Ozzy fick börja träna, sedan kom Poker, Nacho och tillslut Izor. Vi la upp individuella program för var och en av gossarna, eftersom de behöver träna på olika saker.
Nacho var superhet när jag tog ut honom från bilen. Pep och gnällde och for runt i kopplet. Jag har egentligen bara gått och väntat på att det skulle bli så här. Han har varit så lugn och tyst, men nu börjar han fatta hur otroligt kul det är att få komma ut och träna och då kommer naturligtvis pipet fram.
Eftersom pipet var väntat så hade jag strategier för hur jag skulle hantera det och strategierna funkade bra. Så jag är nöjd i alla fall. Nacho fick uppvärmning med dummys. När han tittade mot vattnet och människorna där fick han hämta dummy åt rakt motsatt håll. Efter några skick var han i fin form och hade lugnat ner sig rejält.
Vi började tävlingsmoment 1 - hälsade på domare och gick jaktfot ner mot vattnet. Det gick jättebra; inga pip och fin jaktfot. Nacho fick hämta två enkelmarkeringar i vatten. Det gick bra båda gångerna, förutom att han vid andra tillfället simmade snabbaste vägen mot stranden, istället för mot mig, vilket ledde till att han fick en besvärlig uppgång och fick hoppa över trädgrenar för att lämna av i hand. Nåja, vi får väl träna uppgångar från vatten separat, men just nu känns det som en bisak.
Vi gick vidare mot sökrutan där 3 fåglar var utlagda. En and låg på en hög sten. En skata satt en bit upp i en liten gran och en trut låg gömd under en gran. Nacho pep lite innan han sprang ut(attans också)men gjorde ett fint sökarbete. Sedan gick vi jakt-fot mot enkelmarkering en bit bort och då blev dragningen för stor igen(hmm, jaktfotet är inte tillräckligt befäst ännu). Nacho drog iväg och jag bad alla att bara stå stilla. Jag ville att Nacho skulle lära sig att inget roligt händer om han viker från min sida. Det var nog en bra taktik, för Nacho kom frivilligt tillbaka (utan några kommandon) och gick sedan perfekt jaktfot fram till markeringen. Nachos markering hamnade lite knepigt under en rotvälta, men Nacho drog fram duvan i vingen och kom sedan mot mig med fart, glädje och ving-grepp . Jag började springa för att få honom att inse att han borde ta bättre grepp för att hinna ifatt mig, men icke sa Nicke. Nacho vann. Hans fjösgrepp med duva är väl inövat och han kan springa fort och bära duva i vingen utan att tappa taget. När han kommit ikapp mig och stod där med duvans vinge i munnen, viftandes på svansen, stolt och lycklig och ville lämna i hand, så var det bara för mig att berömma och börja leka med hans älskade minktrasa. Bonus för mig idag var att jag kunde tycka han såg gullig ut med ving-greppet istället för att bli irriterad. Så vi lekte ganska länge med trasan och avslutade träningspasset.
Summa summarum: en rolig träning med lite för mycket iver och pip i början, bra arbete av Nacho förutom greppen (som jag ju ska strunta i enligt Louise och kompani).
Behöver träna mer jakt-fot i laddade situationer, då Nachos jakt-fot är perfekt när vi tränar själva. Måste från och med nu ALLTID ha strategier så att piptendenserna inte ökar i omfattning. Roligt att återigen se en taggad och motiverad Nacho-pach.
Det var som vanligt givande att träna med andra hundar och förare. Jag får många tankar i huvudet och tycker det är spännande att tänka ut träningsmetoder som skulle passa för de olika individerna. Ibland kan man se hur en hund efter ett tag verkligen börjar fatta vad det är föraren vill med övningen och det är häftigt att se. Liknar mitt jobb ganska mycket egentligen.
Varför beter sig människor som de gör och hur ska man få till en positiv förändring i deras beteende? Man gör en analys, tänker ut metoder, provar metoderna, förändrar metoderna utifrån en ny analys, fortsätter med samma metoder alternativt förändrar eller byter metoderna, gör en ny analys etc etc.
Visst är det enkelt?
Själv har jag fastnat för den lösningsfokuserade korttidsterapin som är ganska lätt att lära men fruktansvärt svår att utöva. Det är en terapi som prioriterar lösningarna istället för problemen.
Terapimetodens grundregler är:
1.Om det fungerar – Laga det inte!
2.När du vet vad som fungerar – Gör mer av det!
3.När det inte fungerar – Gör något annorlunda!
Man fokuserar på patientens positiva sidor, resurser och kompetens och det som fungerar i livet.
Patienten formulerar sina egna mål och terapeutens uppgift är att hjälpa patienten att finna realistiska delmål. Man letar efter undantagen, dvs. de gånger när problemen inte existerat och funderar över vad som gjordes annorlunda då. Utifrån undantagen kan man hitta metoder att hantera problemsituationen på, som man således redan framgångsrikt använt sig av, men oftast utan att vara medveten om det. Om man inte hittar dessa metoder, kan man prova nya metoder och sedan analysera om metoden hjälper eller inte. Om metoden hjälper - gör mera! Om metoden inte hjälper - gör något annorlunda (byt metod).
Hur ofta tragglar vi inte på samma sätt fast vi försökt så många gånger och märkt att det inte fungerar. Hur ofta är vi inte missnöjda med vår träning, fokuserar på det negativa, när det istället finns så mycket positivt som vi skulle kunna fokusera på.
Tänk vad en dag i skogen kan göra - snart skriver jag väl en ny bok: lösningsfokuserad korttidsterapi för hundar... ha ha
Nacho, Ozzy och Poker, 6 månader på Gålö 2007
.jpg)
