En dålig dag för Nacho-pacho

Idag var Nacho och jag och tränade i Frölunda tillsammans med Birgitta och Humla samt Monica, Izor och Poker. Eftersom Nacho har så svårt att fokusera med andra hundar i närheten hade vi planerat att träna hundarna tillsammans, inte en och en som vi oftast brukar göra. Vi började med att stå i en cirkel och slänga in dummys i mitten samt bakom oss. Sedan fick var och en skicka hunden och hämta dummy, antingen bakåt eller framåt. Nacho hämtade fint de dummys som jag slängt bakom oss, men var väldigt försiktig då han skulle hämta dummysarna i mitten. Han var helt klart berörd av de andra hundarna och tappade fokus. Vi körde övningen flera gånger och som tur var såg jag att han faktiskt blev bättre och bättre, även om det inte alls gick så bra som jag skulle önska.

Vi provade sedan att gå jaktfot på en stig förbi Humla. Nacho gjorde ett smitförsök och jag röt i och tog tag i hans rumpa med händerna. Nacho vände sig om mot mig, hukade sig och såg ut som att han väntade sig att få stryk. Till saken hör att jag aldrig slagit honom och att jag till 99% kört mjuka metoder med positiv förstärkning. Men Nacho såg ut som om han var van vid att bli misshandlad. Det såg verkligen hemskt ut. Jag försökte pånytt att gå jakt-fot förbi Humla, men då vägrade han att gå på vänster sida. Associerade på något sätt obehag med att gå på min vänstra sida förbi Humla. När jag gick jakt-fot upp mot skogen så gick det bra, men påväg ner mot Humla började han se strykrädd ut igen. Åh, vad jag blir trött på Nacho ibland. Han är så känslig och jag måste alltid vara på bästa humör för att träningen ska lyckas. Man ska alltid fundera på vad man själv gör för fel när träningen går dåligt, men idag vill jag faktiskt skylla på Nacho och säga att han är en FJANT! Och jag är en skitdålig tränare för fjantar. Blä, vad trist.

Jag provade att köra ett sök på egen hand för att se om han hade några rädslor kvar eller om han associerade träning med obehag. Som tur var funkade söket perfekt. Han var glad, taggad och arbetade fint. Så rädslan associerades helt klart med jakt-fot förbi Humla.

Vi fortsatte med ny gruppträning.
Nacho, Poker och Humla fick sitta på rad medan vi gick och la ut 9 dummys i en sökruta. Sedan fick en hund gå ut och söka medan de två andra satt passiva. Detta funkade bra för Nacho och han var nästan helt tyst.

Nacho fick sedan fortsätta träna lite på egen hand. Jag hängde upp dummys i träd, la några på höga stenar och i ris för att se om Nacho var tillräckligt motiverad och envis för att försöka ta in dom. Det gick jättebra. Han jobbar helt klart mycket bättre när han är själv. Izor och Humla jobbade visserligen i närheten, men det påverkade inte Nacho.

Efter lite fika då jag högljutt beklagat mig över Nachos jakt-fot då det finns störningar föreslog Birgitta att vi skulle göra en ny övning. Monica och jag fick gå bredvid varandra (som en walk-up) och Birgitta stod framför och slängde dummys. Hundarna fick hämta varsin dummy och sedan fortsätta jakt-fot till nästa dummy skulle kastas. Hur detta gick är inte värt att nämnas. Nacho är verkligen dålig. Till råga på allt var han rädd att ta dummyn när Poker satt och kollade. Han har ju sådan respekt för Poker. Poker däremot strök sig nära Nacho när han hämtat sin dummy och såg riktigt kaxig ut.
Haha, din lilla fjant, det här är min dummy, såg han ut att vilja säga.
Nacho svarade:
Ja, Poker, jag vet att det är du som bestämmer. Får jag ta en dummy, jag tror den är till mig, är det OK, är det OK?

Pust och stön - jag vet inte hur jag ska träna honom. Korrigeringarna sänker honom och belöning bryr han sig inte särskilt mycket om. Just nu känns det som att jag inte klarar av den här hunden. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande när jag tränat hund förut. Mina hundar har alltid älskat sina belöningar och terven Sixten behövde inte ens ha belöning, han ville alltid göra rätt och vara till lags. Nacho är så svår, eller så är det jag som inte klarar av att träna en tollare. Förhoppningsvis kommer bättre träningsupplägg när jag fått fundera på saken ett tag och då blir det även en gladare blog. Nacho är fantastiskt duktig när vi tränar själv - men det räcker ju inte...han måste klara störningar också! Annars kan vi aldrig tävla.