Blötaste viltspåret någonsin...

Idag på förmiddagen var Nacho helt knasig. Han försökte apportera allt som kom i hans väg. Hämtade flera tröjor åt mig, skor, strumpor, pennor, sladdar, små små plastbitar, ett brev, ett pappersark, en kapsyl, en bok och slutligen försökte han ta ner lakanet från sängen. Min lilla Nacho som brukar vara så lugn hemma hade helt klart träningsabstinens. Vi skulle på fotbollsmatch med lillhusse Stefan, så jag passade på att packa ner en flaska blod, en klöv och spårselen. Nacho såg överlycklig och hoppade runt på två ben runt påsen med det åtråvärda innehållet.
Jag hade bett Danne att lägga viltspåret vilket han gjorde med viss motvilja. Hade ritat en skiss som han kunde gå efter, men den tappade han redan efter 15 meter, så han fick improvisera spåret. Eftersom jag vet att Danne har svårt att göra flera saker samtidigt hade jag bundit fast ett rep runt hans midja där jag hängde klöven som en "svans". Runt halsen hade han snöret med snitslarna och i handen blodflaskan och pappret med beskrivning av spåret. Ja, sen gick han ut och var borta hur länge som helst. Det var nästan så jag trott han gått vilse.

Jag tog Nacho-pach och gick åt ett annat håll för att träna lite med dummys. Vi körde linjetag i olika varianter. Terrängen var usel, hallonsnår, högt gräs, vildvuxet och snårigt i allmänhet, men jag hade inte så mycket annan mark att välja på, eftersom jag inte ville gå åt det håll där Danne gått ut för att lägga spåret.

Vi körde först linjetag åt två olika håll, med flera dummys på varje ställe. Nacho funkade bra och sprang åt precis rätt håll och började söka vid närsöksignal. Vi lekte en stund och gick sedan vidare en bit för att åter träna på linjetag med närsöksignal. Denna gången gjorde jag ett kortare linjetag, men gömde 4 dummysar i samma område. Jag grävde ner en dummy, la två dummys under täta granar och den sista gömd bakom en sten. Sedan skickade jag honom på 4 linjetag och han funkade så fint alla gångerna. Stannade i rätt område och sökte alldeles förträffligt. Alla 4 kom in på ganska kort tid. Duktig Nacho-pach!

Tillbaka till bilen och spanade efter husse Danne som fortfarande var spårlöst försvunnen. Började bli riktigt fundersam. Hur kan det ta så lång tid att lägga ett 300 meter långt spår?
Så småningom kom han släntrandes och det första han sa var:
- Nej, det här är inte min grej. Jag är skitig och blodig, har ramlat i skogen och den jävla svansen föll av hela tiden. Jag kör hellre jakt eller rapport, fy faan. Dessutom tappade jag beskrivningen så jag visste inte hur jag skulle gå och jag glömde bort att sätta upp snitslar och jag vet inte om jag kom ihåg att bloda hela vägen, för snöret på klöven bröts av hela tiden och det var svårt att gå med ett ankare i ändan.

Snabbt in i bilen för att åka den korta sträckan till fotbollsmatchen som förstås redan hade hunnit börja. Men Stefans lag vann med 11-0 så några supportföräldrar behövdes ändå inte, som tur var. När matchen var slut valde vädergudarna att öppna sina regnportar och regnet öste ner över oss.
-Herregud, spåret då, vad gör vi nu? Det skulle ju ligga i 3 timmar.
Lika bra att ta det på hemvägen. Sagt och gjort. Spåret fick bara ligga i 1 1/2 timme för jag var rädd att det skulle regna bort. Nacho var på hugget och började spåra mycket bra och markerade pappret med beskrivningen som Danne tappat. Plötsligt började han irra rätt mycket, bakspårade en bit och gav sig sedan in i den värsta terräng jag någonsin gått i. Det var höga slingrande växter och hallonsnår som nådde mig till midjan. På 2 sekunder var mina byxor helt genomblöta och taggarna skar in i låren. Det var blött och jävligt och jag snubblade på de hala växterna och ramlade omkull i lera. Nacho var säker på sin sak och fortsatte spåra i fin fart. Sedan blev terrängen bättre och vi närmade oss ett hus. Nacho tog vinkel vänster och började sedan se tveksam ut och snurrade runt ganska mycket. Då såg jag att jag stod mitt bland massa gammal mat och bröd. Inte konstigt att Nacho tappade spåret. Maten var säkert utlagd till vilda djur, så det var nog massor med dofter där som förvirrade Nacho. Nåväl, jag lät honom jobba på - visste ju inte var spåret låg och vågade inte lita på att Danne visste det heller. Nacho kom rätt efter en stund och fortsatte att spåra fint. Hade lite problem i vinkel 2, men hittade rätt, tog vinkel 3 och 4 perfekt och hittade sin klöv i ett träd. Han blev så glad att hitta klöven så att han inte tog emot belöning. Han ville bara leka och bära klöven, så då fick han göra det. Duktig vovve, men ett värre spår har jag aldrig gått. Jag var iskall, dyblöt och hade rispor på såväl händer som ben.

Nu ligger lilla Nacho-pach i mitt knä medan jag bloggar. Han har inte längre lust att apportera husets interiör och det är skönt. Duktiga lilla vovven...