom min gamla klöv bör slängas.

När vi kom hem var Nacho överlycklig och bjöd upp till träning inomhus. Jag tog chansen och vi körde en serie med snabba lägganden, en serie med snabba ställanden, en serie med snabba sättanden och sedan blandade jag kommandon. Nacho skötte sig strålande. Jag varierade mitt kroppsspråk, endast kommandot var detsamma. Jag sprang runt i huset och sa kommandot, stod och hukade och gav kommando, satt på golvet, promenerade och stod helt still. Nacho var så himla duktig. Jag provade till och med att säga tomat och kalas, men då tittade han på mig och gjorde ingenting alls. Topppen! Vi börjar få stimuluskontroll på sitt, ligg och stå.
Vilken bra dag!